Alldeles för mycket! Redan förut hade jag svårt att koppla av och sova. I natt var jag vaken till en bra bit efter 5. Riktigt vaken, alltså. Varför kan man inte stänga av en bit av hjärnan vissa gånger och koppla på dem när man behöver vara skärpt?
Jag tror att min hjärna ser ut som Sala silvergruva. Den är full av oändliga irrgångar och schakt. Ingången fungerar som ett stort svart hål, där allt sugs in för bearbetning. En del studsar upp igen som riktigt bra, kreativa och konstruktiva idéer och lösningar, medan annat inte leder till något annat än ett ofruktbart ältande. På natten är jag livrädd för att de där viktiga sakerna som jag måste ta tag i skall försvinna in i någon blindgång där jag inte får tag i det igen. Andra viktiga saker, som världsekonomin, svältande barn i Afrika och fågelinfluensan kräver ju också sin plats i informationsfloden. På natten är allt möjligt och allt lika troligt. Stora och små katastrofer. Långt borta och nära. Det allra mesta som är fel i världen kan faktiskt inte jag göra något åt, i alla fall inte ensam och inte vid 3-tiden på natten. Varför kan jag då inte få lämna det därhän så länge, få sova och kanske komma på en revolutionerande lösning på världsproblemen dagen därpå...
Någon har sagt att 90% av det som man oroar sig för inte någonsin kommer att inträffa. Men hur ska man veta vilka 10 % man ska oroa sig för, då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar