Seger # 2 eller "Stjärnor på is"

Jag fortsätter min kamp mot de envisa ryggbesvären, som inte riktigt vill släppa taget. Då och då får jag ett genombrott. Då känner man sig lite nöjd, tills nästa bakslag. Nåja, det går åt rätt håll åtminstone. Det finns de som har värk i skov som bara blir värre och värre, det vet jag så väl - och lider med dem.

Idag vid frukosten läste jag om Annie Seel i både GP och Svd. Vilken människa! Beundransvärd eller bara dumdristig, man undrar, men ändå! "Trotsar fördomar, faror och förslitningar"... Raden om "tre diskbråck som gör sig påminda dagligen" berörde mig givetvis mest. Jag, som efter tisdagens artikel i HT om den fina isen på Mullsjön möjligen skulle våga... nja, kanske inte ... eller jo... det är säkert fem år se'n!

Nä, friskt vågat. Kan Annie, så kan väl jag. Och faktiskt, det blev en delseger idag också! Jag satte från början gränsen vid "en kvart" som iofs blev lite längre, för det gick förvånansvärt bra. Dock tog jag inte långfärdsskridskorna eftersom jag har för låga kängor till dem för att det skall kännas stadigt i dagsläget. Det blev de gamla vita med taggar.

En sak konstaterade jag dock. Skridskor med taggar är dåligt kompatibla med progressiva glasögon OCH knagglig strand-is. Men bara lite längre ut på sjön var isen som en spegel, så vi höll oss där!

Och inte mer ont i ryggen, snarare tvärtom.

Loki loki! På ett ben i taget!

Och M ville helst fortsätta över till andra sidan. Det får bli nästa gång!