Fattar inte riktigt varför det har varit så svårt att få ändan ur vagnen, men kanske har detta inlägg ett extra stort mått av "hur hamnade jag här"-faktor. Jag menar, min DOTTER. GIFT. Trots lång tillvänjning har jag ändå inte vant mig riktigt vid att tänka på henne som "fru Eriksson".
Nåväl. Här kommer några bilder. (Behandlade för web och därför inte lyckade att skriva ut. Kontakta mig om någon är intresserad av papperskopior.) Några fler bilder finns här och här.
"Vi här bak i bilen..." Dottern F, sonen T och lilla I med varsina lurar i öronen.
I mitt esse som kartläsare
En väääldigt lång bro...!
Ett väääldigt högt hotell...! Vi bodde på 10e, 13e och 17e våningarna
Vårt rum
Efter vigseln - fortfarande märkbart rörda
Barnen fick kasta lite ris. Här syns fotografen Peter Tarpgaard i aktion. Obs även min klänning - det här är det enda av mina foton som den fastnade på...
Brudgummens syskonbarn tyckte det var jättekul att få lov att kasta saker för en gångs skull!
Frisörskan och "toast-madamen" lilla A tillsammans med sin J som var "toast-master"Här är det lite mingel innan vi går in i restaurangen.
Brudparet har tagit plats i festsalen. Obs monogrammet som bruden själv formgivit, det gick igen i alla grafiska produkter: inbjudan, vigselprogram, festprogram och placeringskort.
Brudgummens mor håller tal
Lilla A, sonen T och dottern F läser "telegram" och hälsningar.
De flesta av bröllopsgästerna
Några av de flinka servitriserna serverar tårtan
Inte helt porträttlikt par på tårtan
Snälla, nyblivna mostern lyfter upp Gustav så han skall ha en chans att se...
Paketöppning assisterad av nyblivna svägerskan F
Sonen T och lilla I vid bordet
Promenad i natten genom Köpenhamns centrum, ivrigt påhejade av glada tillrop från alla danskar vi mötte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar