Tankeställare

Härom veckan tittade vi på filmen "Tjenare kungen" som vi inte hade sett förut. Den utspelar sig ungefär 1984.

Mina kompisar på Högskolan pratade om den när den kom, att den var så kul dels för de knasiga kläderna förstås, men också för att de sa till folk att de inte fick ringa till telefonen för att de hade lagt ut det numret i en annons. Den fasta telefonen, då. Och telefonautomater var rikligt förekommande. Bl a.

Det dröjde en lång stund innan jag började lägga märke till att kläder och hår inte var "nutid". Och när tjejen som sydde kläder själv visade upp sina kreationer i en häftig bildsvit, så - jaa, jag sydde ju också sådana kläder. Med lite nät-tygsdetaljer, lite fickor som stod ut och lite asymmetriskt sådär. Inte förrän efter filmen kom jag ihåg vad mina yngre kompisar hade sagt om telefonerna. 

Jag börjar nog bli antik i alla fall. 

Och nu, när mina barn skall ha 80-talskalas och väljer och vrakar bland gamla kläder är jag värsta stilpolisen. Den kan du ha - den kan du inte ha. Och jag sprejar sonens långa hår uppåt och försöker övertala honom att det faktiskt ska vara så. Och loafers med tofsar på. Tyvärr har vi ju slängt det mesta när vi flyttat, men det finns lite i gömmorna att ta till. 

Inget konstigt alls!