29 september 2006

Undrens tid är inte förbi!

Fortsättning följer i den ständiga dokusåpa som är livet. Se förra kapitlet i den här delhandlingen.

Under sökandet efter moppen hittade M en snygg svart damcykel, ganska ny och ganska hel, i ån. Till och med cykelnyckeln satt i, men den var förstås inte låst. Eftersom det var lördagkväll var det inte öppet på Polisen, och efter en sökning på Internet konstaterades att det inte skulle finnas personal i Hjo förrän torsdag eftermiddag. Så cykeln placerades hos oss och låstes tills vidare.

I går, torsdag, tog M cykeln vid handen och knatar iväg till Polisen, vars kontor ligger ett par stenkast hemifrån. Just när han kommer in lägger receptionspersonalen på telefonluren. M framför sitt ärende: -Jag hittade den här cykeln i ån när jag var ute och tittade efter min sons moped... och blir avbruten: -Moped? Hurdan moped? - En blå Suzuki. -Men det ringde precis en Larsson på Ådalsvägen som hade hittat en blå Suzuki i några buskar, bredvid en stor hög dumpad direktreklam. Han skulle kolla vad det var för en massa skräp som låg där och såg då en del av moppen sticka fram...

Jaja. Tändningslåset var förstås uppbrutet men för övrigt hade man inte hunnit göra så stor skada på den. Självklart blev det en tårta hos Larssons på Ådalsvägen (hittelön ville de absolut inte ha) och numera står mopeden inlåst på ett säkert ställe i väntan på lagning och försäljning så småningom.

Slutet gott allting gott. Och man skall aldrig sluta hoppas på underverk.

Om tre månader kanske jag har en "ny" cykel - eller en tårta...

26 september 2006

Plommon

är bara så himla gott! Något av det godaste som finns. Titta på bilden och känn hur det vattnas i munnen. Just sådana Victoria-plommon ska det vara, plockade från trädet hos en god (och generös) vän.



Kanske är det för att den här smaken inte går att återskapa på samma sätt som citron eller jordgubbssmak. Vem har sett godis med plommonsmak? Den finns helt enkelt bara under några höstveckor varje år. Missar man plommonsäsongen får man vänta till nästa år.

Försöker man frysa in eller koka plommon får man visserligen en god fruktkonserv, men smaken av färska plommon är det inte. Den vill inte låta sig sparas.

Passa på och ät svensk frukt nu medan den finns! Om en vecka är plommonsäsongen över. Men äpplen och päron finns det fortfarande i några veckor. I år lär de vara extra rika på c-vitamin och anti-oxidanter. Men framför allt är de närproducerade, goda och i de flesta fall billiga eller gratis eftersom det finns ett överflöd just i år.

I morgon skall jag till en annan god och generös vän och plocka päron...

25 september 2006

Jönköping tur och retur

Idag var jag nere på Studieorten för att bevista ett "event" med Adobe, som jag bjudits på eftersom jag har köpt deras stora Web-bundle-paket med en massa program som jag inte kan använda hälften av. Förmodligen är det så att de känner sig lite skyldiga att erbjuda lite fortbildning så man inte alldeles skall tappa sugen inför alla finesser som man inte hinner klura fram på egen hand. Kaffe fick man också. Och lite nytt var det.

Det var ett hundratal samlade i Stora Hotellets spegelsal. Många var där på arbetstid, förstod jag. Och givetvis fanns det också information om Adobes andra produkter, plug-ins och en del utbildningar som kostade i runda slängar 20 000 spänn att gå på... men det måste man ju inte.

Ett bekant ansikte fanns där. Det var f.d. klasskompisen M, från Polen, som sa att han brukade gå på dessa events när det var något. Han har inte heller fått något jobb än, utan roar sig så länge med att gå Projektledarkursen på 20 p som jag gjorde samtidigt med andra året på MKV. De klasskompisar som han har kontakt med har alla fått jobb genom gamla kontakter, en del har kvar samma befattning på sitt gamla jobb som tidigare. Och snart kommer det ut en ny kull MKV-are... vad skall det bli av oss?

Skönt att ha några att deppa ihop med ibland i alla fall. Får väl upprätta ett deppar-nätverk! Nä, det var ingen bra idé. Men snart skall jag träffa kompisen G och ha en pep-talk-lunch. Det låter lite bättre, även om det kanske är samma sak egentligen. Pep-talk-nätverk...hmmm...

24 september 2006

Saknas: en blå suzuki

Vad trött man blir!

Lördag morgon kl 07, M skulle till att skjutsa sonen T till Skövde för busstur till bokmässan i Göteborg med Mostern. Kastar en blick under altanen där sonen T's moped har sin något skyddade plats. Mopeden som sonen T så smått funderat på att sälja för att eventuellt ha lite mer att röra sig med nu när det är körkortsdags osv.

Mopeden var väck! Bara borta. Hjälmen låg prydligt på sin plats på hyllan, så det är inte så att sonen drabbats av tillfällig minnesförlust och ställt ifrån sig den någon annanstans. Det troliga är väl att någon har dragit iväg med den och slängt den någonstans. Så onödigt! Det är inte troligt att någon har snott den för att få en häftig moped, för den var just bara ett fortskaffningsmedel, lite trög och ser väldigt "vanlig" ut. Typ 15 år gammal. Men i gott skick.

T har förstås polisanmält förlusten, och vi har tagit några lovar i buskarna längs ån, i hamnen, i parken och längs strandpromenaden. Men det får väl bli fler turer.

Alla som har vägarna runt omkring i Hjo - snälla hjälp till att hålla ögonen öppna! Ser ni någon moppe som inte har funnits där förut, kolla upp det! Flera ögon ser mer än färre.

22 september 2006

Varför är det så när man har Äldre Släktingar med sig till stugan?

Varför faller man in i en konstig roll där man knappt kan göra något, och börjar man på något grovarbete, så skall man helst inte bry sig om det, så att det enda som till slut återstår är att ta en liten, liten sekatör och klippa av ett par vissna astilbe?

När man väl skyndar sig att ta sig an något som måste göras, till exempel såga ner en gren, så måste hela sällskapet stå och titta på, helst typ stå och hålla i stegen, så man är livrädd för att dunka någon i skallen med sågen eller armbågen, eller att vederbörande Ä.S. skall svimma av när den har stått med armarna uppåt i de tio minuterna som det tog mig att såga ner grenen. Det blev bara en gren avsågad.

Sedan tog jag en bågsåg och smet ut i skogen och sågade i ren frustration ner en risig ädelgran som förvuxit. M hade under tiden greppat MOTORSÅGEN som jag inte ens får lov att flytta på när någon ser, så Ä.S. tittade åt ett annat håll för en stund. Sedan började jag kasta iväg gamla halvmurkna kubbar som blivit liggande på fel ställe, och sågade av några kvistar så att M skulle komma åt att såga ner några granar som var för stora att ta för hand. Kubbarna hamnade under en annan gran längre ut i skogen och kvistarna i en prydlig liten hög. Det blev nästan fint.

Det kändes bättre. Så jag gick in och kokade ris och värmde burk-kalopsen. Och kokade vatten och diskade. Alldeles lugn. Och solen bara sken och sken.

19 september 2006

Dags för Dagens Dikt

Morgondagg
nyklippt gräs
och bara fötter
går inte så bra ihop
Det skulle Han ha tänkt på innan -
Innan det fanns ångande, solglittrande septembermorgnar
då det är tvunget att gå ut i det nyklippta gräset
med bara fötter
Kanske inföll den första septembermorgonen den sjunde dagen
när Han vilade från tankar
och såg att allt var gott

17 september 2006

Studio Duvslaget II

Måste ju visa hur stiligt det är där uppe!




En riktig dröm-vind. Vy mot det städade hållet. Ingång till "studion".



Själva "studion". Gungstolen är reserverad för Roy Orbison. Matchar snyggt, eller hur? Det finns en blå pall oxå. Den står mot dörren för att den inte skall falla igen, så att syret helt tar slut där inne. Se bilden ovan.

15 september 2006

Massa mackor blir'e...

Det är verkligen kul att ha musik i huset igen. Det är ju flera år sedan döttrarna gick på musikgymnasiet, och sonen har tappert försökt "värja sig och fäktas i det längsta" som poeten skriver ( i det här fallet Stikkan Andersson).

Efter två dagars idogt bankande har han blåsor på flera fingrar. En gång kom han ner i köket alldeles svettig och slut, och hade hamrat sig igenom hela "staten och kapitalet..." till cd. Ja, lyssna på det trumkompet så fattar ni! Men snart bar det upp igen. Han är lika envis som sin mor och morfar. Och det börjar låta riktigt bra. Nere i köket.

Ikväll var hela gänget däruppe. De som skall bli "bandet" plus A, som inte spelar nå't men är med ändå. Han kunde bli manager, tycker jag. Eller spela percussion (=äggmaraccas). När det drog ihop sig till mat, gick jag upp och frågade om de ville ha lite fika eller nå't. Först alldeles tyst. Sedan - JAAAA! Vad vill ni ha då? Te, kaffe, choklad? -CHOKLAAAD!Macka eller bulle eller båda? -BULLEEE! (Men det blev båda. Måste ju tänka på min insats mot ungdomsfetma. Fast "staten och kapitalet" hjälper nog också till att bekämpa den.)

Fick springa över till Konsum och komplettera brödförrådet, men vadå. Det är bara att njuta av de här lätt räknade tillfällena man får med fullt av 16-åriga killar runt bordet som äter och har det trevligt, pratar och skrattar. De är verkligen så otroligt gulliga. Fast sonen T har fortfarande lite problem med att vi skulle kunna råka bli pinsamma.

Klockan 8 gick de över till kompisen R. De skulle titta på den traditionella "slutdebatten" på SVT hos honom. ....."staten och kapitalet...hm..hmmmm....."

13 september 2006

Studio Duvslaget

När jag hade klarat av dagens stadsvandring med käcka sjukgymnaster från Borås var klockan bara drygt 9.

Ett stycke jobb fanns att söka, det var ju snart avklarat (tack och lov för dator och e-mail! Sparar massor av tid och portopengar!) Kundtjänstansvarig på Benders i Edsvära, Kvänum. Varför inte? De har ju faktiskt filial i Hjo!

Vad får jag lov att göra nu då, tro? Jo, jag har ju ett par jeans liggande här, som dottern R har bett mig laga. Eftersom jag bara väntar på att få intyg skickade till mig, som jag sedan skall skicka vidare, samt väntar på eventuella besked från alla ställen där jag har sökt jobb, måste jag ju ha något i händerna för att inte bli knäpp. Jag vågar ju inte göra något med evalution förrän jag fått besked om huruvida min överklagan gått igenom.

Alltnog, jag gick upp på vinden för att hämta en liten lapp att laga jeansen med. Där uppe finns det massor av grejer som vi inte har sorterat än efter flytten, det har ju varit så vansinnigt varmt där under sommaren. Men nu var det ganska lagom. I rummet längst in stod det inte så många saker. Sonen T har framfört önskemål om att få ställa upp sina trummor där, som han köpte av en kompis lillebror igår. Tja, det kunde kanske bli bra. Det finns ju en taklampa och ett par stickkontakter. Ska bara flytta ut det här - och det där... och skidorna skall ju inte ligga där, de skall stå där... Och några udda stolar kan stå där borta. Och där ligger ju den gamla key-boarden, den kan man ju också ha där inne, och trumpeten, så kanske den blir spelad på någon gång...

För att komma in i rummet lite lättare flyttade jag också på en soffa och några lådor med bl a gamla skolböcker, lp-skivor och diverse. Det blev jättebra.

Ojsan, lapp till jeansen var det, ja....

12 september 2006

...som att droga ner sitt barn...

...det kändes som om det var det de bad mig om. Mitt barn, knappt två år har det funnits och precis börjat gå, prata för sig och söka sina egna vägar. Jag trodde att jag uppfyllde villkoren för att få ha det. Under mer än sex månader, faktiskt nästan 18 månader, har jag skött om det samtidigt som jag har haft annan sysselsättning på heltid nästan hela tiden. Det har fått växa i takt med att jag har haft tid, då och då har jag gjort punktinsatser för att det skall må bra, men meningen är att det skall förbli ganska litet. Jag vill mest ha det för att få göra lite extra, lite roliga saker som kanske inte ingår i det dagliga arbetet som jag kommer att få. Och de roliga sakerna vill jag få betalt för att göra, och betala skatt.

Nu kräver min A-kassa att jag skall lägga ner verksamheten i mitt lilla företag. Möjligen får jag hålla det "vilande". Det godkänns inte som "bisyssla". Varför?

Jo, enda anledningen är att jag inte har ARBETAT på heltid samtidigt som jag har haft företaget. Alltså lönearbetat. Hur mycket jag har arbetat med mina studier är ju svårt att bevisa, men jag har hållit studietakten plus just under mitt företags första halvår ytterligare 50% studier plus timanställning på Kulturskolan ungefär i den tidsomfattningen som mitt företag nu skulle ta. Och sedan ett läsår till med heltidsstudier och timanställning/vikariat.

I andra sammanhang räknas studier som en heltidssyssla. När antal arbetslösa skall redovisas, t ex.

Jag kunde inte starta mitt företag medan jag lönearbetade eftersom jag på den tiden inte hade en aning om att jag skulle byta karriär och vilja starta företag. Vad vet man? Jag är i alla fall inte synsk. Mycket av verksamheten i företaget, det som eventuellt kunde bli några pengar av, bygger på den utbildning som jag var halvvägs genom när jag startade. Jag kunde inte ha startat tidigare!

Det andra kravet, att inte dra in mer än 1920:-/vecka, uppfyller jag med god marginal. Får jag in så mycket på en månad i det här läget är jag rätt nöjd!

A-kassan har inte hört det sista från mig än.

Jag har skrivit en överklagan i sju punkter.

Den slutar med att jag, om de inte blivit övertygade, lovar att skaffa fram ett dussin vittnen som på stående fot kan intyga att min karaktär är av det slaget som alltid håller på med något - betalt eller inte. Det lönearbete finns inte som kan uppfylla mig till den grad att jag inte gör någonting annat än jobbar med det. Hur kul det än är så kräver jag omväxling.

Vilka av er ställer upp?

10 september 2006

Framtidsjobbet?

M har kommit på en snilleblixt. Jag skall bli riskkapitalist.

"Det vore väl kul att läsa i tidningen att Eva Kihlström har köpt upp 5 % av Volvos aktier och hotar nu att sälja ut ditt och datt..."

Frågan är vilket kapital som skulle riskeras? Kanske hans?

Och jag skulle sova ännu sämre på nätterna med ansvar för så många anställda!

Då tror jag mer på "totalentreprenör" som det berättas om i karriärtidningen Shortcut - som jag ständigt får mail från men inte orkar läsa i detta läget. Det handlar bara om att klättra och byta jobb - men hallå, jag vill bara upp på första pinnen, sedan klarar jag mig!

06 september 2006

In memoriam

I går kväll fick jag reda på att en man mist livet genom en hastig, tragisk och onödig arbetsolycka.

Jag kände honom egentligen inte personligen, utan hade bara lite kontakt genom jobbet ibland. Han levde sedan några år ensam på en mycket vacker gård några kilometer ut på landet, med ett flertal otroligt vackra hästar och några andra djur. Barn på annan ort och avliden hustru, men vad man förstod ändå ett rikt nätverk av kontakter och vänner genom resor och besök.

För ett par år sedan hade vi på jobbet anledning att göra en kort visit på gården. Vi skulle "besiktiga" ett par hyresobjekt som fanns där ute.

När jag kom hem slog det mig att i min grönaste ungdom, typ 11-årsåldern, hade jag någon sorts dröm om att bo just sådär. På en vacker och välskött gård full med hästar och hästmänniskor och en hästkarl som hade kunskaper om precis allt som eventuellt kunde bli fel. Så var det ju i alla böcker jag plöjde på den tiden. Det var förstås alltid sommar i min dröm, hästarna hade alltid skor på fötterna och fick aldrig kvarka...

Den där drömmen bleknade rätt fort, på några månader tror jag. Jag har läst en hel del andra böcker sedan dess, och mött en hel del hästar och människor IRL också, som fått mig på andra tankar.

Bilden av den här mannen och besöket på hans gård kommer jag ändå alltid att ha kvar i minnet. Fast jag vet att vi bara såg en liten, liten del av det som var hans vardag; en sommarkväll i juni och ett sto som skulle föla dagen efter...

05 september 2006

Lustiga texter del II

När jag kokade makaroner häromdagen kastade jag en blick på det välkända röda paketet, som innehåller 600 gram makaroner.

Dels stod det kokanvisningar för 4 personer; 8 dl makaroner. Sedan stod det ett receptförslag till 4 personer; 400 gram makaroner. Alltså, lagar man till detta recept för 4 personer så får man 4 dl eller 200 gram makaroner kvar. Vad skall man göra med dem? Limma på tändsticksaskar och spraya med guldfärg och ge till mormor i julklapp?

Smart sätt av makaronfabriken att tvinga folk att köpa mera likadana makaroner. För man kan ju inte blanda olika modeller, eller, hemska tanke, fabrikat!!! Hur skulle det se ut!!!

På vaniljsås- och potatismoskartongen står det minsann 1 portion, 2 portioner, 4 portioner osv upp till hela paketet. Om man vill ha 25 portioner vaniljsås, så slipper man räkna själv.

Varför skriver de inte "beräkna ca 100 gram (ca 2 dl) makaroner per portion"? Fler och fler av Sverigs hushåll är singelhushåll.

...snacka om i-landsproblem...

04 september 2006

Måndag

Solen strålar från en klar himmel. Trots att det blåser krispig höst i luften är det varmt.

Än en gång börjar jag på mitt nya, bättre liv.

Efter de nödvändigaste morgonsysslorna drar jag oduschad på mig baddräkten (så jag inte skall kunna ångra mig) och en träningsoverall, greppar stavarna och tar en rask promenad bland andra stavgångare (pensionärer) och hundrastare på Strandpromenaden. Det tar nästan precis ½ timme. Hemkommen kliver jag bara in, byter ut träningsoverallen mot röd badrock, som jag strategiskt nog lagt fram en halv meter innanför dörren, och skuttar ner till sjön och skyndar mig i innan jag hinner ångra mig. Hhhhhiiiii - källarsvalt! Men skönt efteråt. Tyvärr har den sista tidens blåst och regn spolat upp en massa bôs vid stranden, så duschen efter blev nödvändig.



Stärkt av denna chockupplevelse tar jag itu med dagens tvångsuppgifter - kolla blanketter som skall skickas in till a-kassan snarast, ringa där det blivit fel, kolla upp den senaste veckans skörd från merajobb.se - inte mycket där. Återigen vänta tills posten levererar.

Samtidigt snurrar tvättmaskinen ikapp.

Bara sängkläderna kvar nu. Det är tomt i La Chambre Félicienne. Tystnaden dånar därinne. Inget knatter på datorn, ingen suspekt ringsignal eller lågmälda samtal i mobilen, ingen nedbränd musik... Tomheten kryper ut i köksfarstun - skor i tysta rader, enstaka övergivna jackor på krokar - och i badrummet - inte längre ett myller av deodorant, linsvätska, hårbalsam och parfymflaskor. Bara en liten ensam gästhandduk på kroken.

Ändå finns hon bara ett telefonsamtal bort. Eller ett e-mail, Skype, SMS... Hon finns i Sundsvall bara 60 mil bort, inte saknad i krig eller katastrof, inte offer för en trafikolycka, inte ens emigrerad till Amerikat. Hon är frisk och självständig och nästan flygfärdig, självklart är jag tacksam för att hon är oberoende och myndig på egna ben. I år är hon förstagångsröstare och får inte ens rösta i samma kommun som vi här hemma, eftersom hon är "skriven på studieorten". Men hon hittar fortfarande hit, och vet att hon är välkommen att ha sin bas här så länge hon vill.

Barn är ett lån, egna personer som man får nåden att dela liv med under några år om man är lyckligt lottad. Det skulle vara bra tråkigt om de alltid gjorde som man sa. Man kan försöka, men det går inte att uppfostra dem. De uppfostrar sig själva allteftersom de upptäcker att det kanske låg något i de där råden de fick. När de vill ut i världen är det bara att se på - men hålla handen under med back-up och ha dörren öppen så länge de vill komma hem igen.

Det är en stor förmån att ha en lägenhet som medger tillfälliga perioder av "mambo"- men det blir så tomt när det är tomt...

02 september 2006

Lustiga texter man kan hitta

... på förpackningar - det finns mycket i vardagen som kan "skada din hälsa". Och i många fall kan det vara berättigat, till exempel leksaker ej lämpliga för barn under tre år. Fast de ser ut att vara designade för barn under tre år.

Det gäller ju att formulera en varningstext som inte avskräcker kunden från att ändå köpa varan. "Rökning dödar" etc är väl på gränsen, kan man tycka.

Mc Donalds kaffemuggar har blivit trend-setters med sitt "Caution! Hot!" på locket. Undrar hur man skulle reagera om det stod "Varning! Fesljummet!"

Ibland talar texten om hur man absolut inte skall använda varan - det är ofta sätt man aldrig någonsin skulle kommit på själv. Eller typ :"Ställ inte engångsgrillen på värmekänsligt underlag". I förrgår när jag bakade såg jag på bullformarna av papper att man inte skulle använda dem på grill eller över öppen eld. - Hur gräddar man bullar i pappersform över öppen eld, det skulle jag vilja se...

Min fantasi begränsar sig till pinnbröd.