Idag gjorde vi verkligen det.
Eftersom vi inte hade varit uppe vid stugan sedan vi hämtade julgranen, så tyckte vi att det var dags att titta till det åtminstone, så det inte låg en gran över vägen eller så. Nädå, det gjorde det inte, och stugan låg kvar.
252 m ö h och långt inne i skogen är det alltid kallare och mer snö än hemma. Rena alpklimatet, faktiskt. Men en så'n här dag kan det ju vara dagsmeja där också. Så jag beväpnade mig med tjocka sockar, gummistövlar och broddar. Inte helt fel, visade det sig, för sista grusvägen, ca 2 km, var belagd med glansis med ett tunt lager pudersnö, som vi inte vågade halka in på med bilen, utan fick begås per fot.
Strålande väder däruppe också förstås! Skarsnö som höll att gå på, öfsadrôp och små, små videkissar. Korpen flög omkring och letade efter sin fru (lät det som), men det var han ganska ensam om än så länge. Om en månad kommer fågelsången att vara öronbedövande.
Stugan
M provar skaren
Jag kollar så öfsadrôpet sköter sig från taket till "lillastugan" som vi har som förråd
Lotta Lotass på besök?
Några blåsippe-blad trycker intill husväggen
Och knoppar, på väg att brista ut till blad...
2 kommentarer:
Åh, vad mysigt det ser ut! (:
Gillar sista bilden!
Ja - det är löftet om en morgondag...
Skicka en kommentar