Varför gör människor som de gör? Jag upphör aldrig att förvånas över andras, men framför allt mitt eget beteende i vissa lägen.
I dag är det till exempel dagen M som i Melodifestivalen. På flera år har jag inte tyckt att något med den har varit särskilt kul eller spännande, klart att man kommenterar kläder och hår och vilka som inte kan sjunga (för det finns ju flera exempel varje år) men LIKAFULLT har jag köpt hem godis och tänker placera mig i soffan klockan 20... Jag vet redan på förhand att jag inte kommer att engagera mig ett dugg. Kanske tar jag med mig en tidning, definitivt en stickning, eftersom spektaklet går i SVT och inte har reklamavbrott (så fort man vande sig vid det!). Troligen somnar jag i röstningsproceduren. Annat var det när Abba vann i Brighton...!
Kan det här ha någonting att göra med att man har behov av att höra till? Är detta vår gemensamma kultur? Om alla andra utom jag ser något som kanske kommer att hända just i kväll, då blir jag ju utanför? Linda Bengtzing har ju aviserat att hon ska "tappa kjolen" i direktsändning, tänk om hon missar det?
Nej, det är nog bäst att lydigt sätta sig och titta i alla fall. Flera miljoner svenskar kan inte ha fel - eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar