Nej, jag skall för all del inte klaga. Jag har ju en underbar familj, mat och kläder, tak över huvudet och jag har möjlighet att studera det jag tycker om.
Men just nu finns det några ganska stora pusselbitar som bara inte vill falla på plats. Precis när man tycker att det ljusnar lite vid horisonten, så uppstår ett spänningsfält som när man försöker pressa ihop två magneter med samma laddning - det trycks ifrån varandra i stället. Tillbaka på ruta ett. Jag försöker ha is i magen och vänta, men det är rätt så frustrerande när det där gula ljuset aldrig verkar kunna slå om till grönt... Kommer det någonsin att göra det? Jag börjar frusta i spiltan, varvar upp gasen, håller ögonen på skaft och örat mot marken men till vad nytta?
Sverige är fullt av arbetslösa akademiker, småföretagare som gett upp och utbrända kvinnor. Får väl trösta mig med att sitta i min kammare och hitta på metaforer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar