Det är väl inte någon helgdag som svenskarna firar så intensivt som Valborg? Att våren kommer tillbaka, år efter år - naturens krafter är starkast trots allt. Vi lever inte i Narnia med "en evig vinter men ingen jul". Vi behöver ha våra högtider och vi behöver påminnas om att inte ta allting för självklart.
Jag befann mig i och vid en hembygdsgård vid namn Torp ett par mil söder om Hjo i går kväll. Den gospelkör där jag är med skulle medverka och jag blev även ombedd att stötta upp altstämman i kyrkokören, som skulle stå för de traditionella vårsångerna, eftersom det var flera av deras medlemmar som inte kunde vara med. Javisst, de sångerna kan man ju i ryggmärgen sedan decennier... men det innebar alltså att jag var därute mellan 18 och närmare 22! Ett mycket svenskt landsortsfirande med, förutom körsång och vårtal, kaffe med kakor och lotterier. Helst skulle man också skriva på ett upprop för bevarande och upprustning av den lilla byskolan, fast det ingick inte i programmet.
Hur körsången lät kan vi kanske lämna därhän och låta försjunka i glömska. Det har funnits andra tillfällen, då jag medverkat, som jag är mera stolt över, om vi säger så. Men tanterna och farbröderna i kyrkokören var så glada över att de hade fått hjälp (även om det inte gjorde så stor skillnad) så då har jag kanske gjort en liten god gärning ändå. Gospelkörens bidrag gick i alla fall hyfsat får man väl säga med tanke på omständigheterna. Nog om det!
När skymningen sänkte sig drog man sig ut ur den lilla byggnaden och tände på elden, som var konstfullt förberedd uppe på en kulle. Eldningsförbudet gällde inte i Hjo kommun, så det var fritt fram. Och efter tal och sånger kom fyrverkeriet. En helkväll på den svenska landsbygden!
I denna lilla hembygdsgård samlades 165 personer...!
Elden tar sig
Något viktigt måste meddelas NU - eller är det en direktblogg, tro? Numera finns det mobiltäckning även härute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar