07 februari 2013

Det finns inget vackert

med att bli gammal. Ingen rättvisa när kropp och sinne bryts ner steg för steg.

När den person man en gång kände så väl flyter iväg bort och blir en främling - som om hon redan hade dött och den gamla kroppen tagits över av någon annans ord och handlingar.

På sista tiden har jag, på förekommen anledning som det heter, om och om igen återkommit till de ord som Jesus sa till Petrus i Joh 21:18 "...när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill." Detta var visserligen en förutsägelse om Petrus, men jag tror att vi alla har någon speciell person som det också passar in på.

Man kommer till en punkt när man inte har något val, och man själv är oförmögen att välja. Och även de anhöriga tvingas stå bredvid och se "någon annan" ta över.

Det är inte vackert och inte värdigt. Men det finns inget annat att välja på.

2 kommentarer:

Nina Lindh sa...

Nä, jag vill inte hamna där.

Caroline sa...

Jag kan känna ibland att jag är rädd för åldrandet, samtidigt som jag inte känner mig rädd för döden. Hur det nu går ihop?
Alla blir vi ju äldre och alla ska vi någon gång dö.
Men det är hemskt att se någon nära åldras och brytas ner mer och mer.

Ha en fin dag!