Var hos sjukgymnasten idag igen och försöker så smått känna mig bättre och bättre. Idag pratade vi om att jag kan börja ta promenader, eller t o m "pinn-promenader" (sonens namn på stavgång för sådär 10 år sedan). Inte bara gå för att jag måste ta mig hit eller dit.
Friskt vågat! När jag skulle bort till Hem och Hobby Skövdevägen knappt 2 km hemifrån, och hade möjligheten att få skjuts dit, så tänkte jag att OK, då PROMENERAR jag hem. Jag skulle ju inte handla något tungt. (För bära får jag fortfarande inte.)
Så efter att ha vandrat runt några varv inne i affären anträdde jag alltså hemvandringen. Traskade på i lugn och jämn takt, sträckte på ryggen och svankade så fint och tyckte att det här gick ju riktigt bra. Så jag kunde lika gärna slinka in på Ica och handla ett par mindre saker där också, tänkte jag.
När jag närmade mig Ica västerifrån tyckte jag fortfarande att jag gick riktigt flytande. Då kommer en bil tutande bakom mig, saktar in och rutan hissas ner. Det var vännen I. "Stackare, är du alldeles justerad?" sa hon. Va, jag? "Nja, inte mer än vanligt", svarade jag. "Jag tyckte du haltade så dant. Vill du ha skjuts?" (Då var vi alltså ca 300 m från hemmets dörr.) Nu skulle jag ju in på Ica, så jag tackade nej, men jag kände mig omedelbart väldigt mycket tröttare i ryggen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar