29 januari 2006

Fotodags!

Nu har jag lyckats med bedriften att göra om ett foto i Photoshop och göra det i lagom storlek för webben samt att få dottern F uppe i Sundsvall att hjälpa mig att lägga det på en website så att det går att placera det i min profil här på sidan. Hej och hå. Nu återstår bara att se var på sidan det hamnar... men blir det inte bra så kan jag ju flytta på det! jag vet ju hur man gör!!! Hipp hurra för mig!

När som helst skall jag också göra ett fotoalbum på nätet. Jag har fått ett erbjudande av mitt försäkringsbolag om en plats där man kan lagra gratis. Det är nog bra att ha dem på fler ställen, för tänk om hårddisken kraschar... Det vore inte kul. Jag är inte så intresserad av att lägga upp hela mitt arkiv till allmän beskådan. Vill man det så kostar det i regel en peng. Får väl se längre fram hur mycket foto det blir för "evalution".

26 januari 2006

Att sälja ett hus

Så har den första visningen ägt rum. Puh! Efter alla home-staging-tips man fått genom heminredningsprogrammen i dumburken blir man ju helt insnöad på ljus, dofter och blommor. Så visningen föregicks av intensivt kaffebryggande, apelsin- och tulpanarrangemang och braständning. Plus polerande av diskbänk osv, förstås.

Under själva visningen befann jag mig hos kompisen I som var hemma med sjuka barn och åt upp hennes fikabröd. Hon är tålmodig och mild, I.

Hur gick det då? Jag vet inte än. En allmän visning är inplanerad på tisdag, så då blir det samma kaffe, apelsiner och tulpaner igen. Sedan får vi väl se.

Det vore bara så GÔTT att få den här försäljningen ur världen. Sedan är det bara det där som skulle fixas till före tillträdet och själva flytten, då. Och kurserna i skolan, företagande och jobbsökande plus examenskalas och...

24 januari 2006

Så här blev det!

Jag startade en ny blogg, som heter Ropen skalla - bloggar åt alla! (som ett eko av min grönaste ungdom på 70-talet. Det VAR inte så häftigt som en del tror... se bara vad det blev av oss!)

Dessutom har jag idag lärt mig hur man manipulerar med sin startade blogg, så som den uppmärksamme redan har noterat finns numera några länkar och en del mindre ändringar även på denna sida.

Läs gärna båda bloggarna parallellt, eller den ena, eller den andra - bara ni läser! Reagera gärna med en liten kommentar, det tycker jag är trevligt.

jahaja...

Nu sitter man här i datasalen och håller på och hackar sig in bakom själva fönstret som man ser... Jag säger som Nasse: Hu, så hemskt, hu, så hemskt!!! Tänk om jag förstör allt det här fina som jag redan har gjort! Jag lägger nog upp en blogg till att träna på. För säkerhets skull.

23 januari 2006

ännu mera blogg!

Så har jag lämnat in två ex av uppsatsen att arkiveras FOR EVER AND EVER och nu kan jag glömma den!!! Men det lär jag nog inte göra i första taget! Aldrig mer, säger jag.

Idag började vi en ny kurs om medieproduktion. Den första delkursen handlar om Internet och webdesign och innehåller bl a momentet att skriva i en blogg. En sådan tur att jag redan har tjuvstartat! Vi skall ha den som redovisning och skriva flera gånger i veckan, så antingen skriver jag lite extra om skolan på den här platsen, eller också skapar jag en till. Jag får se hur jag gör.

Jag tror att det blir en riktigt, riktigt kul och användbar kurs. Bättre och bättre dag för dag. Och dagen blir en kvart längre för varje vecka!

Måndag morgon

och så har det gått en helg igen! Marken har slutat gunga efter uppsatsexaminationen och lördagens firande i form av högtidlighet i Jönköping och fest hemma hos R och E blev lyckat! Nu vet jag hur jag vill att min examen skall vara.

Stora pampiga ceremonier med blåsorkester och finklädda människor gillar jag! Ju mer rysfaktor desto bättre! Jag lyckades i alla fall låta bli att gråta... så det störde...

På kvällen bjöds vi på pasta/kycklingsallad, som var jättegod. Det blev över, så jag har matlåda nu när jag skall åka till Jönköping varje dag hela veckan! Bekvämt! Lite svårare att ta med av tårtorna som blev över, men det ordnar sig nog ändå. Det brukar på något sätt gå åt.

20 januari 2006

ett liv efter uppsatsen?

Nu ska jag bara beställa ytterligare ett par kopior av uppsatsen att arkivera på Högskolan i Jönköping FOR EVER AND EVER och sedan behöver jag inte tänka på den mer. Jo, jag ska lägga ut en kopia på hemsidan också, som jag har lovat de deltagande i studien. Känns nästan konstigt!

Nästa kurs börjar på måndag, så idag blir ett "uppsamlings-heat" med tvätt, vattna blommor, allmänt plock med papper och kanske rent av lite fönsterputs (åtminstone insidan, ute är det ju minusgrader och snöbyar). Ringa några samtal, skicka några mail... Allt som har fått stryka på foten för uppsatsens skull.

Maken M är också hemma och jobbar delar av dagen, så vi kan äta tillsammans. Det händer inte ofta!

19 januari 2006

Pust!

Efter mycket vånda är den här dagen över! Min uppsats klarade sig fint, men jag var så säker som man kan vara på att den jag opponerade på skulle underkännas.

Men examinatorn tyckte att vi skulle bortse från alla fel och godkänna den för att den över huvud taget hade en forskningsidé och de hade kommit fram till någonting alls...oh, heaven! Vart är det svenska undervisningsväsendet på väg? Ett jobb jag INTE vill ha är lärare på högskola/universitet (om nu någon skulle komma på tanken att fråga mig).

En annan vånda som är över är väntan på att huset skulle läggas ut till försäljning. Nu finns det där! Kolla in http://www.fastighetsbyra.foreningssparbanken.se Västra Götaland, Hjo kommun, Hammarsjorden.

fyrtiotre minuter kvar...

...känns som en raketuppskjutning...men det är ju bara fråga om en c-uppsats...
Nu ska det granskas som man levt med sedan tre månader (minst!). Högst blandade känslor. Den starkaste: Jag skall aldrig, aldrig utsätta mig för detta igen!!!

18 januari 2006

alldeles för mycket...

För en stund se'n var R och E här. Jag fick klagomål på att jag skriver för långt...! Bättrar mig härmed. Nytt och bättre liv, var mottot.

Fast blommorna var vackra!!!

roliga händelser 2006

Sitter här och försöker göra färdigt mina förberedelser inför examinationen av våra c-uppsatser i morgon. Min uppsats "Multimedia i skolan- konkurrent eller kompanjon" handlar om datorns plats i undervisningen i år F-3 i skolorna i Hjo. Jag skall presentera och försvara den, samt opponera på en annan uppsats. Inte utan att det är lite nervöst.

För att skingra tankarna försöker jag emellanåt att tänka på något som är lite roligare . Till exempel några evenemang som äger rum under våren 2006, som jag ser mycket fram emot.

För det första: SKOLAVSLUTNINGAR! Inte mindre än tre stycken. I juni slutar sonen T år 9 med dunder och brak, iklädd frack etc enligt Hjo-traditionen. Dagen efter äger min egen examenshögtid rum i Jönköping, något som jag inte vet så mycket om än. Men först ut är vår 22-åriga, kluriga, egensinniga, designtokiga, spänstiga och alldeles underbara dotter R som blir 1-7-lärare redan på lördag. Vi är bjudna till den högtidliga samlingen i Jönköping (ja, vi har varit skolkamrater på Högskolan i 2½ år) och senare till hennes och fästmannen E's hus på fest. Vi skall passa på att fira E också. Han tog examen i företagsekonomi i Skövde redan i somras, utan fest.

För det andra: The Real Group kommer till Skövde den 3/3 - den konserten tänker jag bara inte missa. Hur det än skall gå till.

För det tredje: Vi planerar att flytta till stadens finaste lägenhet enligt en ytterst ovetenskaplig jämförande studie. Hoppas allt går i lås med nuvarande hus... det har hängt upp sig lite, kan man säga. Jag lär återkomma till detta.

För det fjärde: Vännen K fyller 50 och skall fira det tillsammans med en kompis i seglarsällskapet i början av april. Vad skall jag ha på mig?

Vid minst tre av dessa tillfällen kommer jag troligen att baka tårta, sanningen är att jag bakade den första redan i går, till R's fest. Det är ett superbra recept hämtat från ett "Konsum"-blad för många år sedan. Jag har säkert bakat den tjugo gånger, det går lätt att dubbla och göra större eller mindre modell efter önskemål. Den går att göra lång tid i förväg och frysa in, eller dagen innan den skall ätas. Det går med fördel att servera den fryst. Receptet räcker till ca 12 bitar. Dessutom är den glutenfri! (Och god...!)

Generös som jag är tänkte jag lära er alla därute hur man gör. Lätt som en plätt!

Börja med att värma ugnen till 175 grader.

Riv 400 gram mandelmassa på grova sidan på rivjärnet.

Dela fyra ägg i vitor och gulor. Vispa vitorna hårt och blanda ner den rivna mandelmassan.


Rita upp två cirklar, ca 25 cm i diameter, på bakplåtspapper. Använd en tallrik som mall.

Smörj cirklarna med matfett. Bred ut smeten inuti de uppritade cirklarna.

Placera papperet på plåt och grädda tårtbottnen i mitten av ugnen ca 12-14 minuter, tills den får fin färg.

Låt kallna på papperet innan den lossas.

Medan bottnarna gräddas, blandas äggulorna med 1 dl strösocker och 1 dl vispgrädde i en kastrull. Blandningen får bara sjuda på svag värme tills den tjocknar, den får inte koka.

Tag av kastrullen från värmen och tillsätt 100 gram god blockchoklad i bitar och 150 gram smör eller margarin i klickar. Rör om till en slät kräm.


Rosta 50 gram flagad mandel i torr het stekpanna. Passa noga så att det inte bränns. Låt kallna.

När bottnar och kräm har svalnat/kallnat breds krämen mellan och ovanpå bottnarna. Strö över de rostade mandelspånen.

Voilá! Tårtan är nu klar att frysa eller förvara kallt tills den ska serveras.

Vid serveringen kan man dekorera den ytterligare om man vill, till exempel med säsongens frukt/bär - hallon, physalis, halverade passionsfrukter...

16 januari 2006

jagärberoende

Det är lika bra att erkänna - jag är beroende.

Jag försöker sluta emellanåt, eller dra ner, men vana är vana och vid det här laget har jag gett upp. Jag har försonats med mitt öde.

Innan "vän av ordning" famlar efter telefonluren för att ringa polis och socialtjänst, skall jag skynda mig att försäkra att mitt beroende inte är det minsta skadligt varken för mig själv, andra eller samhället. I vissa fall kan det visserligen vara milt irriterande, men ofta har omgivningen till och med visat tacksamhet för vissa uttryck som mitt beroende tar sig. Ibland har jag lyckats vara en inspirationskälla, och det är ju alltid trevligt. Därför gör jag inga större ansträngningar för avvänjning längre. Jag håller det i schack, så att det inte skall styra mitt liv.

Ja, jag skriver mitt beroende, men för att vara ärlig är det ett multi-beroende. Lyckas jag vara utan eller dra ner på någon beroendeframkallande faktor dröjer det inte länge förrän en viss rastlöshet infinner sig, som en vag obalans i tillvaron. Agneta Fältskog sjöng en gång att "mitt behov är inte cigaretter, och inte tabletter, jag är nog unik.." vilket tangerar min upplevelse av fenomenet. Hon led dock av ett annat slags beroende enligt den sången!

Vid det här laget ser jag framför mig hur den orolige läsaren biter ner naglarna ända till handleden eftersom jag ännu inte förmått uttrycka vari mitt beroende består. Därför skall jag ta mig samman och härmed göra ett offentligt uttalande:

Hej, jag heter Eva och är beroende av frukost, stickning och körsång.

Så var det sagt. Jag ska härmed förtydliga mig.

Frukost - helst ska den förstås vara av "hotell-typen"; flera olika sorters gott, nybakt bröd och mjölkprodukter att välja mellan, kokta ägg, ostar, kallskuret och massor av frukt och grönsaker... äggröra, bacon och prinskorv lämnar mig dock kallsinnig. Tyvärr är det alltför sällan detta sortiment erbjuds, så oftast blir det hemmavarianten bestående av gröt/fil/yoghurt med hemgjord sylt/äppelmos och rejält med fibrer i form av gryn, frön, flingor eller musli samt grovt bröd. Någon gång "rostbröd" med marmelad och en ostskiva. Oftast åtföljs detta av en frukt samt en "Kaffe Latte Extra Special Ultra" (!) bestående av 1/3 starkt bryggt kaffe, 2/3 varm mjölk (helst "starkmjölk", 3%, men annan går också bra) och så hemligheten: till en stor kopp tillsättes en aning honung, ca 1/3 tesked räcker. Den tar udden av den allra beskaste tonen i kaffesmaken och har ingen likhet med att slänga i tre bitar snabbitsocker... mmm... Denna frukost avnjuts som tema med variationer lika gärna klockan 0600 som 1030 fm. Lite större och senare på lediga dagar, förstås. Och gärna med en dagstidning, i vårt fall husorganet Göteborgsposten. Jag hoppar hellre över lunchen än frukosten!

Stickning - en oöverträffad terapi i TV-soffan och på bussen. Abstinens från stickning yttrar sig som en lätt dragande känsla i musklerna på underarmarnas undersida. Åtgärdas enklast genom att snarast kasta sig över ett nytt stickprojekt. De som inte själva har fastnat i sticknings-beroendet brukar vara mycket imponerade och tacksamma för gåvor i form av välgjorda raggsockar eller barntröjor i Fairisle-mönster (ett tips! Kolla lite diskret vilken färg och modell som den tilltänkta mottagaren kan tänkas uppskatta, annars kan det bli väldigt fel...)Det finns ett oändligt sortiment av garner, tekniker, mönster, stickornas grovlek och utformning, modeller samt roliga grejor man kan tillverka förutom koftor och vantar. Nu tänker jag inte främst på stickade gitarrfodral eller rattmuffar, men för övrigt - när man börjar tänka efter - finns det egentligen inga gränser för utnyttjande av stickat material för inredning och presentartiklar. Tror du mig inte, kolla någon av Kaffe Fassets böcker! En annan inspirationskälla för nybörjare och nyskapande veteraner är konceptet Do-Redo, som också finns dokumenterat i bokform av Katarina Brieditis m fl. Finns även på "nätet". Ytterligare ett tips - gör färdigt! Börja med små eller enkla projekt om du är ovan (t ex en rätstickad halsduk), annars riskerar man att råka ut för en långvarig frustration över det som aldrig blir slutfört.

Slutligen körsång. Sedan 1973 har jag varit aktiv "körmänniska" på ett eller annat sätt, under en period på 12 år var jag till och med körledare. Det är svårt att definiera vad det är som är så häftigt med denna folkrörelse för någon som inte är insatt; att upphäva sin röst och få stämman att bära på precis den ton den ska, och tillsammans med resten av stämmorna klinga som kompositören har tänkt sig, i uttolkning av en dirigent med körens fulla uppmärksamhet och förtroende; att jobba fram en "körklang" i stället för att det är typ fjorton människor som börjar och slutar sjunga samtidigt. Det är kul men inte nödvändigt att vara jättekompis med alla i kören, man behöver egentligen bara dela sångintresset, men att träffas regelbundet är en viktig grundregel för att det ska funka. Det är också bra att ha en någorlunda överensstämmande bild av var kören lägger ribban i fråga om svårighetsgrad, repertoar, antal övningar och framträdanden etc. Just nu är jag med i en fyrstämmig "dam"-kör som ingår i den kommunala kulturskolans utbud här i sta'n sedan i höstas. Vi är omkring 25 pers i blandad medelålder (det var väl ett fint uttryck!) som träffas en gång i veckan. Under perioder när jag saknar en fast körkonstellation kompenserar jag det genom att lyssna extra mycket på andra, till exempel fixstjärnorna i The Real Group, och, när ingen hör på, sjunga med för full hals. Testa deras klassiska svenska körskiva Stämning med legendaren Erik Eriksson, eller den lite mer varierade Allt det bästa. Se också filmen Såsom i Himmelen, förstås!

Nu upptäcker jag att jag börjar utveckla ytterligare ett beroende... att blogga.... suck...!

15 januari 2006

de e mycke nu...

Alldeles för mycket! Redan förut hade jag svårt att koppla av och sova. I natt var jag vaken till en bra bit efter 5. Riktigt vaken, alltså. Varför kan man inte stänga av en bit av hjärnan vissa gånger och koppla på dem när man behöver vara skärpt?

Jag tror att min hjärna ser ut som Sala silvergruva. Den är full av oändliga irrgångar och schakt. Ingången fungerar som ett stort svart hål, där allt sugs in för bearbetning. En del studsar upp igen som riktigt bra, kreativa och konstruktiva idéer och lösningar, medan annat inte leder till något annat än ett ofruktbart ältande. På natten är jag livrädd för att de där viktiga sakerna som jag måste ta tag i skall försvinna in i någon blindgång där jag inte får tag i det igen. Andra viktiga saker, som världsekonomin, svältande barn i Afrika och fågelinfluensan kräver ju också sin plats i informationsfloden. På natten är allt möjligt och allt lika troligt. Stora och små katastrofer. Långt borta och nära. Det allra mesta som är fel i världen kan faktiskt inte jag göra något åt, i alla fall inte ensam och inte vid 3-tiden på natten. Varför kan jag då inte få lämna det därhän så länge, få sova och kanske komma på en revolutionerande lösning på världsproblemen dagen därpå...

Någon har sagt att 90% av det som man oroar sig för inte någonsin kommer att inträffa. Men hur ska man veta vilka 10 % man ska oroa sig för, då?

14 januari 2006

hurhamnadejaghär?

Nytt år - nya föresatser om att skapa ett "nytt och bättre liv". Det är fyrtiosjätte nyåret för min del, så det har blivit några ... nja, jag vill inte kalla det nyårslöften, men kanske nya avstamp, med tiden.

I år ingår bloggandet som en del av detta nya liv. Jag har varit på gång i ett par år - som student på Media- och Kommunikationsvetenskapliga programmet på HLK i Jönköping har man ju inte missat att företeelsen finns - men har tvekat vid tanken på vem i hela världen som är intresserad av vad jag skriver.

Nu, efter GöteborgsPostens utmärkta artikel om bloggande den 13/1, har jag bläddrat lite bland andras bloggar och konstaterat att om någon läser deras, så - shoot!

Så här kommer Eva!