och jag kom på att jag inte har skrivit på denna blogg på ett tag. Jag har ju lite mer att skriva om på Min blogg mot horisonten - där jag skriver om arbetsrelaterade och arbetslösrelaterade saker. Inte för att det händer så mycket, det är mest inuti mitt huvud som det händer. Det flyger sannerligen inte några stekta sparvar in i munnen i form av jobberbjudanden. Jag jagar ju både uppdrag till mitt eget företag och tillsvidaretjänster, och just nu är det trögt på båda fronter. Men nu MÅSTE jag verkligen få något mera fast. (Ja, jag vet att jag har sagt det i snart tre år men jag förtränger det.)
Det tråkigaste är att gå och vakta telefonen. När jag förflyttar mig här hemma, där jag ju också har mitt kontor, går jag ofta med en telefon i varje hand. Bokstavligen. Och kollar mailen, nu har jag begränsat mig till fem gånger om dagen, annars blir man helt rutig i huvudet. Man får ju inte fler mail för att man kollar oftare.
En ljusglimt och en livlina till yttervärlden, som jag hittade i slutet av oktober, är min mikroblogg. Det låter helknäppt, men där finns andra människor som också vill ha någon att prata lite strunt med emellanåt. Många som jobbar ensamma och en del som tar en paus lite då och då och skriver en rad. En del sms-ar från tunnelbana eller tåg, eller promenad med hunden. Och så kan man svara på varandras inlägg om man vill. Och lägga in bilder. Många i mediabranschen, men också en del andra, t ex lärare och annat "löst folk".
Det häftigaste hittills är att vi fick vara med om en födsel nästan i realtid! Läs här! Annars är det mest snack om att man är sugen på en semla, att man ska på intervju, att man just har fått influensa eller att barnen sagt något kul. Ungefär som man pratar på den fikarast, som man saknar så när man inte har några arbetskamrater...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar