utan även dotter och mormor.
Under stärre delen av denna arbetsdag har jag varit i chatt-kontakt med dottern - mamman till febriga barnbarnet, där man försöker finnas till hands och stötta med goda råd när det går. Febern går upp och ner. Men det går ju över.
Värre är det med mamma som sitter på äldreboendet och rätt som det är inte vet var hon är. Hon ringer mig mitt i jobbet 15 mil bort och tror att hon är inlåst och personalen vaktar på henne för att hon inte ska rymma. Behöver hon hjälp kommer det ingen, hur mycket hon än ropar. -Men har du ringt på din ringklocka då, frågar jag. Då vet hon inte var den finns. -Titta på bandet du har runt halsen.
Och så ringer hon på klockan och jag talar med den tålmodiga personalen, som hjälper henne att ta sin spray för hjärtat. Det är ofta ont över hjärtat när hon säger att hon känner sig instängd. Jag avslutar samtalet, nu blir det bättre igen för den här gången. Lite senare ringer några andra anhöriga upp henne, då är det lugnt.
Men det går inte över.
1 kommentar:
Vi har olika roller här i livet, inte bara mamma som du själv skrev.
I varje roll man har så finns det något att glädja sig åt eller oroa sig åt som du gör med din mamma - förstår dig.
Hittade hit förresten via fb´s blogg100-sida.
Ha en fin kväll!
Skicka en kommentar