Att vara stolt

I regel ses det inte som något eftersträvansvärt att vara stolt över något man gjort, kan eller klarat av. Inte heller över sina barn. I alla fall får man inte prata om att man är det.

Fast ibland blir man stolt på ett sätt som mer liknar ödmjuk förundran - ojdå, var det faktiskt jag som kunde detta, och det blev så fint... Eller när man plötsligt kommer på en problemlösning. Mer typ tacksam över att saker och ting fungerar och getterna är på plats i stallet, så att säga. (Att det inte fungerar alls i andra lägen kan man ju försöka tänka bort.)

Kanske har Mia Törnblom och hennes bok "Självkänsla nu" satt lite spår i alla fall. I den boken föreslår hon ju att man skall lista tre saker som har varit bra varje dag och tre saker man är tacksam för. Det kan vara helt olika saker, stora och små, som kanske bara betyder något för ens egen del. Man skall skriva ner det i en egen "bra-bok".

Idag är jag stolt över tre saker.

1) Jag lyckades fånga in och släppa ut en liten pilfink igår. Den hade förirrat sig in på vinden och flaxade mot fönstret som inte gick att öppna. Med hjälp av en hink och ett stort lock till en förvaringslåda gjorde jag som man gör med humlor, fast med glas och papper... Bar ner det skräckslaget trummande paketet en trappa och fick ut alltihopa på balkongen där den stackarn återvann friheten utan alltför stora men.

2) Efter mycket sökande fick jag tag i text och ackordanalys till en låt som en av sångeleverna vill sjunga. Hade ingen aning om vilken site man kunde hitta den på och alldeles ensam var jag, utan någon att fråga. Texten fanns på massor av sidor, men slutligen fann jag alltså även ackorden. Melodin plankade jag ner redan förra veckan, från Youtube. Det är jag också lite stolt över ...

3) Skolturnén igår - vi var ungefär 40 pers i ålder från 6 år och uppåt, 5 av oss vuxna och lärare. Det är ganska mycket prylar att hålla ordning på när man börjar kolla; alla instrument förstås, men också notställ, mikrofoner, alla noter och så elevernas personliga tillhörigheter, som cykelhjälmar och vantar. Allt flöt på så bra, ingen blev ledsen och "mina" barnkörer sjöng som om de aldrig hade gjort annat. Även kvällens föreställning inför ca 200 anhöriga och andra intresserade gick som på räls. Då är man stolt över att få vara med. Att vara en liten del av ett lärarteam som hjälps åt att få en stor skock elever att sträva åt samma håll och få det att låta riktigt bra. Och jobba ihop med sådana lärarproffs som dessutom har en god och hjärtlig kompisanda, det är värt mycket!