21 augusti 2011
Sommaren går mot sitt slut
Sensommarens fuktiga luft har dragit med sig mängder av spindlar från sjön, och det mörknar allt tidigare på kvällarna. Vildgässen börjar samla ihop sig för flytt söderut och Tivedens vägkanter lyser lila av ljung. Det är alltid lika vemodigt men rätt som det är blir det jul och det vänder igen.
Dags att summera sommaren som var. Stellas första sommar, min första sommar som mormor.
Fast vi bara fick en semestervecka tillsammans har vi hunnit med en hel del. Nästan en vecka blev det på Gotland i samband med Almedalen och en vecka i Budapest. Sedan har vi varit på många korta utflykter och hälsat på vänner, och fått besök av många vänner. Vi har kunnat tillbringa mycket tid med familjen, vilket är högtidsstunder. Vi har varit friska och sånär som ett par mindre olyckstillbud har det mest varit bra saker som hänt. Det är något att vara tacksam för.
Undrar vad som kommer att hända nu, till nästa sommar?
05 juli 2011
Att bo på Gotland
Och värdinnan verkar leva som hon lär. Lägenheten är inredd med änglar, Buddhastatyer, sameprylar, uppbygglig litteratur typ Coelho, Bibeln, McCall Smith, Te enligt Nasse och en miljon till. På väggen sitter lappar med glada tillrop att hojta till sig själv plus tidningsurklipp om hur bra man mår om man bara tror det.
Intressant, på det hela taget...
01 juli 2011
Tävling
Det är Skövde-butiken FÖRR som vill att vi tävlar med våra favoritrecept.
Det står ju inte att det måste vara ett kakrecept, så jag delar med mig av ett recept som är mycket aktuellt just nu. I går kväll gjorde min dotter och jag tre satser av detta. En riktig sommarfavorit! Jag brukar frysa in allt utom en flaska som avnjuts direkt. En extra finess är att de avrunna bären också kan ätas, t ex till yoghurten eller glass. Minimalt med svinn, alltså.
Jordgubbssaft
4 liter rensade, ev skivade jordgubbar
3 liter kokande vatten
3 kilo strösocker
1 påse citronsyra (eller 50-75 g)
Blanda allt i en stor bunke eller hink (minst 6 liter). Rör om noga tills allt socker är löst. Låt stå kallt i 3-5 dagar. Sila med saftsilduk och häll på flaskor (plast- eller burkar om saften skall frysas).
Blanda som vanlig saft med vatten eller bubbelvatten vid servering!
27 juni 2011
Test
kul om man ser något man vill visa någon annanstans...!
Hej! Eva
25 juni 2011
19 juni 2011
Märkesdagar
"Faddrarna" - morbror Theodor och moster Felicia
Lilla Stella Estrid Isabelle har upplevt sin första stora högtidsdag, efter sin födelse. I går fick vi vara med och fira hennes dop i Hjo Kyrka.
Det blev en väldigt fin och stämningsfull högtid, tack vare ett väl planerat program och goda vänner som deltog med sång och musik. Många goda vänner var också med och firade vid mottagningen på Hotel Bellevue efteråt, där familjen bjöd på en somrig buffé och jättegod tårta.
Stella klarade av ceremonin i kyrkan med glans. Att hon lite senare lackade ur och tröttnade får man väl ha förståelse för...
Fotografen själv...
25 maj 2011
Mamma till sin mamma...
Så ringer mamma och är orolig och upprörd. Det är mycket virrigt och det tar en halvtimme innan jag pratat ner henne till nästan normalnivå igen.
Och sedan tar det resten av kvällen innan jag är på fötter...
12 mars 2011
Jaa, hjälp...
...hur hamnade jag här, frågar jag mig återigen.
Nu är jag inte bara 50+ utan också mormor med rätt att barnvakta.
Det känns inte alls som jag trodde innan det var aktuellt. Jag kan inte förklara hur det känns. Eller hur jag trodde innan.
Stort och märkvärdigt, men inte så att man går och är helt väck i huvet och svävar på moln.. Mera som en ödmjuk tacksamhet för att man får vara med om en ny människas första tid i livet en gång till. En ny liten människa som är "min" någonting. Min dotterdotter.
Jag hör absolut inte till dem som tvärsäkert säger att det är livets mening att få barn och barnbarn. Inte heller att man inte är en riktig kvinna om man väljer bort barn i sitt liv. Det finns otroligt många erfarenheter i livet som man kan göra och jag går säkert miste om en väldig massa saker hur jag än bär mig åt. Men den här upplevelsen gör mig väldigt glad på ett plan som är svårt att jämföra med något annat. Livets efterrätt, säger en del. Nja, jag hade nog tänkt vänta lite med desserten... men en mellanrätt, kanske?
Självklart är det jättekul att sticka små koftor och virka amigurimi till henne. Men lika mysigt är det faktiskt att byta bajsiga blöjor och bära på henne när hon har ont i magen.
Snart ska jag lära henne att virka och sticka själv. Och steka pannkakor och skala apelsiner. Men inte riktigt än, kanske..
.
14 januari 2011
Jaa, hur gick det till...?
Jag skulle motionera - simma, promenera osv - och på det sättet försöka trycka ner värdena. Det gick ju inte. Efter sommaren var det likadant. Jag fick springa till vårdcentralen och kolla upp det, men det var lika illa. Så i oktober ungefär fick jag blodtrycksmedicin.
Testade värdet igen efter några veckor och då hade det gått ner lite grann men inte tillräckligt. Jag kände fortfarande varken av mitt höga blodtryck eller att jag tog piller mot det, så det kunde ju kvitta.
När jag skulle gå och hämta ut en ny burk tänkte jag att det kanske var bäst att testa om det gjorde någon verkan, eller om jag kanske skulle byta sort eller något. Jag fick komma till vårdcentralen och kolla och det låg fortfarande på samma värde.
Jaha, sköterskan som tog blodtrycket gick och rådfrågade en läkare och domen blev: dubbla dosen! OK, så då började jag ju med det. Och resultatet lät inte vänta på sig den här gången. Efter bara några dagar märkte jag av den första biverkningen - en oförklarlig trötthet som bara slog till plötsligt. Sedan kom det slag i slag. Här nedanför följer ett urklipp ur FASS med de biverkningar jag har känt av mer eller mindre. Det här är ungefär hälften av det totala antalet biverkningar som räknas upp. Fortfarande känner jag inte att blodtrycket har gått ner...
I tisdags var det riktigt dåligt, då ringde jag vårdcentralen och frågade hur länge man skulle stå ut, innan det gick över eller man kunde märka resultat på blodtrycket. Upp till tre veckor, sa hon. Oh, hjälp... då hade det gått en vecka. Idag fredag är det bättre men jag känner ändå av att jag är påverkad av en yttre makt. På måndag ska de ringa upp igen och kolla hur det är. Man kan ju inte bara försvinna utan förväntas leva normalt även när man trimmar in nya läkemedel!
*uppdatering några månader senare: Jag såg att jag inte skrivit något om "hur det gick"... Jag fick prata med en rutinerad läkare på VC och han sa att det värdet jag hade ligger lite i överkant, men inte värre än att man kan leva med det. Så han rådde mig att ta bort den extra tabletten igen och bara försöka tänka på att röra på mig lite mer. PUH! Det blev bättre nästan direkt!
Psykiska störningar
Sällsynt: förvirring, humörsvängningar inklusive ångest
Nervsystemet
Vanlig: huvudvärk (särskilt i början av behandlingen), sömnighet, yrsel, svaghetskänsla
Mindre vanlig: sjukdomskänsla, myrkrypningar (parestesi)
Öron och balansorgan
Mindre vanlig: öronringningar eller öronsusningar (tinnitus)
Hjärtat
Mindre vanlig: snabba hjärtslag (takykardi), bröstsmärta,
Vanlig: illamående, matsmältningsproblem, magsmärta
Hud och underliggande vävnad
Mycket vanlig: svullna anklar
Vanlig: ansiktsrodnad och värmekänsla (särskilt i början av behandlingen)
Mindre vanlig: stickande känsla i huden (exantem), klåda, nässelutslag, små blödningar i hud och slemhinnor (purpura)
Muskler och skelett (Muskuloskeletala systemet och bindväv)
Mindre vanlig: muskelkramper, ryggsmärta, muskel- och ledsmärta
Njurar och urinvägar
ökat behov av att urinera