När jag tänker på hundar

så är det oftast den här sorten jag tänker på.

Från det jag var knappt åtta år tills jag flyttade hemifrån hade mamma hundar av den här modellen. Jag säger hundar i plural, för de var två och två, alla "flickor". Hon köpte dem av en vän som hade kennel. Bostonterrier har ju så stora huvuden, så efter tre kullar med kejsarsnitt kan de inte avla på dem mer och då går de ju bara och tar upp plats på en kennel. Och de behöver ju inte vara så gamla, fast de har "tjänat ut".

Nu för tiden har jag hört att de har avlat fram rasen så att de kan föda sina valpar naturligt, och det är förstås bättre för dem.

Hittade den här bilden på Facebook för några veckor sedan. Den är faktiskt väldigt talande. Bostonterriern är en väldigt uttrycksfull hund!

Och nej, jag ska inte skaffa mig någon boston, inte någon annan hund heller!