...och då menar jag inte i första hand vädret, som alla talar om men ingen gör något åt.
Inte heller evighetsarbetet med röjningen av huset, som nu äntligen är ute till försäljning (det ligger här). Det är dock inte sålt än.
Och som ytterligare peppar på gröten den tragiska olyckan med A.
Som om inte detta vore nog, så har jag även under denna sommar fått reda på saker och förhållanden som rör mig och flera nära vänner. Oacceptabla saker och förhållanden som jag inte ville veta om, men som jag ändå nu måste försöka förhålla mig till. På ett moget, rättrådigt och vuxet sätt. Fast man bara vill gråta åt det. Maktlös försöker jag att göra något men kommer ingenvart.
Kan det inte bli vinter snart? Kan jag inte få bli en björn, så jag kan gå i ide? Eller hellre en ekorre - de sover ju när det är kallt och snöar småspik, och vackra vinterdagar kommer de fram och skalar kottar i solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar