Eftersom Kungliga Postverket är så otroligt snabba ibland, så kan jag avslöja hemligheten från mitt förra blogginlägg en dag tidigare. Alltså idag, tjugondedag Knut. Och inte i morgon, Felicia och Felix.
Det som var lite pilligare att sticka än sockar, var alltså de här torgvantarna med "lock" att fälla upp och ner över fingertopparna. När jag var i Stockholm sist råkade dottern säga att hon tyckte sådana var smarta - vilket hon säkert har glömt nu - och så hittade jag en beskrivning när jag kom hem, vilken tur! Gammal Ica-kuriren, tror jag. Från den tiden när de hade vettiga beskrivningar och recept i den. Jag har skannat in en hel hög, så det var bara att bläddra.
Jag hann följaktligen sticka färdigt dessa varma och goa vantar lagom till namnsdagen, vilken tur! Och nyss ringde hon och tackade, och undrade om jag verkligen hade stickat dem själv. Hon tyckte de var jättesnygga, så jag hade väl prickat rätt med färgen rött/rosa också. (Skall åter reservera mig för färgåtergivningen på kortet, iPhone är inget bra på det... egentligen är de mörkröda och babyrosa!)
Det är sådant här och soffomklädsel man bara gör till sig själv och sina barn. Alla andra får betala DYYYRT!
Nu blir det sockar igen. Till dottern R. Men det är ingen hemlis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar