...verkligen att jag skulle känna lättnad nu när mammas hus äntligen är sålt. Efter hela sommarens slit med sortering, packning/tippkörning, röj i trädgård och inte minst utösande av 8,5 ton gårdsgrus för att få huset i presentabelt skick. Efter kontakt med mäklaren som ringt flera gånger i veckan och rapporterat läget. Efter besked om visningar och ett antal intresserade. Och inte minst efter det slutliga budet som blev 200 000 mer än utgångsbudet.
Jag har sett fram emot dagen i måndags hela sommaren. Den dagen när jag tog med mamma in till mäklarens kontor för att skriva på papperen, en rejäl bunt i tre exemplar, och träffa den som skall ta över hus och trädgård. Det visade sig vara en väldigt trevlig kille som såg fram emot att få börja bygga om och flytta in med fru och liten dotter. Och tillträde redan om ca 6 veckor, kan ju knappast bli bättre. Så nu är det bara att säga upp el, vatten och villaförsäkring och släppa det hela.
Hela veckan har jag gått och känt efter. Hur lättad jag är. Men jag känner mig bara trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar