Det är konstigt hur det mänskliga psyket fungerar. Det upphör aldrig att förvåna mig.
Att man kan vara så glad och full av tillförsikt ena veckan, och nästa uppgiven och under isen igen.
Men jag kanske skall vara glad över att jag fick två månader av relativt lugn, ro och förtröstan inför framtiden innan jag nu återigen har kastats ut i det stora okända.
Fast nu har det börjat dyka upp ett fåtal tjänster som jag kan söka igen. Och jag har några kontakter som jag kan hänvisa till.
Så bara jag samlar ihop mig och börjar ta bentag så kommer jag nog upp på rätt ledd igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar