30 mars 2009

En lätt chock

Idag började jag dagen, den nya veckan och "sommartiden" med ett egenhändigt komponerat träningspass innehållande 45 min ganska hårt cyklande plus 15 min blandade styrkeövningar från sjukgymnastens program, samt lite stretching på det. Så nyttigt, så.

Efter dusch och fixning blev därför frukosten lite sen och jag slog på TV'n vid frukostbordet lite efter 10. Den råkade vara inställd på SVT 1 vilket så dags betyder utbildningsprogram.

Det var ett svartvitt program. Aha, från förra seklet. När jag gick i skolan brukade det handla om mellankrigstiden typ. "Nutidshistoria". Väldigt 1900-tal.

Jag lyssnade med ett halvt öra medan jag ögnade igenom tidningen. Rätt som det var lystrade jag till. Lediga lördagar i skolan. Beatles. Högertrafikomläggning. Barnprogram med Gullan Bornemark. Fluorsköljning. Sifferbetyg 1-5. Demonstrationer mot USA's krig i Vietnam. Månlandning. Fler och fler grejor som jag ju kom ihåg...

Fick en smärre chock när jag insåg att denna antika "journalfilm" faktiskt handlade om min egen barndom. Och kände mig plötsligt ganska antik själv.

17 mars 2009

Piggelin

En rolig sak med alla nya kontakter man får på Bloggy är att det rätt som det är dyker upp gamla minnen och associationer till dem som man inte själv skulle ha gjort. Det piggar upp.

Jag har en Bloggy-kompis som heter @tesa (man heter @sådär på Bloggy för att man skall hitta sig själv och varandra). Hon hävdar att precis allt går över med en Piggelin.

I går skrev hon i en nybildad "grupp" som heter "glad" att "Piggelin gör en gladast i världen" varpå en annan kompis, @dabitch kallar hon sig, genast associerade till det här:



Snacka om utvecklande kommunikation, eller hur?

15 mars 2009

Förresten

För den som vill ha statistik: så här jämnt var det i toppen går kväll!

Hela listan - publikens röster

1. Malena 18% 322 657

2. Caroline 18% 318 952

3. E.M.D. 13% 231 098

4. Alcazar 11% 199 014

5. Måns 10% 182 651

6. H.E.A.T 10% 178 283

7. Sarah D F 8% 146 300

8. Molly 3% 51 467

9. Agnes 3% 49 819

10. Emilia 3% 48 844

11. Sofia 1% 19 885

Totalt antal röster:

1 748 970

Radiohjälpen fick

3 457 434,50 kr

(källa Aftonbladet)

En av alla krönikor som förklarar vad som hände finns här. Spännande var det i alla fall!

Kommentar till gårdagen

Mellanakten är ofta roligare att titta på än själva melodifestivalen. Här kommer ett av inslagen i årets festival! Håll till godo.

13 mars 2009

Abibliofobi - ett nytt favoritord

Och bokrea har det varit. De senaste åren har jag beställt böcker på Bokus. Jag är inte den som står och köar i bokhandeln mitt i natten. Har aldrig varit.

Böcker måste man ha. Vi som lider av en skräck för att inte ha något att läsa har en särskild diagnos, har jag nyss lärt mig. Vi har abibliofobi. Rädslan för att vara utan böcker, ordagrant. En väldigt bra diagnos att svänga sig med om man har brist på sådana. Inte kan det bevisas om man är hypokondriker heller.

Fast jag tror att jag är en äkta abibliofobiker. För trots att Stadsbiblioteket ligger 200 meter härifrån måste jag ha olästa böcker hemma också. Tänk om de inte är öppet när fobin slår till!

Här är årets skörd från Bokus. Fast jag skall inte ha riktigt alla själv.


12 mars 2009

Gympa - ööörk

Allt som liknar gymnastik med lek och idrott är kombinerat med traumatiska minnen för mig.

70-talets jämlika "Hej Matematik"-skola där alla skulle kunna och vilja lika mycket och lika bra, var förödande för det intresse som möjligen kunde ha funnits från början.

Tvång att delta i alla övningar från friidrott till redskapsgymnastik gav inspiration och uppslag till mobbing på avancerad nivå. Den som kunde knepen visste precis var akilleshälen satt.

Att inte komma över bocken. Att bli vald sist, eller bland de sista, till laget, antingen det gällde brännboll eller volleyboll. Eleverna måste ju i sann demokratisk anda själva dela upp sig i lag, varför läraren valde de mest populära personerna till att välja - vilka sedan valde i samma hackordning som varade i nio år.

Gympasalen var en historia för sig själv. Luktar gympamattor svett när de är nya också? Jag har aldrig kommit in i en gympasal där det inte luktar gympasal. Hur kan någon vilja bli gympalärare?

Detta barndomstrauma har suttit i. Jag har verkligen försökt gå på gruppgymnastik, på gym och spinning, men det är fortfarande - ööörk. Ut och promenera med stavar eller cykla går an, men jag tycker inte det är speciellt roligt. Absolut inte svettas i grupp, om det inte är som "friskis" med ganska enkla övningar som man lär sig snabbt.

Nu när jag är tvungen att träna upp min rygg nere hos de underbara sjukgymnasterna vid vårdcentralen, gör de verkligen allt för att jag ska kunna tycka det är liiite roligare. Jag har sagt att jag vantrivs på gym, med allt folk som går hit och dit och hög dunka-dunka-musik, och jag är rädd att göra fel (för att bli betraktad som knäpp OCH för att jag skall knäcka till ryggen igen.)

Så nu, under våren, får jag gå nere hos dem i ett litet gym där högst fyra får plats samtidigt. Jag har mitt eget träningsprogram, som min sjukgymnast övervakar, och jag vet precis vilka maskiner och inställningar jag skall ha. Om det är något annat än ljud av de som tränar, så kommer det från en radio. Skulle jag vara ensam så får jag gärna ställa in P1 om jag vill. (Annars kanske jag också får det, men då bör man ju fråga de andra om det är OK)

Än så länge hjälper det inte mycket för att jag skall tycka det är kul. Jag går för att jag måste. Men om några veckor kanske jag har fått "tränings-sug" och börjar få rutor på magen. Då kanske det är jättekul. Man ska aldrig säga aldrig.

08 mars 2009

Utmaningar

Då och då får man bloggutmaningar. Ibland direkt och personligen, ibland utkastade i blogosfären som ett bredspektrumpenicillin, så att alla bakterier som känner sig träffade kan svara.

En sådan hittade jag just här. Alldeles nyss.

Men den kräver lite funderande, så jag ber att få återkomma!

Den som vill får gärna ta åt sig och göra ett eget inlägg om det medan jag funderar färdigt.

07 mars 2009

Med öronen fulla av storbandsmusik

Så var man hemma igen efter en tripp till Skövde och konsert med Nya Stadens Storband från Lidköping och den alltid lika klurige och glädjespridande Ingemar Olsson från Örebro.

Jag har hört båda förut, men inte tillsammans. Lite udda kändes det att höra Ingemars lite "proggiga" visor med storband, och en rocklåt t o m omarrangerad till swing... Men inte helt fel. Och texterna bär till alla slags musik, skulle jag tro. Och de bär till och med utan musik.

Det var några år sedan jag träffade Ingemar senast och faktiskt hade glädjen att få sjunga tillsammans med honom. Ja, det var "några till" där, eftersom det var arrangerat som en kördag, men lite duett blev det faktiskt. Det är kul att ha gjort... Han är ju lite "ikon" i den musikaliska miljö där jag är fostrad. Han var en av dem som gick i "bräschen" och gjorde popmusik med budskap som man kunde gå och tugga länge på, och var igång redan vid skiftet mellan 60- och 70-tal. Typ när jag gick på mellanstadiet!

Han har skrivit några av mina favoritsånger också. I kväll hade han valt att sjunga två av dem. Jag vill dela med mig av en liten bit av varje, om det är så att du som läser inte har upptäckt denne "singer/songwriter" än. Först "Verkligheten är större" - en sång om att det trots allt vi hittar på ändå finns fler och större möjligheter än vi anar. Några rader i texten lyder:

Jag vill jobba hårt, och betyda nå't, i ett större sammanhang
Där fler än jag själv kan få glädje av allt som jag vill och kan.
Verkligheten är större, högre, djupare, mycket mycket mera än så -
den är större, högre djupare, mycket mycket mera än jag kan förstå...

En affirmation och pep-talk som är nog så bra när man för jag vet inte vilken gång i ordningen får beskedet "Tack men nej tack" från den som man trodde skulle bli den nye arbetsgivaren, och inspirerart att söka nya jobb. Och nya jobb. Det finns något åt mig, fast jag förstår inte vad...!

Den andra heter "Hoppet som bär mej". I kväll berättade han att det tog ungefär ett år att skriva den - en i och för sig ganska enkel sång, men innehållande en djup insikt om vad som är viktigt i livet. Andra versen i den lyder:

Vissa människor kan göra mycket
andra bara finns
Vissa lyckas i sitt eget tycke
vem är störst och minst
Kanske allting som sker av kärlek har ett värde som varar
medan allt annat ytligt, märkvärdigt bleknar bort
Ingen mänska har levat förgäves
som i kärlek har gjort vad som krävdes
Det är hoppet som bär mej....

Det finns massor av andra bra låtar som också skulle kunna nämnas, men sök rätt på någon inspelning och lyssna själv! Hitta en favorit för varje tillfälle i livet.

Hoppas att både storbandet och Ingemar håller på och gör sina grejor i många år till! Det behövs mycket glädje och musik i den här världen.

05 mars 2009

Gulle-hästarna!!!

Islandshästar är väl de gulligaste hästarna i alla fall. Som en vuxen människa kan rida på åtminstone. De flesta är väldigt trevliga till temperamentet också.

Idag har jag träffat många. Jag blev "kidnappad" av vännen I för att följa med henne ut och titta på en gård några mil härifrån som ett par andra vänner till henne skaffat för att driva "aktivitetscentrum" med islandshästar: turridning, konferenser, kurser, ridläger...

De håller på att göra i ordning det hela nu. Stort gammalt hur med 70-talsinredning inkl heltäckningsmatta i alla rum utom kök och badrum. Stall med för få boxar i, men desto mera skräp och brôte. Förvuxen trädgård med massor av fruktträd som skrek: Beskär mig, beskär mig!!! Nu hade de flugit hit 8 st hästar direkt från Island i lördags. Ja, när man såg hur det såg ut just nu så blev man inte avundsjuk alls... Men det kan säkert bli bra, om det blir som planerat!

Måste dela med mig av några bilder på dessa "naturbarn"!


I med sina egna hästar Yradis (dotter, t v) och Freya (mor). Lika som bär!

Hela raden hästar ställer upp sig för fotografering på gården "Kroken" - fast egentligen var de mest intresserade av hunden som sprang runt och gjorde sig märkvärdig



"Hörru, det kliar, det kliar!" Fattar inte hur hästarna vet var på den andra hästen det kliar!


Troligen har de dragit på sig någon loppa eller annan insekt som de inte tål. De är inte ens vaccinerade än! Importerade islänningar kan vara mycket känsliga för t ex vanliga stickmyggor, som inte finns på Island. Och de här var vettskrämda för fåglarna som kvittrade från träden - de ser dem ju inte där uppe! På Island finns ju inga träd som fåglarna kan gömma sig i.


Det här är min favoritfärg på islandshästar. Mörkt nougatbrun med ljus man och svans. Den kallas brun-silver. De har fortfarande sin jättelurviga vinterpäls, men så här års börjar de tappa den i stora tussar. På sommaren är de blanka och fina.
OBS de fina grimmorna i Islands färger...