Några personer omkring mig har upptäckt boken "Den hemlige kocken" av Mats-Eric Nilsson och konstaterar därför att all mat som inte är äcklig är direkt livsfarlig.
Mmm. Fast det mesta är ändå naturliga ingredienser, som i alla tider har använts och tagits tillvara för att dryga ut och helt enkelt få maten att räcka till. Får den dessutom en trevligare konsistens är det förstås en fördel.
Undantaget är alla de tillsatser som finns i lätt-produkterna; fett-ersättning, socker-ersättning och konsistens-ersättning... jag har faktiskt alltid hävdat att det är bättre med "riktiga" produkter och att äta mindre av dem, än att lura sig själv med allt som börjar på "light-". Även om jag också förstås har testat dem emellanåt.
Men jag vill att maten skall se ut som den brukar. Här kommer min filosofi om prinskorven in. Jag undrar om det finns folk som på allvar föredrar "skinnfri" prinskorv framför den trevliga variant som är buntad tre och tre med snöre, så man får upp en hel radda när man öppnar paketet och lyfter upp den första. Lite "Kalle Anka"-feeling (det brukat alltid vara någon hund där som springer iväg med korvar hängande som en girlang ur munnen).
Helst skall prinskorven förstås inhandlas över disk hos den lokale slaktaren. Men i brist på sådan duger t ex Willys färdigförpackade förvånansvärt bra. Bara det är snöre i den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar