...nu är påsken snart slut igen, och det blir aldrig riktigt som man tänkt sig.
Man skall vara glad och äta god mat tillsammans med alla man tycker om och vädret skall vara vackert och man skall gå till en påskeld och få påskägg med godis i (och inte bara göra iordning dem till "barna"). Någon gång skall man också ta sig tid att gå till kyrkan och fundera igenom själva meningen bakom påsken. Tycker jag.
Dottern F har knappt hunnit komma hem förrän hon skall åka igen - det vänjer man sig aldrig vid. Och folk skall sova och äta på olika tider hela tiden. Utom när hela släkten skall träffas med hej och hå. Och rätt som det är ska kompisar träffas och nycklar och pengar och mat och tjosan och ta en tröja på dej och ungefär när kommer du hem mitt i natten? Och så sitter man ensam med det man hade tänkt och stirrar in i väggen.
Det underlättar om det första villkoret är uppfyllt redan före helgen. Det var det fram till i onsdags då luften gick ur. Sedan har den inte riktigt gått i igen.
Snart är det vardag igen. Och trots allt har det väl varit en bra påsk ändå. Om man fått typ hälften som man tänkt så får man vara nöjd.
1 kommentar:
Ja,ja...så är det när barnen blir stora.Man får acceptera att halka ner ett snäpp på deras prioriteringslista.Försök att ta vara på de korta stunder som ges!Vi tackar iallafall för att vi fick dela påskaftonen med er.
Skicka en kommentar