03 november 2008

Varför bloggar man egentligen?

Tja, det finns många skäl. Enbart jag själv skulle kunna räkna upp ett dussin. Liksom orsaker till att man läser andras bloggar.

Ett skäl är att man kan få viss tröst av sina medmänniskor. Att man inser att man inte är så knäpp ändå, eller att man inte är ensam om det i alla fall. Läs t ex här.

Under några nätter har jag haft väldigt svårt att sova p g a en extra besvärlig ischias. Då blir det så att man ligger och lyssnar på gamla radioprogram i podradio i mp3-spelaren, för att låta bli att tänka "vad ont det gör, vad ont det gör" precis hela tiden. I går kväll tittade jag dessutom på Poirot precis innan jag gick och lade mig, rutig i ögonen av trötthet. Så min hjärna var lagom uppmjukad med intryck för värsta mardrömmarna. Plus så mycket värktabletter som jag vågade ta. Det kan bli hur konstigt som helst.

Jag drömde bl a att mitt nya webforum Bloggy var en slags spioncentral, där man följdes varje gång man skrev in en kommentar. Tog man fram vissa personers inlägg för att kommentera så vreds kniven om i vänster höft (ischias-värken, alltså). Ändå gick det inte att sluta bläddra bland inläggen... Det tog en lång stund sedan jag vaknat att fatta att det gjorde lika ont ändå!

När jag vaknar på riktigt, på morgonen, tänker jag skamset på dem som alltid har sådan här, eller värre, värk. Och som drömmer hejdlösa mardrömmar varenda natt. Hur står man ut???

Det här går ju över, det vet jag ju. Det har jag läst på Internet...

Inga kommentarer: