Den tredje september 2007 lade jag upp mitt konto på Facebook.
Sedan dess har jag addat ca 550 "vänner", jag administrerar 7 "sidor" och är medlem i 19 "grupper". Hur många "sidor" jag "gillar" vet jag inte riktigt, det är väl ett hundratal.
Jag har hittat ett antal gamla vänner (i min ålder) som jag helt tappat kontakten med. Några har jag börjat träffa IRL också.
Facebook tar inte mycket tid för mig. Jag brukar kika in några gånger om dagen på en snabbkoll, när jag sitter och fikar eller väntar på bussen eller så. Ibland får det ta lite mer tid, när jag åker med i bil eller reser med buss eller tåg, eller i reklampauser på TV. Det är som ett sällskap.
Fast då och då undrar jag vad Facebook håller på med. Eller om det är mina vänner som inte är så aktiva längre. Jag har kryssat i att jag vill se alla mina vänners inlägg i mitt flöde, men nu är det kanske 15-20 stycken som skriver. Resten är inlägg från de sidor jag gillar plus en massa reklam för sidor som Facebook tror att jag kanske gillar. Bara för att någon (namngiven) vän gillar den. Och inbjudningar till konstiga spel som jag inte vill spela. Det räcker med Wordfeud.
Jag har helt slutat med att klicka på annonserna i högerkanten. Det gjorde jag bara ett par gånger och höll på att aldrig bli av med företaget som låg bakom. Någon gång testade jag att kryssa bort en annons och fick genast frågan om varför, vad var det för fel, varför ville jag inte titta på den här annonsen...? Så det struntar jag numera i.
I senaste avsnittet (söndagen den 3/32) av Mannheimer och Tengby håller Klara Zimmergren en liten betraktelse om Facebook - för och emot. Ja, jag är också lite kluven av och till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar