23 juli 2006

Kvalificerad, överkvalificerad eller diskvalificerad?

Jag insåg inte hur mycket jag hade hoppats på att få det här jobbet förrän jag fick avslaget med posten i fredags. Tillsatt med annan sökande. Inte ens intervju den här gången heller.

I dagarna är det ett år sedan jag började söka jobb mer aktivt med tanke på livet efter studierna. Då hade mitt företag evalution - tankar och ting - varit igång i ungefär ett halvår. Jag har nog sökt ett tjugofemtal jobb om man även räknar alla som jag har "lobbat" hos, utan att de har annonserat efter någon. Bara för att de skall veta att jag finns och vill något.

Jag vill så gärna ha ett s k "fast" jobb på deltid och så kunna hoppa in i intressanta projekt genom evalution, eftersom jag aldrig egentligen har kunnat ägna mig på heltid åt en enda sak, hur kul det än har varit - då rycker det i de andra sidorna av mig och påkallar uppmärksamhet tills jag gör något åt det. Dess bättre om det här jobbet finns på lagom avstånd från bostaden/kontoret på Hamngatan i Hjo. Det jobbet jag sökte nu sist uppfyllde alla dessa krav, plus att arbetsuppgifterna verkade roliga.

Många jobb får man besked om, att det var 150 eller 120 eller 26 sökande och alla var ytterst kvalificerade men någon annan fick tjänsten. Andra hör man inte ett knäpp från. Inte för att det spelar någon roll om det så bara var två sökande och det var jag som inte fick det, men det kan ju vara tröstande att få ett tack för visat intresse i alla fall.

Det blir svårare och svårare att ta sig i kragen och skriva spirituella och intressanta personliga brev. Vad gör jag för fel? Jag är ju både lämplig och kvalificerad och allmänbildad osv för en massa jobb men kan uppenbarligen inte uttrycka det. Efter tre års utbildning i bl a informationskunskap. Vem ska kunna det då?

M försöker trösta med att de nog inte vågar anställa en som är så himla duktig, så fort något mera intressant dyker upp så kommer jag väl att vilja gå vidare... men det är en klen tröst. Det är ju inte alls så jag resonerar. Vid uppnådd medelålder och 260 högskolepoäng vill jag bara ha lite lugn och ro och ett ställe att vara på fram till pensionen.

(p.s. det går lite fort när man är deppig. Nu har jag rättat stavfelen...d.s.)

1 kommentar:

Eva Kihlström sa...

Mmmm, helt OK, faktiskt. Fast en hembakad tårta hade också dugit bra.