23 augusti 2013

Värt ett blogginlägg!!

Igår var vi på ett stort svenskt möbelvaruhus i mellansverige, som säljer möbler företrädesvis i platta paket. Eftersom vi kom i lagom lunchtid passade vi på att inta en family-lunch på den vidhängande restaurangen. Jag valde laxlasagne med tomatsås - ett tillbehör som jag gott kunde valt bort inser jag i efterhand. 

Jag var för dagen iförd en tunika från Gudrun Sjödén, första gången jag använde den och jag hade redan vid provningen känslan av att denna äggskalsvita kreation med blå folklorebroderier skulle bli en användbar favorit i garderoben.

Döm om min förskräckelse när jag sätter mig ner vid bordet och på något sätt lyckas sprida gott och väl ett par matskedar av denna rödaste av såser över tunikans framparti... Jag började nästan gråta. Jag slet av mig plagget - ja, jag hade på mig ett linne av det mera klädda slaget under - och använde en del av mitt dricksvatten för att blöta upp fläckarna med. Hade även plastpåsar i handväskan, det är alltid bra att ha. 

Direkt efter lunchen störtade jag in på toaletten och blötte upp fläckarna rejält och tog t o m lite tvål på för att de inte skulle fixeras. Tomat är ju en av de värsta fläckarna som finns men jag hade bestämt mig för att det SKULLE gå att få bort.

När vi efter ett antal timmar var hemma igen tog jag direkt itu med mitt delikata problem. Först behandlade jag med ocy-action-pulver (gegga ihop med vatten och gnugga fläckarna, verka en halvtimme, skölja bort och tvätta i maskin, hade även i en extra skopa pulver i maskinens tvättmedelsfack) plus en sprayning av "det rosa" (vanish) innan jag lade tunikan i maskinen. Först i en 60-graderstvätt, sedan en 40-, en 60-, en 40- med samma dunderkur. Fortfarande var fläckarna tillräckligt framträdande för att synas. (Ja, jag hade annan tvätt i maskinen samtidigt som tålde denna behandling, även om det för all del inte var fulla maskiner). 

Jag rannsakade mina njurar efter gamla huskurer och blekmetoder som inte skulle ta med varken äggskalsfärgen eller bleka broderierna. Jag är tveksam till klorin och sådant av miljöhänsyn.

En titt i städskåpet visade att jag någon gång köpt på mig en extraflaska av det gamla hederliga fläck- och blekmedlet Remol, som jag hade glömt. Vid det här laget var jag beredd på en timmes blötläggning med hett vatten och stinkande ångor men läste igenom bruksanvisningen och beslöt pröva tillsats i tvättmaskinen + tvättmedlet i 60-graderstvätt i stället.

Och dessutom var all ljus tvätt numera bländande ren, så jag fick med dåligt samvete köra ett ensamt plagg i maskinen... Så jag valde ett kortare program (om än inte det allra kortaste). 

Men!! Heureka! Fläckarna gick verkligen bort! Det var nästan så jag inte trodde det men det fungerade! Och färgerna klarade sig.

Nästa gång jag får den typen av fläckar, det blir säkert fler, så testar jag med Remol direkt. Särskilt om jag inte har möjlighet att ta tag i fläcken precis när den uppstått.

Enda fördelen med denna process är att jag nu kan vara säker på att varje spår av ev formaldehyd eller andra tillsatser i plagget ska vara utraderade...