25 augusti 2008

Mina fina, fina barn!


I helgen kom ett tillfälle när det för en gångs skull gick att fånga dem alla tre på samma bildruta. Finklädda. Mätta. Glada. Sams.

Tre helt olika personligheter, men jag älskar er alla lika mycket och är omåttligt stolt, tacksam och glad för att ni finns!

Hur hamnade ni här?

Årets första julklappstips

hittade jag här

Till oss alla som alltid har undrat.

22 augusti 2008

Ett riktigt uppfriskande olympiskt spel!

Ni har redan tagit del i det som är mitt otroliga (o)intresse för OS. Att jag håller mig i marginalen, men ändå inte kan stänga av all meta-information som flödar i samhället. 

Allt Kina-tjat som har pågått hela året, och det svenska hajpandet av våra kära friidrottare. Jag tror att Någon sitter och myser på ett moln och fnissar åt svenskarna. Ett folk i sorg - vadå för? Vi har ju fått flera silver- och bronsmedaljer, fast det råkade vara i andra grenar än just friidrotten. Och att det var i ganska otippade grenar var väl bara kul? Om det är någon det är synd om, så är det de som har tagit medaljer, medan hela media-Sverige bara tjatar om vilket dåligt OS detta är, och att vi ALDRIG får några medaljer! Massor av länder får verkligen inga medaljer, men deltar lika glatt ändå!

Ja, jag erkänner att jag höll andan även för Carro idag. Det hade suttit fint med en revansch för henne med tanke på allt tjafs om hur dum hon är som har bytt gren. Men i intervjun efter hade hon klara, raka svar på allt och var inte ledsen alls även om hon såklart var besviken för att det inte blev bättre siffror. Hon ser sig uppenbarligen som den nykomling hon är - en 8-e plats (eller vad det blev) i världen är väl inte kattlort? Hade hon knipit en medalj hade hon nog sett det som jätte-bonus. 

När skall svenskarna acceptera att det var 2004 som var ett MELLANÅR i friidrott? Expert efter expert har förklarat på radio och TV att det inte är något normalläge att Sverige tar den ena guldmedaljen efter den andra och helt dominerar OS och VM i just dessa grenar. Ett sådant år få vi nog aldrig uppleva igen. Låt Carro, Sanna och de andra som vill fortsätta göra det, och med vad de vill! Och låt oss få nya förmågor som lägger sig på femte och sjätte plats utan att behöva bli "en ny" Stefan Holm eller Carolina Klüft.  Det är deras egna framgångar - inte Sveriges!

Därför har jag gått med i gruppen "Vi som lider med Susanna Kallur" på facebook. Bara så ni vet.

19 augusti 2008

Ännu en sak jag inte förstår

Varför passar jag plötsligt på tiderna på radiosporten? Och slår t o m på TV när det drar ihop sig?

Jag är ju inte ett dugg intresserad av OS eller sportresultat över huvud taget. Jag förstår att det kan vara kul för de som utövar det, men att dag efter dag sitta i soffan och se kvarts- och semifinaler i gymnastik och 400 m häck ...

Men så var det ju Stefan Holm. Först en gråtande Teres, sedan en gråtande Sanna. Man vill inte se en gråtande Stefan också. Ändå tittar man. Han skulle ju ta guld i OS och sedan avsluta sin karriär. Det ville man ju se - tydligen. Fast inte begriper jag varför jag tittade. 

För där kom ju ryssen och seglade över hur högt som helst och Holm hade inte en chans trots alla sina gnugg på näsan, strykanden över håret och ryck i tröjan. Men 2.32 är vansinnigt högt det också. Och han har ju tagit 2.37, som kommentatorerna ideligen upprepade. Och var övertygade om att han skulle ta 2.36. 

Efter sista rivningen stängde jag av. Jag vill inte se hur journalisterna springer ikapp Stefan Holm och frågar vad det var som hände, vad som gick fel, hur han känner sig osv ända tills han började gråta om han inte gjorde det innan. Det räcker med att jag själv skrek NEEEJ i min ensamhet och nästan satte igång att böla.

Nää, det här med OS, jag förstår inte det ...

18 augusti 2008

I have a dream

SvD publicerade ännu en artikel under K-resor igår (som inte gick att länka till men den kan laddas ner här)

iHasta la vista! Jag har varit där två gånger men vill dit igen! 

Ett avspänt ställe där alla får plats och ingen behöver trampa ner någon. Och storstadspuls på nära håll att avnjuta i anpassade portioner efter önskemål.

13 augusti 2008

Kondoleanser

Jag har skjutit upp det hur länge som helst - det är flera veckor nu. Vad skriver man när några man känner har råkat ut för det allra värsta man kan tänka sig, det som gör så ont att ens låta tanken snudda vid?

Jag väljer ut ett kort. Inte ett med svart kors och sorgkant, nej, ett grönt med en stig som vindlar iväg bortigenom. Som att livet ändå på något konstigt sätt fortsätter att vindla iväg, solen fortsätter skina och tidningen levereras i brevlådan.

Återigen - vad skriver man? Jag grubblar och funderar, ögonen tåras och jag får svälja gång på gång medan jag till sist lånar några av orden ur Bodil Malmstens text om "När det värsta händer". "Jag är inte prövad, jag vet ingenting" om hur det egentligen känns - jag kan bara ana att "såret aldrig kan läkas". Det "kommer alltid att blöda, det ser kärleken till". Hon formulerar maktlösheten hos den som bara finns bredvid, i samma land, i samma stad, i samma vida bekantskapskrets. 

Jag hoppas att mina vänner på något sätt lyckas finna en aning energi någonstans, att gå upp varje dag, att andas in och att andas ut... Jag kan inte göra mycket mer än att höra av mig, fast det var längesen vi sågs.

När jag har skrivit färdigt sväljer jag en gång till, snyter mig, postar kortet och går till ICA och handlar. För mig går ju livet vidare precis som förut.

12 augusti 2008

Turisterna

har något jagat i blicken när de går sina promenader i den lilla staden. Även när solen skiner håller de sina hopfällbara paraplyer i ett säreget, fast grepp. Som om det vore en besvärjelse för att det inte skall bli regn just nu när VI är ute på VÅR promenad. Skulle det hjälpa? Nu öser det ner igen, och jag tar åter igen ur blomlådorna ur hållarna utanför balkongräcket och ställer dem i säkerhet under tak. Ur och i, i och ur. I ur och skur.

Apropå promenader tog jag en stavgång (utan paraply) ut till Spakås i morse. Eller "pinn-promenad", som sonen T kallade dessa excesser under sin mest språkligt krestiva period (numera är det mest gutturala läten och enstavigt mummel - kanske är det för att jag har blivit äldre och hör sämre?). Jag blev riktigt varm, när jag fick upp ångan, och fick för mig att dra på baddräkten och hoppa i sjön när jag kom tillbaka hem. Men jag ångrade mig när jag doppat mig. Det var ca 12 grader, skulle jag tro, så det blev ett kort gästspel i det blå, med en varm dusch efter. 

Man blir dock pigg efteråt! Så jag ägnade större delen av arbetsdagen åt att fila och putsa ytterligare på min snart färdigrenoverade webplats, med benäget bistånd av A, som samtidigt instruerade mig för den manual jag gör åt hans företag. SNART är det klart att trycka på knappen och publicera min ny-gamla "sida" - nu utökad, förstärktoch bättre än någonsin!

10 augusti 2008

Fler saker jag inte förstår

Jag köpte mig en kjol för en tid sedan. En riktigt snygg kjol av klassiskt snitt, av bra kvalitet och av ett lite bättre märke. Tänkte därmed att jag skulle ha den ganska länge.

Men varför syr man upp en kjol i en bra stretch-kvalitet och sätter i ett foder som inte är stretch? Det kan ju var och en räkna ut hur det går då...!

08 augusti 2008

Déja vu

Idag var vi i Skövde och botaniserade bland alla 50%-, 70%-, halva rea- och jag-vet-inte-allt-skyltar. 

Egentligen var det tänkt att vi skulle hämtat M's glasögon, handlat mat och åkt till stugan för att klippa gräset. Men på grund av omständigheterna blev det bara handla mat, och så som sagt utföra en expedition bland stadens butiker. Fast jag bara skulle titta lite om det kanske fanns en klänning. Och M en kavaj, enbart för att han blev så sur på optikern ... fast det är en annan historia.

I sammanhanget vill jag påpeka att jag tjänade 1728.50. Bara bra saker köpte jag. En massa bra saker. Jag kände mig för en stund som den lilla flickan i sången "Om jag fick fem öre" av Felix Körling, om någon minns den. Fråga mig annars, så finns det risk för att jag sjunger alla fyra verserna för dig (nej, förlåt, tre är det visst!). Kanske skulle jag lägga ut den på Youtube? Jag är ju numera utnämnd till "hacker" av vännen A, efter mina veckor på SMoT.

Medan jag funderar på det, skall jag berätta vad som var "déja vu". När man var liten och följde med mamma för att handla kläder en gång per kvartal, när barnbidraget kommit, hände det att affärerna omsorgsfullt packade ner kläderna i en rektangulär kartong med firmamärket på. Kartongen hade ett handtag av plast som stack upp i kartongens långsida och gjorde den behändig att bära. (Så gammal så att expediten slog ett snöre runt kartongen är jag alltså inte...) När jag idag köpte en klänning, en kappa, en kavaj och lite till (fast inte "en docka, en stor, som kan blunda och kan titta...") fick jag en plastkasse som var närmast en faksimil av de där gamla kartongerna. 

När jag lyfte kassen i det stadiga plasthandtaget blev det 1968...

06 augusti 2008

Det grämer mig

att jag behöver nya glasögon. Att de enda bågar som fanns i butiken som överensstämde med min ansiktsform och profil var av det märket som INTE omfattades av åldersrabatten (antal år = antal procent i rabatt på bågen, det hade blivit ganska mycket ...). Och att mitt synfel i kombination med några grundläggande krav på vardaglig funktion, trots att jag inte valde den allra dyraste varianten av glas, gjorde att paketet gick loss på drygt en halv månadslön. Det hjälpte inte att jag fick ett par datorglasögon "på köpet"- det gick inte att förhandla bort dem och få det första paret billigare.

Så, OK, då. Se måste man ju göra. Men det grämer mig.

Jag hade faktiskt hellre valt en snygg klocka :)

05 augusti 2008

Bildblogg



Sitter här och väntar och väntar på ett besked om något som helst, och får för mig att jag skulle lägga in några sommarbilder under tiden. Hejigt och käckt (nåja) sätter jag igång och laddar för glatta livet, bilder från hela sommaren - varpå mitt kära bloggverktyg bestämmer sig för att inte alls vara med på noterna, utan helt lägger av - vägrar "hitta sidan"...

Borta är bilderna och jag stänger programmet en stund. Nu testar jag igen med en enda bild, och då, minsann. Nu orkar jag inte leta rätt på alla bilderna igen, så det får bli någon annan dag.

Vad föreställer då bilden ovan? Jo, Vinga, sedd från Vrångö, en av de osannolikt varma kvällarna i slutet av juli denna sommar.

Fast det ser ut som något ur Tusen och en natt, Xanadu, Sagan om ringen eller Over the rainbow.