Aldrig

Kören, ja. I mitt förra inlägg skrev jag att det är en av de friskvårdsaktiviteter jag försöker ägna mig åt för att inte tappa greppet om verkligheten.

Jag skrev också att texterna kunda användas som affirmationer och positiv förstärkning när man känner sig "down". Jag har ju ganska många sådana texter lagrade på min inre hårddisk, men det får alltid plats fler.

Idag är en sådan dag, när man behöver plocka fram en sådan. När man fått tre negativa besked i klarspråk inom ett par timmar, då behöver man det. Och när jag måste upp på banan för en ny intervju i morgon.

Jag tänker dela med mig av en text som finns med i Ulf Nomarks collage "Från tvivel till tro" som vi framförde i lördags. Det fanns flera bra texter där, men det här blev min favorit. Det måste finnas någon starkare som ser till att det blir en morgondag, när jag inte orkar mer. Sången heter "Aldrig".

Bäcken som porlar, svalkar din fot, vattnet är friskt och klart
Solen får värma din frusna kind, vinden känns underbar
Den talar om livet, som föds på nytt, en gryning som nalkas här
Den viskar en sanning du hade glömt bort, den talar om vem jag är

Jag skall aldrig, nej, aldrig lämna dig - Jag skall aldrig, nej, aldrig lämna dig
Att knoppar spricker ut till blad är mitt löfte om en morgondag
Jag skall aldrig lämna dig

Du trodde att mörkret för alltid var ditt, förtvivlan och hopplöshet
men se hur den svagaste blomma får kraft i vårfrusen jord, den ler
Den sträcker sig långsamt mot vårsolens ljus, en hälsning till Skaparen
Den ropar den sanning du hade glömt bort: I allt har du mig som vän

Jag skall aldrig, nej, aldrig lämna dig - Jag skall aldrig, nej, aldrig lämna dig
Att knoppar spricker ut till blad är mitt löfte om en morgondag
Jag skall aldrig lämna dig

Mitt i ditt tvivel din blick möter min, en glimt av en evighet

Jag skall aldrig, nej, aldrig lämna dig - Jag skall aldrig, nej, aldrig lämna dig
Att knoppar spricker ut till blad är mitt löfte om en morgondag
Jag skall aldrig lämna dig