Gympa - ööörk

Allt som liknar gymnastik med lek och idrott är kombinerat med traumatiska minnen för mig.

70-talets jämlika "Hej Matematik"-skola där alla skulle kunna och vilja lika mycket och lika bra, var förödande för det intresse som möjligen kunde ha funnits från början.

Tvång att delta i alla övningar från friidrott till redskapsgymnastik gav inspiration och uppslag till mobbing på avancerad nivå. Den som kunde knepen visste precis var akilleshälen satt.

Att inte komma över bocken. Att bli vald sist, eller bland de sista, till laget, antingen det gällde brännboll eller volleyboll. Eleverna måste ju i sann demokratisk anda själva dela upp sig i lag, varför läraren valde de mest populära personerna till att välja - vilka sedan valde i samma hackordning som varade i nio år.

Gympasalen var en historia för sig själv. Luktar gympamattor svett när de är nya också? Jag har aldrig kommit in i en gympasal där det inte luktar gympasal. Hur kan någon vilja bli gympalärare?

Detta barndomstrauma har suttit i. Jag har verkligen försökt gå på gruppgymnastik, på gym och spinning, men det är fortfarande - ööörk. Ut och promenera med stavar eller cykla går an, men jag tycker inte det är speciellt roligt. Absolut inte svettas i grupp, om det inte är som "friskis" med ganska enkla övningar som man lär sig snabbt.

Nu när jag är tvungen att träna upp min rygg nere hos de underbara sjukgymnasterna vid vårdcentralen, gör de verkligen allt för att jag ska kunna tycka det är liiite roligare. Jag har sagt att jag vantrivs på gym, med allt folk som går hit och dit och hög dunka-dunka-musik, och jag är rädd att göra fel (för att bli betraktad som knäpp OCH för att jag skall knäcka till ryggen igen.)

Så nu, under våren, får jag gå nere hos dem i ett litet gym där högst fyra får plats samtidigt. Jag har mitt eget träningsprogram, som min sjukgymnast övervakar, och jag vet precis vilka maskiner och inställningar jag skall ha. Om det är något annat än ljud av de som tränar, så kommer det från en radio. Skulle jag vara ensam så får jag gärna ställa in P1 om jag vill. (Annars kanske jag också får det, men då bör man ju fråga de andra om det är OK)

Än så länge hjälper det inte mycket för att jag skall tycka det är kul. Jag går för att jag måste. Men om några veckor kanske jag har fått "tränings-sug" och börjar få rutor på magen. Då kanske det är jättekul. Man ska aldrig säga aldrig.