27 januari 2007

Om stormen Per

Är det inte det ena så är det det andra. Har man ingenting så är man bekymrad, har man något så är man ännu mer bekymrad tror jag.


Jag har en liten, liten skog. Typ två hektar eller vad det är. Den ligger på ett berg ca 5 mil hemifrån. Där ligger en liten liten stuga med ett litet litet uthus. Dit upp går en liten liten väg, som fortsätter till ett par andra små, små ställen uppe i skogen. (Fast det bor ingen liten liten gumma med en liten liten ko där...)


Hur som helst. Den här lilla skogsplätten orsakar bara genom sin existens en del sömnlösa nätter, bara genom att finnas, och särskilt när Sverige har överfarits av stormar liknande Gudrun och Per. Står stugan kvar? Ligger det träd över den? Ligger det träd över vägen? Om elen fungerar eller ej är inte mitt bekymmer eftersom det varken finns el-, vatten- eller telefonledningar, men det är ju retligt om någon annan skogsägare behöver komma förbi och det ligger träd där.


Eftersom det är lite för långt att cykla till min skog, i alla fall på vintern, så förbarmade sig systern M, som bor närmare och dessutom har tillgång till bil, och körde upp redan efter ett par dagar och kollade läget. Jodå, det låg ett träd över vår del av vägen, och några till på olämpliga ställen, men stugan och trädgården hade klarat sig.


Väder och andra makter spelar ju viss roll för när det kan funka att åka iväg och härja med motorsågen, så inte förrän igår kom vi dit, M (maken, alltså) och jag. Trots den nyfallna snön och halkan gick det riktigt bra att köra ända fram. Vi konstaterade snabbt att det var två "typ" 20-metersgranar som behövde åtgärdas ganska omgående, men den som låg över vägen hade någon vänlig själ tagit itu med redan. Den hade tydligen knäckts i två bitar i fallet, för den var helt avbruten, och toppdelen måste vederbörande ha dragit iväg med skogsmaskin och lagt den vid andra sidan vägen. Bara den var ju i storlek "torg-julgran", och skulle inte ha gått att rubba med handkraft utan att såga upp den i småbitar. Resten av granen låg kvar på den sidan av vägen där den vuxit.


Tusen tack, anonyme välgörare! Jag antar att du är en av dem som äger någon av grannfastigheterna! Nu kunde vi i stället koncentrera oss på en annan 20-metersgran med dubbel topp (= TVÅ torg-julgranar!) som hade fallit ner precis framför ingången till tomten, där vi brukar ställa bilen. Så nu kommer vi in igen. Vi höll på i 1½ timme och sågade, kvistade och drog undan det mesta av riset till stora högar, sedan började det skymma. Fatta hur mycket granris det finns på en enda gran! Och på de översta grenarna var det jättemycket fina kottar, synd att man inte skulle ha dem till något. Får väl bygga kossor av dem när vi får tid.


Jag sänder en tanke till alla som har fler hektar än jag att bekymra sig för... Jag hoppas att de har bättre och större skogsmaskiner, och inte behöver skynda sig hem för att det blir mörkt och kallt. Man vill ju inte bli sittande nerhalkad med en vanlig personbil i ett dike vid en pytteliten skogsväg när det inte finns täckning för mobilerna ens, så vi vågade inte bli kvar när mörkret föll och sikten blev sämre. Dags att komma hem och ta ett skumbad, och leta i almanackan efter nästa potentiella "leka skogsarbetare-dag". De' e' mycke' nu!


20 januari 2007

Produktplacering

I går kväll var jag med kompisen I på bio. Hon ville pigga upp mig för jag var lite dowm och jag ville pigga upp hemme för hon hade fått en fläskläpp av en av hästarna (inte ens hennes egen).

Vi var och såg en typisk tjejfilm, "Djävulen bär Prada", med bl a Meryl Streep. Bra och sevärd film i det stora hela, lite små lustiga situationer och poänger och lyckligt slut. Men jag tyckte att titeln var ganska missvisande, för det visade sig i några scener att Miranda, Den Elaka Chefen (Streep) egentligen inte var så diabolisk. Fast det kanske inte syftade på henne, utan på hela moideindustrin? Å andra sidan framställdes den unga, smarta, "feta" (stl 38) Assistenten som totalt naiv och blåögd när hon kommer till anställningsintervju och inte har en aaaning om vilken typ av tidning hon söker jobb på, vad chefen heter osv. Kanske skall hon symbolisera motpolen - men det verkar för korkat att bära sig åt så. Som tur var fattade hon snabbt vad som gällde, så filmen blev bättre efter hand. Annars hade det varit lite för mycket Ugly Betty-stuk.

Hur som helst så var hela filmen ett exempel A på produktplacering. Undrar hur många procent av filmens budget som räddades genom företagens sponsring, från ceratet "Chap Stick" och Perriervatten i första minuterna, genom alla designhus till bilmärken. Till och med Harry Potter var med på ett hörn! Det var nästan lite övertydligt.

Jag är svag för lyckliga slut, det medges. I det här fallet lyckades Den Smarta Assistenten behålla sin integritet och personlighet, Den Elaka Arbetskamraten tvingades smälta en aning och erkänna hennes storsinthet och till och med Djävulen själv gjorde en mycket generös gest i slutet. Däremot var det inte riktigt solklart hur det gick med Den Gullige Pojkvännen, men vid det laget var det så öppet för egna tolkningar så det gjorde inte så mycket. Vi var i alla fall lite mer uppåt när vi gick ut från bion.

14 januari 2007

Dramatisk jubileums-blogg

Idag är det exakt ett år sedan jag skapade denna blogg, och samtidigt är detta inlägg nummer 100. Läge för fanfar och fyrverkeri, alltså. Men det blev mer drama än så.

Det har varit en riktig slappar-dag idag. Eftersom vädret varit så dåligt - storm, regn och stundtals hagel på tvären - har det absolut inte varit inbjudande att gå den där långa promenaden som man alltid tänker ta på söndagseftermiddagen. Så när vi hade ätit middag och satt på diskmaskinen gav vi upp och slängde oss i soffan med en DVD. Då och då tittade vi ut och förfasade oss över vädrets makter, och spanade särskilt in ett jätteträd på andra sidan ån som står lite för sig själv. Dess lårtjocka grenar böjde sig stundtals 45 grader över gatan, och vi undrade så smått hur länge det skulle gå.

Strax före kl 18 släpade jag mig ur soffan för att besöka toaletten. Råkade titta ut genom sovrumsfönstret och - hoppsan! En stor björk har tröttnat på att stå på den sanka marken alldeles vid Hjoån och helt sonika lutat sig mot vårt grannhus! M sprang ner och möter grannen som bor innanför björken. Han sa att det hade hänt för en minut sedan, och att den hade kommit så sakta och mjukt och bara lagt sig mot vindskivan och balkongräcket. De satt i rummet innanför och såg den falla.

Stort pådrag med räddningstjänst och allt. Tre fordon med sky-lift och motorsåg och säkert ett dussin käcka gossar i orange overaller.

För att göra en lång historia kort hade de på knappt 1½ timme dragit ner trädet och placerat det åt andra hållet, över ån ut på gräset vid strömparterren, utan skador på vare sig människor eller material. Slutet gott, allting gott!



Fast sonen T är "inblåst" kvar i Göteborgsområdet och dottern F befinner sig i stormens öga precis nu. Ja, jag har ringt och sagt åt henne att inte på några villkor gå ut! De sitter och avslutar sin uppsats, och har varken sett eller hört nyheter på flera dagar. Stanna inne, det säger jag! Ring skolan och säg till dem att skjuta upp inlämningen en dag om det fortfarande blåser 30 m/sek i morgon! Det räcker med två döda av nerblåsta grenar eller annan bråte.

13 januari 2007

Dagens I-landsreflektion

Hur ofta är man inte missnöjd med tekniska prylar som inte fungerar? Se bara mitt tidigare utbrott över dvd'n som uppfyller alla våra krav UTOM ETT (att förprogrammera inspelning när man har digital TV genom bredband)

I går kom en av alla "våra" små gubbar som vi ringer och beställer hit när något visar sig krångla i lägenheten. Han fixade snabbt och lätt till en ny termostat i ugnen, som fungerat lite hejsan-svejsan sedan vi flyttade in. Jag har kört med en lös hushållstermometer för att försöka kartlägga eländet och fått hålla på och vrida vredet upp och ner för att hålla rätt temperatur en längre stund. Men nu är det alltså åtgärdat.

I mina föräldrars första egna hem i mitten av 50-talet fanns det endast köksspis modell ved-. Där sköttes termostaten ännu mer manuellt, genom att lägga in större eller mindre vedträn och flytta plåtarna efter var värmen fanns i ugnen. Där klarade min mamma av att baka petit-choux... (dessa bakverk skall först gräddas på ganska hög värme i några minuter och därefter på ganska låg värme).

Julgransplundring


Varje år känns det lika plötsligt - va, är det redan tjugondedag Knut?


På något sätt kommer julen smygande på en för att nå sin "peak" över själva helgen 24-26/12 och sedan börjar det bara att kännas lite dammigt. Och barrigt, om man har en sådan gran.


Vi har genom åren haft lite olika typer av gran vad barrningen beträffar, och har man mindre yta att röra sig på kan det vara rätt skönt att få ut granen lite tidigare. Just i år, när vi för första gången avnjuter en "salong" att ha granen i, lyckades vi även hitta en tålig gran som inte har barrat alls mycket. Den står alltså kvar fortfarande. Även den lilla adventsgranen som jag tog in med rötter för inte mindre än sju veckor sedan står så grön och grann i "stugan". Det blir riktigt hjärteknipande att kasta ut dessa praktexemplar.


Det kanske hjälper lite att plocka ur alla prydnader (svart och guld enligt årets trend) och ljus. Vi hade en formell "plundring" i eftermiddags, då både sonen T, dottern R med fästmannen E samt vår lillkompis E (eller LN som hon själv kallat sig sedan mycket unga år) deltog och gjorde slut på julgranskaramellerna. Så nu är det bara resten kvar.

11 januari 2007

Teknik i tiden...

Alldeles före jul var M och jag i Jönköping för att, liksom många andra, köpa julklappar.

Vi hade tänkt igenom någorlunda i förväg vad vi skulle ha, så det gick rätt bra. Äntligen hade vi också bestämt oss för att köpa en gemensam ny teknisk pryl till hemmet, som vi skulle ge varandra i julklapp. Och nu skulle inköpet ske.

I flera år har vi funderat på att slå till på en dvd-spelare, eftersom den gamla vhs-spelaren börjat tröttna. Bl a har fjärrkontrollen somnat in, så det går inte att få bort de små siffrorna i hörnet... För att ersätta videospelaren borde det ju gå att spela in på den, resonerade vi, men då har de ju varit ganska dyra historier. Nu har priserna sjunkit till en mer human nivå, men å andra sidan måste man även ta ställning till hårddisk eller enbart skivinspelning?

Vi beslöt efter en del diskussion med den trevlige försäljaren på det stora elektronikvaruhuset att välja den med hårddisk, trots att den var lite dyrare. Då kan man nämligen redigera, t ex ta bort reklamavsnitt i inspelade filmer, innan man kopierar över filmen till en dvd. Annars måste man använda dyrare inspelningsskivor. Man kan också enkelt radera det man inte vill spara.

Efter jul har vi (framförallt jag) tagit itu med att steg för steg lära känna denna nya kamrat, och tycker att den är ganska trevlig och ändamålsenlig. Allt vi provade fungerade. I förrgår hade vi dock vårt första gräl med apparaten. Jag ville nämligen programmera in den danska serien Krönikan, eftersom jag inte skulle vara hemma när avsnittet började. Så jag ställde in efter alla konstens regler och fick upp ett "inspelning OK" på displayen.

När jag skulle titta på det fanns det ingen inspelning! För att göra en lång historia kort ringde jag till kundcenter och frågade om det var mig, bruksanvisningen eller apparaten det var fel på. Svaret blev att det var ingetdera! Felet låg i att Sverige nu går över till digitala TV-sändningar och idag existerar inga programmerbara dvd-spelare som fixar att spara kanalinställningarna från digitaltv som går genom bredband (som vårt). Lösning? Skaffa en Boxer med abonnemang, och byt apparaten till ett annat märke som klarar detta. Suck!

Det får faktiskt vara. Men jag kommer att reta mig på detta under de närmaste femton åren, det är ett som är säkert! Och stanna hemma för att passa inspelningar. Såvida inte någon tekniknisse uppfinner en tillsats som gör att det fungerar enligt bruksanvisningen, förstås. Men ändå. Inte ens de som säljer prylarna i affären kände till denna eftersläpning i utvecklingen. Hur ska då vi vanliga, som bara vill att saker skall fungera, veta en så'n här sak?

Rymdåldern är här

När jag var liten var 2000-talet lika med en "spejsad" värld à la familjen Jetson.

Ni som är för unga för att känna till familjen Jetson kan behöva en förklaring här: Detta var en tecknad science fiction-familj som tog sig fram med små raketer på fötterna och hade en robot som hembiträde - ja, ni fattar. Serien/filmerna skapades av Hanna-Barbera i början av 60-talet när allt utvecklades bokstavligen i raketfart och ingenting var omöjligt eller farligt.

Till detta scenario hörde förstås även maten och det är dit jag vill komma. Man tänkte sig en fullvärdig måltid i form av en tablett eller en "shot" - och nu är vi där!

Häromdagen damp det ner ett erbjudande från den lokala Ica-handlaren. Alldeles gratis skulle man få pröva Knorrs nya produkt "Vie" (=liv på franska). Tre stycken "shots" à 1 dl, vardera inrymde enligt utsago 200 gram av "det goda från grönsaker och frukt". Givetvis utnyttjade jag detta erbjudande och bar hem dessa tillsammans med 3 kg potatis och 2 liter mjölk.
Den sort jag tog innehöll äpple, jordgubbar och - morot, kanske en lite udda kombination, men säkert väldigt nyttig. M, T och jag svepte varsin, slurp så var de slut. Jaha. Kvar var tre små plastburkar som inte ens hade lock, så man kunde återanvända dem. Och så värst mycket nyttigare kände vi oss inte. Inget tuggmotstånd. Ingen mättnadskänsla. Sanningen att säga så smakade det inte så mycket heller. Men huvudanledningen till att jag inte kommer att köpa dem i fortsättningen är ändå priset: 23:- på extrapris för motsvarande 6 hg frukt/grönsaker! Just nu kostar de svenska morötterna 2:-/kg på Willys...

Visst är det bra att nya produkter utvecklas - med tanke på anorexi-, cancer- eller andra patienter som har svårt att få i sig livsviktiga vitaminer och fibrer. I vissa särskilt ömmande fall behövs denna "barnmat för vuxna". Även Christer Fuglesang och hans exklusiva stjärngosse-kollegor har säkert mer nytta av den här sortens mat än farmors söndagsstek med potatis och sås. Men frågan är om det är vettigt att sälja detta i vanliga livsmedelsaffärer, så att vi tillvänjs vid att allt är färdigtuggat och snabbätet. Det marknadsförs ju som en produkt för den moderna, trendiga människan, och vem vill inte vara modern och trendig?
Mat är så mycket mer än bara näring - det är en sensorisk upplevelse av doft, färg, smak, konsistens och utseende också. Det behöver vi lära våra barn. Och för ett hållbart samhälle i längden, satsa på närproducerade grönsaker, frukt och annat (när det finns) i så ursprunglig form som möjligt, plus undvika icke komposterbara förpackningar.

Jag säger som Lena Nyman: Totte ska ha en BANAN! (Eller ännu hellre apelsiner och clementiner från Spanien, äpplen från Sverige och päron från Holland)

05 januari 2007

Sammanfattning

Jag surfar runt på diverse bloggar lite då och då och just nu dräller det, liksom i våra övriga medier, av sammanfattningar och "krönikor" av året som gått. Idag hittade jag en s k bloggutmaning som i och för sig inte utmanade mig, men som var en så bra grund för en sammanfattning så jag antar den helt på eget bevåg. Här i sajberspäjs är man ju fri att sno eller låta bli, eller hur? Att läsa eller låta bli också, faktiskt, så är du trött på nyårskrönikor går det bra att sluta läsa här. Annars är det fritt att själv fundera och ta upp den kastade handsken i din egen blogg!

Vad gjorde du 2006 som du aldrig gjort förut?
En hel del, t ex gick en kurs i medieproduktion och klarade alla tentor på första försöket!
Vilka länder besökte du?
Polen
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2006?
Boten Anna
Vad hade gjort ditt år mer njutbart?
Att få ett jobb i mitten av maj
Hur höll du dig från att bli galen?
Har jag gjort det? Ibland tvivlar jag...
Vem var den bästa nya personen du träffade?
Ny och ny, jag är glad att jag har lyckats hålla mig väl med så många "gamla"!
Uppnådde det du hade tänkt dig under 2006?
Ja, min fil kand-examen, men det hade ju suttit fint med ett fast jobb oxå...
Förhoppningar om 2007?
Med risk för att bli tjatig - ett fast jobb är en väldigt viktig del av livet...Men givetvis vill jag att alla omkring mig skall fortsätta att ha det bra, att vissa envisa problem skall lösa sig i min närmiljö, att mänskligheten gör något åt klimatförändringarna (om det nu är verkliga hot) och kan få bukt med världssvälten och krigen.
Vilket datum från 2006 kommer du att minnas mest, och varför?
22/4 när vi sov första natten i lägenheten.
9/6 när vi firade examen och hade ca 65 gäster här på "house warming"
Vad gjorde du på din födelsedag?
Var hos dottern F i Sundsvall med M och sonen T och åt tårta som hon hade bakat åt mig. Då blev jag glad!
Vilka fler vill du ska svara på de här frågorna?
Alla som läser denna blogg; antingen i din egen blogg, i ett e-mail eller i kommentarformuläret nedan!

04 januari 2007

Gemenskapsaktivitet

Jag har tidigare berättat om min gemenskapsaktivitet med sonen T, filmklubben.

I förrgår var jag på en annan gemenskapsaktivitet med dottern R, nämligen den årliga begivenheten "mellandagsgympa" med Hjo Gymnastikförening. Fast i år kallades det "nyårsgympa". Dottern R är en av de hurtiga ledarna för träningspass, typ "friskis", i denna förening (förstår verkligen inte vem hon har den genen ifrån!?!), och jag har tidigare varit ganska duktig med att gå på åtminstone något pass i veckan. Men det senaste året har det varit en del annat som gjort att motionen fått stå tillbaka och därmed har min kondis blivit riktigt urusel igen. Man förfaller ganska snabbt, när man kommer över 30 eller så. Trots promenader och en och annan stavgång.

Det här "mellandagspasset" är ett gratis "marknadsföringspass" som klubben genomför som provkarta över sina aktiviteter, för att värva fler medlemmar. Alla ledarna gör varsin del av programmet och det brukar vara mycket folk, så man syns inte så mycket som tafflig individ när man gör fel och bakvänt. Inte för att jag brukar bry mig så mycket annars heller, men det är ju viktigt för en del.

Jag lyckades i alla fall hänga med på det mesta, med viss förenkling till "hopplöst" förstås, och fick varken alltför mycket hosta eller alltför ont i knän eller annat, så jag tror jag skall våga mig på att gå med igen. Har man väl betalat för hela terminen så "måste" man ju delta (även om medlemsavgiften är förhållandevis låg). Den psykiska belastningen delar jag med dottern F.

Jaha, nu har jag publicerat detta. Så nu måste jag väl leva upp till det. Kolla mig framåt maj, antingen är jag fråsch, spänstig och har gått ner 10 kilo eller också har jag gett upp och sitter i TV-soffan med värkande knä och äter godis...


Jag har i alla fall snygga träningskläder tycker jag. Blå (förstås) med perfekt matchande Adidas-skor, som jag hittade i Polen till ett mycket humant pris (som så mycket annat). Fast färgåtergivningen på det här fotot blev inte riktigt rättvisande.