23 mars 2006

Funderingar

Ja, jag vet att man inte ska ha en mormor när man är 46 år snart. Men jag har ju alltid haft en, och vet inte hur det skulle vara att klara sig utan. Min mormor är dessutom av en ovanligt seg sort som har klarat sig bra och hållit humöret och sinnena i trim även sedan hon blev änka för drygt 30 år sedan. Några ålderskrämpor har hon förstås haft, hon ser inte så bra, men hon är 97 och blir fortfarande glad när vi kommer. Hon har järnkoll på vad alla gör och gläds åt att det "går bra i skolan". Hon har ett rikt socialt liv där hon bor i servicelägenheten och trivs så bra med livet.

Och så går hon och får lunginflammation! Som väl är finns det folk som tittar till henne hela tiden, både släktingar och professionella tilltittare. Men hon är 97. Snälla stanna kvar lite till, mormor! Du skulle ju komma på min examensfest i nya lägenheten!

Inga kommentarer: