Idag kom dödsannonsen i tidningen. Jag hade vetat om dödsfallet i några dagar, man får ofta reda på saker unnan det kommer i tidningen här på orten.
I synnerhet när det gäller en person som är "lite halvkänd" i trakten.
En person mänskligt sett mitt i livet, sportig, stor bekantskapskrets, familj - barn som är bekanta med mina barn. Rätt många år kvar till folkpension.
Plötsligt tar det slut. "Människans dagar är som gräset, hon spirar som blomman på marken, så sveper vinden fram och den är borta, platsen där den stod är tom.."(Ps 103:15,16.
Ingen vet hur kort eller långt det blir. Nuet.
1 kommentar:
Det är lika bra att man inte vet när man ska gå till nästa liv. Om man visste detta så skulle man bli knäpp. Jag tar dag för dag och trivs med det. Ha de.
Skicka en kommentar