Härom kvällen när jag gick runt på "släck-och -stäng-runda" på bottenplanet hörde jag hur sonen T börjar klinka på pianot.
Det händer så sällan, och han höll på så ihärdigt så jag måste lyssna efter vad det var han gjorde. Uppenbarligen plockade han ut en melodi.
Efter någon minut hade jag identifierat vilken melodi det var han höll på med. Då hade han knäckt den. Det var "O, come, all ye faithful" (Dagen är kommen, sv ps 122). I F-dur, samma tonart som den står noterad i i psalmboken, dessutom.
Notkunskap och fingersättning lämnas därhän. Sådana här spontana uttryck för en väl dold musikalitet bör inte få alltför mycket uppmärksamhet, då kvävs de.
Men det är roligt när det glimtar till. Och snart är det jul igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar