Jag gillar sällskapsspel. Gärna sådana som går ut på att prestera något, inte så gärna att räkna eller tillämpa strategier.
Jag är inget vidare på schack eller monopol, men jeopardy går bra. Och Alfapet.
Fok tycker ofta att det är lite jobbigt att spela spel med mig, har jag märkt. Om man spelar ett spel måste man ju gå in för det, annars är det väl inget kul för nån? Om folk fuskar eller maskar sig igenom en omgång för att man inte ids?
När dottern R presenterade mig för Wordfeud var jag såld med en gång. Visst kändes det lite konstigt först när man spelade på telefon eller padda, men snart var man inne i det. Via Facebook hittade man nya vänner att spela med och det är ingen som sitter och tjåstar för att jag provar ett oändligt antal ord för att kolla vilket som ger mest poäng.
Jag har några vänner som jag spelar med hela tiden. Några är mycket duktigare än jag - då kanske jag vinner en gång av fem - och med några är det tvärt om. Men det är spännande att se vilket det skall bli. Och så har jag några vänner som jag spelar med lite då och då. Och spelplanen ser inte likadan ut tvp gånger!
Hur mycket tid tar det då? Inte mycket skulle jag säga. Kanske 1/2 timme om dagen, ett par minuter i taget lite då och då. Om jag har 7-8 spel igång samtidigt har kanske två av mina motspelare hunnit lägga mellan gångerna jag kollar min telefon.
Det är jättebra hjärnträning. Och jag KAN sluta när jag vill, jag lovar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar