27 mars 2008

Städfrossa!

Den nya vågen av snusk-program på tv, ja, jag menar alltså de där med städtanter i olika skepnad och ingenting annat, kommer nog att få sina svallvågor över Sverige under lång tid framöver.

Jag själv bytte lakan häromdagen - trodde jag. Det slutade med att jag hade bäddmadrasserna på vädring hela dagen, slet loss de gamla toppklädslarna på resårmadrasserna och slängde dem (trots att de inte innehöll några rester av päls- eller andra ängrar utan bara vanligt damm) och beordrade maken att köpa nya på väg hem! Dammsög förstås noggrannt de två år gamla bädd- och resårmadrasserna innan jag på nytt bäddade in dem i strechfrotté och lakan.

Idag rensade jag ut en halv garderob - före frukost ...

Och när solen skiner får man faktiskt lite extra energi. Tyvärr är det minusgrader ute, så det blir inte fönsterputs idag heller - det gör jag inte, trots att det är möjligt med lite rödsprit i vattnet. Våra 27 fönster på två plan med 4-8 rutor i varje får vänta tills det blir en aning varmare. Då kan det t o m bli lite njutbart!

17 mars 2008

Eloge till vännen I

Det är så skönt att ha vännen I.

Jag ringde i slutet av förra veckan och försökte luska lite i hur det går med jobbet jag sökte och var på intervju till. Jag tyckte ju att samtalet gick bra, och att jag lyckats övertyga dem om hur lämplig jag var, att jag skulle kunna göra mycket av tjänsten osv.

Men när man inte hört något på två veckor börjar man, i alla fall jag, klättra på väggarna. Ännu mer. Så jag ringde. Och fick veta att jag "inte var med bland dem som de tänkte gå vidare med i första skedet". Men de tänkte inte kalla in fler personer på intervjuer i alla fall, utan skulle hålla sig inom de 8 som de totalt hade intervjuat. Jag fick inget närmare besked om hur jag låg till i startfältet bland de "utröstade", men jag vågar nog inte hoppas på att 2-3-4-5 personer skall tacka nej, så att de ringer och erbjuder mig tjänsten. Dessutom var det helt olika meriter de hade sökt på, någon var biolog, någon journalist, någon informatör - troligen visste de inte riktigt vad de ville ha förrän de nu träffat alla de påtänkta. Och vill de ha en annan profil än min, så är det ingenting att göra.

Underverk händer, javisst, men jag har fötterna på jorden och inser att här är chansen liten. Definitivt besked får jag veckan efter påsk.

Teoretiskt sett är jag tillbaka på ruta ett igen. I några veckor fick jag leva i villfarelsen att någon tyckte att jag var intressant, värd att ha, och värd att betala för. Tillbaka till verkligheten med en duns. Det går verkligen lite upp och mycket ner.

I går eftermiddag fick jag en sådan där nedåt-dipp, så jag bara låg och tjöt i en halvtimme. Bokstavligen. Låg i sängen. Och tjöt. Som tur är händer det inte så ofta, men klart oftare efter sådana här besked, eller halv-besked, om att man inte är önskvärd. Jag var tvungen att säga till M att låta mig vara en stund tills det "gick över", för det gick verkligen inte att sluta med viljan eller några medel. Det är hemskt.

När det slutligen hade "gått över" kände jag starkt behov av att gå ut och få lite luft och solljus. M följde med och vi gick en runda. Och det är här det är så skönt att ha en vän som vännen I. Jag hade ändå ärende ut och skulle hämta en grej hos henne. Hon såg ju att jag inte var riktigt som vanligt, lite mer svullen runt ögonen osv. Jag behövde bara säga att - ja, jag har legat i sängen och tjutit i en halvtimme - så behövde jag inte förklara något mer om varför eller hur eller få någon kommentar tillbaka om att det är väl inte så farligt, det ordnar sig (det är de där kommentarerna som är mest vanliga och som gör mest ont!). Hon behöver bara nicka, så vet jag att hon fattar.

Vi har jobbat ihop i några år, och därefter träffats ganska ofta - om än inte jätteregelbundet. Vi har delat en hel del både tjutande och skratt. Jobb, hästar och barn. Så vi behöver inte förklara oss så mycket. Även om ingen av oss är perfekt så uppskattar vi varandras kvaliteter och behöver inte orda så mycket om det som bär emot. Vi är varandras säkerhetsventiler där vi får lov att pysa lite ibland.

Och det är jag så tacksam för mitt i detta onda.

08 mars 2008

Det är inte bara jag!

M säger ibland att det måste vara något med mig, som inte är färdigutrett. En diagnos som jag skulle få. Inte hostan, utan något betydligt mer sublimt. Han tror att jag har någon helt egen bokstavskombination som inte är upptäckt än.

Här är beviset för att jag inte är ensam om min överkänslighet för vissa ljud. Kanske kommer bevis rörande mina övriga "knäppgöks-symtom" också rätt som det är. . .

Serien publicerad i GP idag 2008-03-08 - min bildmanipulering och textmarkering

*senare: M kommer hem, läser bloggen och säger: Men Nemi finns inte på riktigt, så det gillas inte! - men hon som ritar Nemi måste ju ha fått det någonstans ifrån...*

06 mars 2008

Var det någon mer


som fick ett ryck och tvättade datorns tangentbord med desinfektionsmedel efter gårdagens "Rent Hus" i tv4?

03 mars 2008

Apropå ingenting alls

med mitt cv behöver man inte lägga till något. . .