Lite då och då sjunger jag i min kyrka. Eller spelar. Ofta både ock.
Det är inte alltid man är supermotiverad men det är en uppgift. Och en del uppskattar min insats.
Genom åren har jag fått lite olika tecken på det.
Ett av mina trognaste fans är lilla Gunborg, som bor på en gård strax utanför stan. Mitt ute i landskapet. Hon har hela försommaren runt knuten och delar gärna med sig. Hon brukar göra i ordning några buketter och komma smygande och lämna en när jag har sjungit eller spelat. Det är så gulligt.
Min fanclub tunnas ut. Jag kommer att sakna henne en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar