22 maj 2013

Om "shellack"

Kärt barn har många namn, jag har sett det stavas gel lack och t o m jelly lack, men vad jag talar om är en fantastisk metod att få snygga naglar som man slipper hålla på och pilla med på flera veckor.

Jag gjorde en manikyr i Budapest som höll i nästan fyra veckor innan det började släppa i kanterna. Då hör jag till kategorin som använder händerna till väldigt mycket, typ plantera växter och baka. 

Lackningen bygger på att man lägger på många lager med olika lack, två lager med somliga tror jag, och härdar i typ 1/2 minut mellan varven. Hela behandlingen, inkl filning och fix av nagelband och sånt, tog ca en timme. När det var klart kändes det helt annorlunda än med vanligt nagellack, som börjar flaga efter någon dag (med mitt sätt att hantera naglarna). Efter ca 2 1/2 vecka filade jag lite på längden och fyllde på med lite vanligt nagellack i samma färg i utväxten.

Nu har det alltså gått drygt fyra veckor och jag får ta itu med detta. Tänkte fila till så att det fortfarande är kvar där det sitter fast och så lacka över resten.
Lite hemgjord lösning, men jag tror det funkar i ett par veckor till.

Att göra en ny shellack-behandling på salong i Sverige kostar 4-5 gånger så mycket som att göra det i Budapest. Så för min del är det ren lyx, som man kanske kunde kostat på sig om man skulle på något alldeles extra - bröllop, nobelmiddag eller så. 

Men nu har jag sett att det har kommit ett hemma-kit för att göra hela proceduren. Kostar knappt vad det kostar att göra en enda behandling på salong. Man får såklart fylla på med de olika lacken efter hand, men det är ändå ett prisvärt alternativ för såna småpyssliga typer som jag. 

Men jag får fundera lite till innan jag klipper till. Om inte annat, så kommer ju Mors Dag lite lägligt att önska sig saker till...!

 

02 maj 2013

Spränger målsnöret

och publicerar dag 100 på Blogg100-utmaningen. Inte utan viss stolthet.

Jag har publicerat minst ett inlägg varje dag, på den här platsen eller på systerbloggen "Min blogg mot horisonten". Bloggen har följt mig från kallaste januari, över resan till Budapest där försommaren redan hade kommit och så tillbaka till våren i Hjo. Och pendlat från hopp till förtvivlan och allt däremellan, precis som det gör i livet.

Och vi var ju på WebCoast också tillsammans, bloggarna och jag. Där var det synnerligen svårt att hinna blogga, när det var så mycket nya tekniska grejor man ville testa efter workshopsen..! Och jag fick träffa ytterligare en handfull vänner som jag tidigare bara träffat på datorn. Nu är jag nog uppe i ett tjugofemtal i alla fall, vänner som jag lärt känna på nätet och även träffat IRL. Som jag utan vidare skulle ta emot som övernattande gäster i mitt hem - eller, det går såklart bra med bara en fika också!

Jag kommer inte att sluta blogga, men kanske det blir lite glesare mellan inläggen. Det kanske blir två-tre inlägg/vecka, och då kanske det blir mera att jag varvar med min andra blogg.

Jag skriver ju ett och annat på PocketBlogg.se också, den har fått sitta emellan lite nu.

Jag har i alla fall fått en hel del nya läsare på båda mina bloggar. Inte vet jag om det är samma personer som kommer igen och läser eller om det är nya, men ni är hjärtligt välkomna att fortsätta följa mig i alla fall. Jag länkar väl liksom förut på Facebook och Twitter, så får vi se vad jag taggar med!

01 maj 2013

Rejält!

En 85-åringsuppvaktning ägde rum i eftermiddags.

På landet - ja, det riktiga landet, en by ett par mil från "staden" Hjo.

Ett hundratal gäster bjöds på ett par olika sorters smörgåstårta, vetebröd, mjuk kaka, flera sorters småkakor (jag räknade inte antalet) och en tårtbuffé (räknade inte antalet tårtor heller).

Ska det va' kalas, så ska det va' rejält. I alla fall på landet, i alla fall i Skaraborg!