26 november 2007

Times they are a-changing

Idag gjorde jag något som jag inte gjort på mycket länge. Jag lagade kålpudding. Riktig, gammaldags, svensk kålpudding. Till på köpet lagade jag kålpudding efter recept, så länge sedan är det jag gjorde det.

M var hemma för en gångs skull, så vi åt först. Med kokt potatis, lingon och brunsås. Jag ställde undan en portion åt sonen T som han tog när han kom från skolan.

- Är det det här som är "maten"? - Ja, du kan värma den i mikron.

Efter en stund:
- Var det gott? - Uhmmmm. *tugg, tugg*

Efter ytterligare en stund:
- Vad var det för nå't?

Det har nog blivit för mycket pasta och "kinamat" på sistone...

25 november 2007

Wonderbaum...

Idag, en typisk svensk gråmulen söndagseftermiddag i november, tog vi en tripp upp till ägorna i skogen. Tanken var att hämta granris till balkongräcket, för att om möjligt hinna få upp detta inklusive små ljuspunkter i detsamma inför nästa helg som är första advent. Det kan ju se trevligt ut för alla de människor som under sitt besök på Julmarknaden på lördag passerar vårt hus på Hamngatan, om det icke blott finnes adventsstjärnor utan även ljusdesignat granris som tindrar frampå eftermiddagen.

Alltnog. Under vägen sjönk molnen allt lägre och mer än ett fåtal vattendroppar föll över vår väg. Trots det höll det faktiskt upp så länge just över vår lilla plätt att vi hann såga/klippa ner det erforderliga antalet grenar och packa in det i bilens bagageutrymme innan regnet på nytt började skura.

När min pappa planterade det minst 40-50-tal olika plantor enbart av gransläktet som finns på och runt tomten hade han full koll på vad han gjorde. Inte bara var han satte ner de späda telningarna, utan också vad de hette - för- och efternamn - på latin, samt var han hade köpt/fått/tagit stickling på resp individ. Dessutom finns det förstås en stor mängd alldeles vanliga granar i skogen, samt alla andra träd och växter av möjlig och omöjlig art, alla lika kända till namn och utseende.

Nuförtiden råder en annan ordning. De nuvarande ägarna (=vi) har betydligt mindre kläm på vem som heter vad i Vår Herres Hage. Förlåt mig, pappa! Även om jag vet att det finns en hel del taraxacum vulgare, hepatica nobilis, anemone nemorosa, clematis jackmanni, ett stort prunus myrobellanum, rosa rugosa osv, så känner jag inte alla vid namn. Lite svårt har jag att motivera mig att lära in dem, ehuru de med stor sannolikhet inte kommer att gå någonstans, så jag behöver ropa på dem. Jag frågar mig också om de över huvud taget skulle lystra till dessa namn à la Linné om så skulle vara fallet.

När vi alltså skall pryda vår stadsbalkong med dessa utvalda delar av Billingens fauna, omnämner vi dem endast i två kategorier. "Blågraner" och "vannlig schettgran" (ja det skall uttalas så). Och avverkning sker enligt principen "luft och ljus". Det är enklare än att ta hänsyn till vilken ras som eventuellt är mera omistlig.

Och slutresultatet blir förhoppningsvis lika vackert. Se förra årets modell av dekoration nedan.

20 november 2007

En mor är en mor är en mor?

Min Stora blev akut sjuk idag. Inte livshotande, doktorn fanns där och allt gick bra, men ändå.
När Min Stora blir akut sjuk är det inte till mig de ringer längre.

De ringer till någon annan som släpper allt, åker dit och ser till att hon kommer hem.
Håller henne om pannan när hon kräks och säger lugnande ord, när hon undrar varför detta skulle drabba henne.

Sedan, när allt är över, kan hon själv välja att ringa till mig. Om hon vill. Och det gör hon, när allt är över och har gått bra. Säger att hon inte ville oroa mig. Men oroar mig gör jag ju ändå. Så det gör ont.

Lite vemodigt och sorgligt kan jag medge. Att det inte är mig hon ringer efter i första hand längre.

Ändå är det på någon punkt skönt att veta att jag inte är oersättlig. Life goes on without me.

Å andra sidan - no man is an island... Så när det blir dags för tidsbokning och inte fullt så akut besök på sjukhuset och hon inte vill åka ensam - då kan det behövas en morsa att hålla i handen.

Ställer jag upp? Självklart gör jag det! Jag vill "bära mina barn som den sista droppen vatten"... (Ranelid)

Så länge som de vill.

18 november 2007

trött...

Med sådan här "fritid" behöver man inget "jobb"...

Skall vi någonsin komma in i något som liknar en "normal" livsrytm igen? Plötsligt går allt i turbo när det inte står helt still. Är det någon slags ketchupeffekt?

Att vara "arbetslös" är mycket, mycket jobbigare än jag någonsin kunnat tro. Det jobbigaste är insinuationerna som avslöjar den allmänna föreställningen om att man inget har att göra.

16 november 2007

Alltid morsa i alla fall

Jag vet att mina barn är vuxna och klarar sig själva. I alla fall de som fyllt 18, den som har ett år kvar dit får jag ju fortfarande lägga mig i litegrann. Formellt sett. (Fast han går till skolan i tygsneakers när det är snö i alla fall. )

Ändå slår jag knut på mig själv för att underlätta deras väg genom livet. Antingen det är fråga om mina egna hjärnspöken eller ett blixtlås som skall lagas. Befogad oro eller inte.

Ibland undrar jag om det skulle märkas om jag lade ner hälften så mycket energi på mina barn. Troligen inte. Men det får vi aldrig veta eftersom jag inte kan rensa ut den virus som intog min hårddisk till hjärna för nästan 25 år sedan, i samma ögonblick som jag fick veta att jag var gravid för första gången.

Ett orosvirus som heter "morsa".

14 november 2007

Analys - njaa

Jag gjorde just en bildanalysövning på facebook - inte många siffror som stämde, inte... Så här bedömde de min personlighet:

Temperament
Flexible
Nothing seems to bother you - you sail through life crisis free. It's not that your life doesn't have its ups and downs, it's just that you handle everything without unnecessary drama and antics. You approach each day fresh, not worrying about yesterday or tomorrow. You are confident that you can handle anything that comes your way and experience has shown that you are absolutely right about this.


Interests
Simple Nja, något bättre matchning här!
You are continually pursuing a simpler and less complicated life - you don't allow yourself to fall victim to all of the "should do's" that society continually bombards you with. You are thoughtful about your life choices and think in terms of yourself, others and the world in which we live. You have a great sense that we are part of something much bigger and we must be good to others, if we want others and the world to be good to us.

Amusement
Thoughtful - ja, kanske det, fast hur går det ihop med ovanstående?
You are easily stressed out and overwhelmed - you need to take care of yourself first and foremost. Because you tend to be self reflective, you know your limits quite well and must remember to not exceed those limits. When you overwhelm your life with obligations and responsibilities, you tend to shut down and go into yourself even further. Take some time to find your serenity and kick back your feet.

Passion
Traditional - nja, inte så klockrent här heller faktiskt.
Your notions about romance are viewed as unrealistic by many, but don't let that stop you. When you think of romance, you think of huge gestures of commitment, sacrifice and love like we see in the movies. Flowers, chocolate, and wine are just some of the ways to your heart. You want to feel loved and treasured by your partner and you expect to be courted, admired and hotly pursued. You long for old fashioned dating.
Fast det kanske är lite trevligt ändå...?

Bäst att ta det här med en stor nypa salt! Påminner om gamla tiders veckotidningsanalyser, som man roade sig med när man var 14 eller så.

Inte ens detta, Charlotte Perelli!

Härom kvällen hörde jag Charlotte Perelli i en intervju, där hon bl a berättade om sitt tekniska kunnande. Hon hade blivit tvungen att ta tag i det, eftersom hennes man tar varje ny teknisk apparat, trycker lite slumpvis på knapparna och när den inte fungerar slänger undan den i ett hörn. Hon har i stället metodiskt tagit fram och läst bruksanvisningarna och steg för steg satt sig in i hur produkten fungerar och därmed fått ett större kunnande och teknikintresse.

Jag kände igen det där. Utom det allra sista. Jag har nämligen en enorm förmåga till selektiv perception just när det gäller tekniska prylar. Jag lär mig exakt vilka funktioner som jag har omedelbart bruk för hos varje apparat, och kan ytterst sällan generalisera dessa kunskaper till en annan apparat. Det finns några få undantag. Adobes datorprogram, t ex, där det i alla fall finns vissa funktioner som man begriper direkt, efter några års övning på tänkandet.

Jaha, jag hade i alla fall något gemensamt med Charlotte Perelli - trodde jag, tills igår, när jag hämtade min datorburk från service och satt i alla sladdar efter alla konstens regler. (Jo, jag hade gjort mitt alldeles eget "kopplingsschema" som fungerade utmärkt!) Dessutom passade jag på att bunta ihop och hänga upp sladdarna lite när jag ändå var under skrivbordet och kröp.

I alla fall. När jag skulle ut på Nätet så pluppade det bara upp en liten ruta (på engelska) där det stod att ett program behövde installeras för att anslutningen skulle fungera. Någonting med Belkin, router och modem... Upp i garderoben och leta rätt på någon cd bland alla gamla kartonger med "datorjox", hittade en som såg rätt ut - och tillbringade minst fem försök med att installera routern, som redan var installerad och fungerade hur bra som helst! Det var den lilla antennen till den sladdlösa routern som skulle installeras, med en egen cd-rom, förklarade sonen som kom hem ett par timmar senare, när jag hade gett upp. När vi hittat den cd'n tog det tre minuter, så var det klart.

Mitt förtroende för mig själv och min förmåga att läsa instruktioner har fått sig en allvarlig knäck. Och jag hade inte ens detta gemensamt med Charlotte Perelli...