I verkligheten är det dock inte lika lätt att ta sig dit. Sista biten, ca 4 km, är en liten slingrig och backig skogsväg, som inte plogas vintertid eftersom det inte finns några fast boende längs den vägen. Ett och annat timmerlass trafikerar vägen förstås, och så några ryttare som motionerar hästarna där. För övrigt ser man mest spår av älg, rådjur, hare, räv och ibland något lodjur.
Berget Billingen hör ju till de s k Västgötabergen, som är platåberg och alltså inte jättehöga, men drygt 300 m över havet märks faktiskt. Vättern ligger ju på 88, vill jag minnas.
Där vi har vår skogsplätt är det ungefär odlingszon 5, som i Norrland, eller i Alperna. Det ligger inte snö hela året förstås, men alltid flera veckor längre än hemma i Hjo.
Idag var det ca två dm djup snö mitt på vägen, så vi ställde bilen vid korsningen och gick i de isiga hjulspåren upp till stugan. Solen värmde skönt men det var fortfarande snö på taket och inte en blåsippa till synes. Inte ett grönt strå, faktiskt. Det är ju fortfarande flera minusgrader på nätterna. En del år har våren varit i full gång vid den här tiden!
De enda som inte låter sig hejdas är fåglarna som trotsar kylan och kör igång vårkonserten så fort det blir ljust.
Och om ett par veckor så KANSKE snön och isen är borta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar