arbetsförmedlingen

Jag söker och jag söker, allt som kommer i min väg. Ibland tänker jag att det hinner ordna sig, det är ju en hel månad kvar tills jag blir arbetslös "på riktigt", dvs säsongen på Turistbyrån är över för min del. Men ibland får jag ren och skär panik och är övertygad om att jag aldrig någonsin mer kommer att få ett "fast" jobb.

På nätterna ligger jag vaken och det snurrar runt i huvudet. Arbetslös - meningslös - inte orkeslös och viljelös riktigt än, men ibland kryper de känslorna också fram under huden. Värken under vänster bröstmuskel är närmast konstant nu, och det sticker i tårna när jag försöker slappna av och sova. Det ordnar sig, det ordnar sig...

Jag har anmält mig till ett par jobb-bevaknings-sajter som skickar mail till mig när det dyker upp något att söka inom min sfär. Det är bra, för det känns hela tiden som om jag missar något viktigt i tidningarnas jobb-bilagor. Alla flashiga annonser till trots. Tyvärr är alla annonser så flashiga så man "ser inte skogen för bara trän". Jag söker och jag söker...

Idag tog jag ytterligare ett steg mot att erkänna att jag är arbetslös och kanske kommer att vara det ett tag. En del går ju i åratal. Jag ringde till Arbetsförmedlingen. Hamnade först i en elektronisk växel som rapade upp typ 7 alternativ och "tryck x" efter. DET ÄR FÖR MÅNGA, särskilt när man sitter i andra änden och känner sig kass och mindervärdig redan innan. Jag var faktiskt tvungen att lyssna på meddelandet en gång till, det ska inte behövas när man är normalbegåvad och vid sina sinnens fulla bruk. Slutligen kom jag till en människa, som trots att jag bett att få tala med Hjo, satt i Skövde. Mm hmmm. - Jaså, du har jobb nu, alltså? Men då får du komma till kontoret första arbetslösa dagen och skriva in dej. Mmmm...men hur var det med karensda-- - nähä, ok, då. Jag återkommer väl. På deras villkor.

De jobb jag har haft tidigare i livet har jag skaffat själv, inte fått hjälp med genom Arbetsförmedlingen trots att jag varit inskriven där. Av vad jag har hört av andra som sökt jobb är det fortfarande så för det mesta. Jag tycker att arbetsförmedlandet skulle överlåtas till privata företag, som Manpower m fl, och Arbetsförmedlingen skulle slås ihop medFörsäkringskassan och CSN och bli "Bidragsförmedlingen" i stället. Alla skulle genomgå en grundlig granskning och reglerna ses över och moderniseras. Jag vet att det görs kontinuerligt, men samhället har förändrats så mycket på senare år att något drastiskt måste till för att dessa statliga institutioner skall bli de effektiva skyddsnät de är tänkta att vara - inte bara en massa snåriga undantag från regler som man trillar emellan. Privata bemanningsföretag tycks ha en annan syn på den arbetssökande; här har vi en kompetens att placera där den passar, i stället för ett problem som vi vill bli av med. För att inte tala om kurser och kompetensutveckling!

Det märks i kommunikationen. The medium is the message. Det kvittar vad de säger.