Solen skiner och fåglarna kvittrar. På hamnplan har en gatsopningsmaskin varit igång sedan sju-snåret för säkerhets skull, så att ingen i närområdet skulle försova sig.
Som rubriken antyder så är det här ingen bra dag. Lika bra att inse. Varje gång man vänder kalenderblad till en ny månad och man inte har en aning om hur denna månad kommer att se ut. Varje månad tänker jag att nästa månadsskifte så har jag fått ett fast jobb - om jag ens vågar tänka den tanken fullt ut. De jag levererar mina uppdrag till är så nöjda med mitt arbete - varför kan då ingen ge mig ett varaktigare jobb eller återkommande uppdrag? Och jag söker och söker på alla annonser som finns.
Och försöker komma på och utveckla egna produkter att sälja i marknadsföringssyfte.
Ont i hela kroppen efter gårdagens styrketräning på sjukgymnastiken. Det är inte roligt och det gör bara ont, men någon gång måste det väl ge resultat. Fast jag tror inte att jag kommer att bli helt bra i ryggen igen, utan kommer alltid att få tänka mig för. Man måste väl ha några ålderskrämpor.
När jag i denna sinnesstämning kom ner i köket och skulle sätta på lite kaffe var hela diskhon full med smutsig disk och massor av plats i diskmaskinen. Sådant räcker för att jag skall börja stortjuta i ren desperation. Klart att jag kan plocka disk och städa toaletter, men när det är det enda jag verkligen behövs till känner jag mig gravt understimulerad och börjar nästan klättra på väggarna. Jag måste få göra annat också. Helst något som ger lite lön och pensionspoäng.
Och på TV sjunger BWO "You're not alone". Tack, jag vet. Det är mellan 30 och 500 sökande på varenda tjänst jag söker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar