Om nerver. Del 65/100

Just nu är det fotboll på TV. Real Madrid mot Manchester City säger de. Jag tittar inte. En massa killar som springer efter en enda boll och flera tusen som skränar i bakgrunden.

Jag har aldrig gillat fotboll. Jag blir nervös av det där skränandet. Även om jag hör att det är "sång" eller skanderade av ramsor. Det låter ju bara illa. I den här matchen har de dessutom slängt in någon slags spännings-jinglar i mellansnacket, som i sin tur flyter ihop med reklamen som mest handlar om idrottsrelaterade saker, spelbolag etc. Det gör inte saken bättre.

Så jag sätter mig under min bildliga korkek och luktar på blommorna. Går och lägger mig med en pocketbok alltså.

Om mormor. Del 64/100

I går när jag var i Södra Ryd kom en låntagare och lämnade tillbaka boken "Att bli med barnbarn". Den var rolig... Kunde inte låta bli att snabbläsa den bakom disken. Många pricksäkra iakttagelser där!

Hittade till och med en bild på mig själv. som jag vill vara i alla fall...

Om körsång. Del 63/100

Varje gång jag kommer hem från körövningen på tisdagskvällen är jag lika förvånad över hur bra man mår av att sjunga tillsammans med en hög andra mördar (i olika grad). Och att det som kändes som totalt kaos så småningom blir till en riktigt njutbar konsert.

Minst lika bra för systemet som yoga.

Egentligen skulle man bara kunna hålla på och öva, som träning, men nu är det snart dags för uppsjungning igen! Svartåns kapell kr him klockan 8, och sedan vårkonsert på pingstdagen. Nu åker vi!

Om årstiden. Del 62/100

Jag scrollar tillbaka i inläggslistan och konstaterar att jag har gjort inte mindre än tre inlägg om aprilväder. Kanske beror på att det är ett av mina favoritord.

Men nu kan jag ju inte skriva fler inlägg om detta i år. Idag är det ju första maj. Och idag, frampå eftermiddagen, kunde vi i stället njuta av "o hur härligt majsol ler..."

Om nässlor. Del 61/100

Ja, gårdagens inlägg handlade också om kvällsmaten men idag får det jämna ut sig lite.

Dagens måltid var nämligen nästan gratis. Huvudingrediensen var självplockade nässlor från ett litet bestånd som jag sparar alldeles utanför stugtomten. Dit når varken avgaser eller kissande husdjur, vad som faller ner uppifrån är dock osäkert men förmodligen samma som faller över all gröda som vi äter.

Det kunde varit lite mer nässlor i soppan, men den var helt OK.

Nu blir det valborgsfirande hemma i soffan efter kroppsarbete, varm dusch och värktablett.

Om räkor. Del 60/100

Ikväll slog vi på stort och köpte räkor till kvällen.

Färska räkor för 300:- kilot i stället för lösfrysta för 99:-. Det är en himmelsvid skillnad.

Och det räcker med ett par hekto i stället för ett halvkilo eller så.

Gott.

Om kreativitet. Del 59/100

Ibland går den inte att hejda. Ibland är det av nödtvång, till exempel när man inte har råd att skaffa en neonskyltar.

Allt för att synas! Syns man inte så finns man inte.

Gissa var detta skall placeras! Det är ingen tröja. Fortsättning följer.

Om våren igen. Del 58/100

Här i lilla Hjo har vi liksom i Kungsträdgården några vackra, centralt placerade prydnadskörsbärsträd. Dock en annan, senare sort.

Eftersom det har varit lite kallare igen de senaste dagarna har blomningen hejdats något. Men nu börjar de svällande knopparna spricka ut.

Jag går eller cyklar upp till torget varje dag nu, för att inte missa det här vackra. Tyvärr vissnar blommorna efter bara några dagar om det är normal vårvärme. Så det gäller att passa på dem!

Ikväll hade några av grenarna i alla fall slagit ut. Kanske kommer resten till helgen - de har lovat mera värme till dess.

Om Facebook. Del 57/100

Jaa, Facebook är en fascinerande uppfinning i alla fall.

För ett par år sedan började de ju ha en tjänst där man kunde få se allt som har hänt detta datum sedan man gick med i fejjan, år för år. Tydligen kom de på att alla minnen kanske inte är jättetrevliga, för idag såg jag ett meddelande som löd så här:

Vill du styra vilka minnen du ser?

Det kan finnas vissa minnen som du inte vill se igen, så vi har skapat nya inställningar så att du kan filtrera bort vissa datum och personer från de inlägg som vi visar dig för Den här dagen.

– Facebook-teamet

 

Nu ska man alltså komma ihåg vad man har lagt upp på fejjan under 8 års tid (som jag har varit med) och dessutom komma ihåg vilka händelser och personer man eventuellt inte vill bli påmind om. Och fylla i dem i en särskild inställning.

 

Nää tack, Facebook, jag lägger ner... Frågan är hur många fler grejer de kan hitta på innan jag ledsnar helt och kliver ur! 

(En lite lustig grej som jag upptäckt på Facebook de senaste dagarna är att just sista helgen i april har vi varit i Stockholm flera gånger! Helt oplanerat.)

Om ljuset. Del 56/100

För varje vecka som går när jag jobbar kväll blir det allt ljusare. Ikväll kom jag iväg från jobbet lite senare än vanligt, så då hann det bli helt mörkt innan jag kom hem. Men halva vägen klarade jag mig på halvljuset.

Jag tror inte att jag skulle kunna bo i en annan världsdel där det är samma väder och samma längd på dag och natt året runt. Samma blommor och samma träd med samma blad som byts ut successivt, inte drastiskt och alla på en gång som här.

Och tänk när alla bönder sår samtidigt. Det nyss plöjda landskapet blir med ens välkammat och väldigt prydligt. Sedan, den där skira grönskan som kommer upp efter vårregnen. 

Nej, hur jobbigt det än är i oktober-november - jag vill faktiskt inte byta!

Om sovmorgon. Del 55/100

Det finns måndagar när jag är väldigt tacksam före att jag jobbar kväll på måndagar. Det vill säga, att jag därmed börjar jobba senare på förmiddagen.

Jag kan visserligen tänka att jag ska gå upp SENAST halv 8 och göra det och det, och kanske även det före jobbet. Men det är så skönt att ligga och snooza lite... Och så går det en timme.

I morse hann jag i alla fall tvätta en maskin och göra lite ärenden på internet innan det var dags att ge sig av.

I morgon har jag fått några extra timmar vikariat. Då börjar jag kl 9, så då behöver jag komma upp i någorlunda rimlig tid. Det ska nog gå bra.

Om aprilväder. Del 54/100

Idag har det varit äkta aprilväder. Snö, regn, sol och hagelskurar om vartannat.

Omväxling förnöjer.

Om bil eller inte bil. Del 53/100

Vi är och hälsar på dottern F som numera bor i huvudstaden. När man bor här behöver man i regel inte ha bil sådär till vardags. Men när man någon gång har tillgång till bil så passar man gärna på att handla sådant som är svårt att dra hem på tunnelbanan.

Idag fick vi följaktligen vara behjälpliga med att dels ta med ett lass bättre begagnat, lastade ur detta och tog sedan en utflykt till IKEA och plantagen för inköp till odling på och möblering av balkong. Det ska även bli en pallkrage på gården är det tänkt.

Det blev lite trångt i Renaulten men det räckte med en resa!

Om prinsar. Del 52/100

Tidevarv komma, tidevarv försvinna...

Idag offentliggjordes den nyfödde lillprinsens namn och titel. Alexander Erik Hubertus Bertil, hertig av Södermanland.

Några timmar senare utgick en bulletin om att artisten Prince, 57 år, avlidit i sun studio i hemmet. Orsak än så länge okänd. Ännu en samtida som går ur tiden i min egen generation.

Om sysselsättning. Del 51/100

Jag har givit mig ledigt i några dagar för att hinna njuta lite av våren FÖRE hägg och syrén i år. Vid vår stuga i skogen är den absolut vackraste tiden precis nu, när fåglarna kommit igång och kvittra och innan det kommer alltför många insekter.

Så idag, när väderlekstjänsten lovat strålande solar över hela vår region, tog jag en tur ditupp.

Ja, det tog ju en stund att ta sig dit. Skulle ju ringa vården, tvätta en maskin, lämna in motorsågen och handla lite mat och sådär...

Dagens värv blev lite kratt av gammalt bôs från rabatter och flytt av perenner. Det är smart att dela och sprida gamla per en ner, så vet man att de trivs i klimatet och inte blir uppätna.

Vidare har jag fixat lite framför sovstugan. Jag påstår inte att jag har byggt en altan, men jag har lagt lite sten. Återvinner de fina kalkplattorna som låg i botten av dammen.

Nu säger de att det ska bli lika fint i morgon, så det blir nog en tripp då också. Det är så rogivande.

Om säsonger. Del 50/100

Säsongerna byter fortare och fortare nu tycker jag.

Nu är säsongen för att hänga tvätt ute i full gång. Det gäller att passa på mellan skurarna, men ofta räcker det med ett par timmar för att få tvätten torr. Eller mindre om det blåser lite.

Den doften längtar jag efter hela vintern.

Om grönska. Del 49/100

Just nu säger de på Vetenskapsradion att de som har mycket grönska nära sin bostad löper 30-40% mindre risk att dö av luftvägsrelaterade sjukdomar än genomsnittet. Om jag hann fatta rätt så gällde det dessutom kvinnor jämfört med medeltalet för kvinnor. 

Det låter ju betryggande för mig som bor på randen av ett naturreservat. Å andra sidan kan man aldrig veta vilken procent man tillhör, särskilt med tanke på min envisa hosta av typ sensorisk hyperreaktion....

Om aprilväder. Del 48/100

Aprilväder, det är sådant som det är idag. Mulet, sol och regn om vartannat. Och kallt. Fattas bara lite "aprila-snö" som är "fåra-gö" enligt hävden.

Hur mycket än klimatet förändras så kommer vi säkert alltid att få dras med det.

Om smärta. Del 47/100

Ja, visst gör det ont när knoppar brister, skaldade Karin Boye.

Vad hon inte diktade om var hur ont det gör i kroppen när man beger sig ut i grönskan för att krafsa fram dessa knoppar. Att sätta igång och räfsa upp fjolårsgräs och gamla löv kräver en viss grundkondition som man uppenbarligen inte skaffar på cross-trainern. Detsamma gäller när man får för sig att såga upp vindfällen med motorsåg. Några få timmars kroppsarbete och så tre kvarts stillasittande i bilen - ont, det gör ont...

Om sockar. Del 46/100

Varje gång jag tvättar så finns det 3279230  svarta sockar i den rena högen som ska vikas. Helst tillsammans med den sockan som den en gång köptes ihop med. Åtminstone i någorlunda samma färg och storlek.

Udda strumpor hamnar i en behållare i klädkammaren och sorteras ihop nån gång i kvartalet. Det brukar bli 3-4 par.

Sisyfosarbete 1a.

Om flädersaft. Del 45/100

Flädersaft är något som måste finnas i varje välsorterad frys. Året om. 

Man plockar och fryser in blommorna i lagom portioner och sätter en dos om sådär sex liter outspädd saft. Som man fryser in i lagom flaskor, t ex sirapsdito.

Och så har man lite sommar i några veckor igen.

Idag blev det en ny omgång!

Om outlet-butiker. Del 44/100

När vi var i Lidköping idag tog vi en liten tur in i den stora outlet-butiken som finns där en gång den ännu större porslinsfabriken fanns.

Numera är det ett "företagshotell". Och porslinet som säljs i butiken tillverkas inte här, och inte ens i Norden.

Det är lite sorgligt. Men ändå ett sätt att gå i takt med tiden. När det blir för dyrt att tillverka i Sverige så blir det lågprisländer.

Och det är inga "lågprisprodukter" precis, fast det är andrasortering. Men man tror att man har fyndat, eftersom det skiljer ca 20% på priset i "finbutiken".

Om friskvård. Del 43/100

Idag har jag inte haft några tider att passa före körövningen på kvällen Dessutom var det ett strålande vårväder, så jag satsade friskt och gick en stavgång (pinnpromenad) på min tvåtimmarsrunda söderut. 

För er som känner till omgivningarna så innebär det söderut på gamla Fågelåsvägen, svänger höger vid Abrahamstorp, förbi "Mitt Broderi", över 195-an och upp mot hålan, förbi Ringaberget och tillbaka genom Borrbäcksområdet. Vet inte hur långt det kan vara men det bordet vara minst 1,5 mil.

Vädret var ju härligt som sagt, och jag hade en podd i ena örat och fågelsång i andra, men orken är inte vad den varit. Fortfarande nedsatt efter förra årets pärs skyller jag på. Jag fick faktiskt stanna till en liten stund vid ett par tillfällen och stålsätta mig för att fortsätta traska. När jag kom hem fick jag lägga mig en stund, och var rejält stel när av skulle upp igen. Bara att stretcha. Dåligt.

Jag föll i alla fall inte för frestelsen att göra som kvinnan på en altan vid en av villorna som jag passerade. Hon låg utsträckt i solstolen iförd BIKINI! Den 12/4! (Den första jag sett här i bygden i år!)

Om monster i garderoben. Del 42/100

Under trappan i vårt gamla 1800-talshus, eller om nu bottenvåningen kanske till och med är 1700-tal, finns en garderob. Som i så många andra gamla hus. Denna garderob är ganska ruffig, säkert original från husets tillblivelse eller möjligen från när övre våningen byggdes, då.

När vi flyttade in bestämdes det omedelbart att detta skulle bli "centralförråd" för rengöringsmedel, toapapper, plastburkar, drickaflaskor, pappersnäsdukar mm. Och förvaringsplats för diverse som inte får plats någon annanstans. 

Idag skulle jag göra en raid och fylla på papper på några toaletter (det finns fyra). Det stod en halvfull säck av den lilla modellen, det var sju rullar kvar. Lagom, det ska ju finnas nån extra rulle på varje ställe när man fyller på.

När jag lyfte ut påsen i ljuset skymtade jag en svart skugga som rörde sig därinne. Iiih - en spindel stor som en krabba pilade kvickt in i någon av rullarna.

En gång i tiden hade jag något som liknade spindelskräck, men den fick jag snabbt komma över när jag bodde ensam i ett annat gammalt hus. Då kunde man ju inte bara springa ut och tjuta...! Nu för tiden är det reducerat till ett obehags-pirr när jag ser dem där de inte ska vara. I toapapperet till exempel.

Eller i popcornmaskinen, men det är en annan historia.

Jag ströp i alla fall ihop påsen om rullarna, spindeln och allt och gick ut med alltihopa på altanen. Där vände jag systematiskt uppochner på påsen och skakade varje rulle för sig tills jag försäkrat mig om att ingen spindel fanns kvar där. Sedan fyllde jag på rullarna på toaletterna. 

Vad den levde av där bland papperet begriper jag inte. Och hur många spindlar som finns kvar i garderoben, som är full av springor och prång, vill jag inte veta.

Om aprilväder. Del 41/100

Det är lustigt det där med aprilväder. Vartenda år.

Lyssnar på väderleksrapporten och tror på vad de säger. Ändå blir det plötsliga omslag i vädret lite hur som helst.

Idag hade vi dock en sagolik tur med vädret. Strålande vackert hela dagen. En dag som vi sett fram emot så länge och planerat tillsammans med barnbarnet. Utflykt till tranorna och vidare. Inte lika kul om det haglar på tvären.

Och det blev en fin dag på alla vis. En dag att spara i minnet.

Om vårblommor. Del 40/100

Det tycks ligga i någon sorts gener eller nåt. Släpp ut ett barn bland vilda blommor och omedelbart sätts plockandet igång. Det är ohejdbart.

Om barnbarn. Del 39/100

I morgon skall barnbarnet S komma hit för att tillbringa hela dagen med mig. Sedan kommer M hem och S ska sova hos oss. Hennes föräldrar skall ut på egna äventyr och kommer hem framåt söndagskvällen. 

Man tycker det går fort när de egna barnen växer upp, men det är verkligen ingenting mot hur fort det går med barnbarn! Det är kanske det att man inte träffar dem varje dag, ändå tycker jag att vi träffas ganska mycket. Ofta 1-2 gånger i veckan, ibland mer. 

Det är en stor förmån att vi bor i samma stad, så man kan kila över lite när som helst. Det blir värre när de andra båda ska få sina barn - i Örebro och Stockholm. Kräver mer planering och mer tid vid de besök som blir. Å andra sidan finns det "tvärföräldrar" som väl får dra ett tyngre lass med vardagen. 

Ja, det får lösa sig.

Om träning. Del 38/100

Jag hade tänkt att ta en tripp med crosstrainern efter jobbet idag. Men så började jag städa i stället.

Efter tre timmar var jag slut och helt genomsvettig. Så det fick räcka med kroppsansträngning för idag.

Om slappardagar. Del 37/100

Jag hade ju tänkt att jobba lite mer med mitt eget företag nu när jag återfått lite mer krafter efter förra årets bakslag med sjukdom. Tänkte ägna tisdagar och onsdagar åt det. Jag har gjort några mindre uppdrag men inte fått till riktigt flyt.

Och efter sådana dagar som igår blir jag helt utslagen. Tack och lov lyckades jag somna om i morse och sov hårt ett par timmar till när M hade åkt. 

Sedan tog jag en lång promenad med gångstavar (eller pinnpromenad, som sonen kallade det när jag började för typ 15 år sedan). Och sedan en cykeltur i blåst och regn hängande i luften. 

Mer då? Ja, jag bakade några nya smörgåsbröd, gjorde 6 matlådor och plockade ur och i diskmaskinen. Det var min onsdag...

Om kärringaproblem. Del 36/100

Idag skulle jag ha gått på ett länge emotsett läkarbesök. Och så ringer en människa kl 8 och meddelar att det blir uppskjutet på obestämd tid eftersom läkaren blivit sjuk.

I går tillfrågades jag om jag kunde vikariera idag, och tackade nej pga att jag hade den där tiden. Surt. Man inrättar ju sitt liv.

Det handlar om att åtgärda ett mindre besvär som jag har kvar efter operationen förra våren (du som följer mig vet vad det handlade om, en traumatisk upplevelse följd av en stor infektion). Klart att jag egentligen inte vill in igen, men det är nog oundvikligt.

Jag hade hoppats kunna göra ingreppet inom några veckor, för att kunna komma tillbaka och jobba så alla får sina semestrar i sommar. Jag vill ju inte ställa till det för alla andra. Och i augusti är det ännu struligare.

Undrar om det beror på att det är ett kvinnobesvär, det här. Har de verkligen ingen backup??

Om surdegar. Del 35/100

Har man inget för sig en måndagsmorgon så kan man alltid baka en surdegslimpa.

Fast man måste förstås veta om det några dagar i förväg.

Den här degen började jag med i onsdags.

Och inom parentes, aldrig i livet skulle jag sätta min surdeg på hotell. Jag lägger den i frysen så sover den så gott.

Om födelsedagar. Del 34/100

I går kväll var vi på ett 80-årskalas. Nästan 50 personer i alla åldrar - några var vänner som hade hängt med sedan ungdomen, tre barn med respektive i medelåldern och sex barnbarn mellan 5 och 18. Och en del andra släktingar, dit vi fick räkna oss.

Jubilaren själv hade ingen aning om festen, de hade lyckats hålla det hemligt ända tills gästerna började dyka upp. Det tog ändå en stund innan han fattade att det faktiskt var fest och den var igång. De hade ju vridit och vänt på sanningen så han visste inte riktigt vad han skulle tro.

Det var en riktigt rolig fest. Sång och musik, lagom med tal och en del tillbakablickar på stadens historia, som han i hög grad är inblandad genom sitt yrke som byggnadsföretagare. Lite lagom många roliga  bilder från förr, och så förstås ett överdåd av god mat och dryck. Önskade att jag heder haft mer plats för dessertbuffén...

Tänk om man får bli 80 år. Och tänk att ha så många vänner kvar. Barn har jag ju lika många, men frågan är ju om de vill hitta på något att överraska mig med - om jag är i det skicket då, så att det är någon idé. Kanske har jag också några barnbarn som sjunger lika fint för mig som de gjorde går.

Önska kan man ju alltid, men jag tar inget för givet.

Om vårens frammarsch. Del 33/100

Vi var uppe vid stugan och kollade läget. Sedan förra veckan hade massor hänt. All snö borta, och många fler blommor hade krupit fram. Det var ganska varmt i luften även om solen inte sken så värst övertygande.

Det är så många projekt man vill ta tag i. Hugga ved, kratta bort allt visset, ta bort ogräs, lägga färdigt altanen vid sovstugan, bygga staket, bygga gunga, röjsåga...

Får se vad som blir gjort i sommar. Det ska bli sommar först...

Om blodtryck. Del 32/100

Det är så tråkigt när det har blivit vajsing på blodtrycket. Det är nämligen så att det inte bara är att sätta in en medicin, så blir det bättre om ett par dagar (som järntabletter eller vitaminer).

Folk reagerar olika på blodtrycksmedicin och det tar minst ett par veckor innan det känns hur den funkar. Innan dess kan man må rejält mycket sämre. Helst ska man stå ut ett par månader innan man ger upp.

Jag fick en första blodtrycksmedicin för flera år sedan. Den fungerar bra i den dos jag har nu, men när en läkare tyckte att den skulle höjas mådde jag kass. Men då räckte det att jag ökade på min fysiska aktivitet med några promenader/vecka.

Nu har jag fått några symtom som gör att läkarna tycker att jag behöver en sort till. Nu har jag prövat två och i olika doser (vi snackar om ett halvår här) men de funkar inte. Eller, de dämpar symtomen men de ger mig biverkningar som jag inte mår  bra av.

Så just nu testar jag med att vara utan "andrapillret". Med följd att originalsymtomen kommer tillbaka + en del nya eftersom giftet ska ut. Biverkningarna har dämpats en del, men jag behöver vänta typ två veckor innan jag kan säga hur jag mår.

Ska höra av mig till vården i veckan. Har fullt schå att komma ihåg vad jag har och vad som har gått över. Måste nog tyvärr testa en ny sort igen är jag rädd.

Om språkcafé. Del 31/100

En gång i veckan går jag på språkcafé ett par timmar efter jobbet.

Man blir inte någon bättre människa för att man går dit, snarare tvärtom. Efteråt tar man bussen hem till residenset, där kyl och frys är fulla av mat och garderoben full av kläder. Skåpen är fulla av fotoalbum från barnens uppväxt, arvegods och egna mest eller mindre nödvändiga inköp. Familjen har all den trygghet man kan ha i detta land, barnen är friska och färdigutbildade och klarar sig själva i egna bostäder och med egna inkomster. Ändå lyckas man alltid hitta ilandsproblem.

Men man blir en lite mera positiv människa av att träffa alla dessa nya vänner. De vill så gärna prata, prata och åter prata för att få igång flytet i svenskan. Vi pratar inte så mycket om hur de kom hit och sånt, mera om familjenyheterna vad de vill jobba med när de lärt sig svenska. För jobba vill de alla, utan undantag. Så fort som möjligt vill de stå på egna ben. 

Många av de jag har pratat med har flera års akademiska studier bakom sig. Flera av de yngre har precis blivit klara med en högre utbildning, eller har tvingats avbryta den med kort tid kvar. När man frågar vad de vill jobba med svarar de ofta undersköterska eller städare, för de vet att det är där det finns jobb. Några vill gärna bli lärare för elever i sin egen språkgrupp, men är tveksamma till att svenskan ska räcka. Flera av de unga som jag har träffat är enormt klipska och kan redan flera språk - idag talade jag med en kille i 20-25-årsåldern, från Albanien, som förutom sitt modersmål kunde flytande grekiska, italienska och engelska. Nu kämpar han med svenskan på egen hand i väntan på att få börja på SFI. Vilken tillgång han kommer att bli på vilket jobb som helst!

Trots att de i många fall saknar sin släkt, bor trångt och inte vet något om framtiden lyckas dessa nyanlända världsmedborgare hålla ångan uppe och vara hur glada och trevliga som helst. De är otroligt tacksamma för att få sitta och prata med svenska människor en stund, och få ställa sina frågor och berätta om sitt hemland. Ibland blir det på lite blandade språk, ibland åtar sig någon att agera tolk, men varje gång kommer det lite, lite ny svenska in i ordförrådet.

Egentligen är det jag som skulle vara mera tacksam, för att det finns möjlighet att på ett så här enkelt sätt få möta och göra något för en annan människa. Alla klarar av det, det finns många bland volontärerna som ställer upp vecka efter vecka som inte kan något mer än västgötska, men det är lika tacksamt för de nykomna. Bara de får prata.

Om uppdrag. Del 30/100

En del tror att man skär guld med täljkniv när man har eget företag. De kunde inte ha mer fel.

Man måste ligga i som en igel, i alla fall i min bransch. Och har man varit med om en sådan sjukdomsresa som jag var förra året, så orkar man inte det.

Nu har jag i alla fall skickat iväg min andra faktura för i år. Inte stor, men ett återkommande uppdrag.

Tur man har ett fast arbete på deltid numera.

Idag hittade jag dessutom en potentiell ny uppdragsgivare med möjliga återkommande uppdrag - på facebook! Man måste ha ögonen med sig överallt. Hoppas jag ror hem det...

Om dagens barnkommentar. Del 29/100

Ibland har jag förmånen att få hämta mitt barnbarn på förskolan vid lunch och tillbringa eftermiddagen med henne. Det kommer alltid något tänkvärt yttrande eller roliga kommentarer från den unga damen, som nu hunnit bli 5.

Hon gillar sånger, sagor och alla slags berättelser och börjar förstå att det finns dubbla betydelser i en del ord, även om hon ännu inte knäckt systemet med vitsar och gåtor.

Idag ställde jag den klassiska gåtan :Vad gör tuppen när han står på ett ben? Svaret ska ju vara "han lyfter upp det andra" - men det var svårt. Till slut fick jag visa att när jag står på ena benet så måste jag ju lyfta upp det andra, annars står jag inte på ett ben. Då förstod hon. Hon förklarade för mig att hon tänkte att jag menade att han skulle lyfta upp benet som han stod på också. "Och DÅ skulle han få jätteont i rumpan..."

Om sommartid. Del 28/100

Om sommartid och omställningen till en timme tidigare kan man diskutera hur mycket som helst.

Jag blir alltid jetlaggad i flera dagar innan jag vänjer mig. Sammanfaller det dessutom med lite mixtrande med blodtrycksmedicinen så är det snudd på sömnsjuka.

Gött i alla fall att det fanns en extra helgdag att ställa om sig på i år, så det inte blev måndag direkt!

Om biltvätt. Del 27/100

Oftast lånar M en bra lokal och åker iväg själv för att tvätta bilen. Men någon gång om året eller så får jag följa med till den automatiska varianten.

Och får omedelbart vibbar från filmen Vi hade i alla fall tur med vädret (där pappa fastnar mellan borsten och bilrutan...)

Om alla sånger man kan. Del 26/100

Man kan ju miljoner bra sånger och lika många dåliga. Hälften är barnsånger.

Om man inte har några barn hemma så får man väl sjunga själv, då. Och låtsas lite.

Om långfredagen i bilder. Del 25/100

Om köttbullar. Del 24/100

Tittar på Plus som testar färdiglagade färska köttbullar och noterar att vi lyckades köpa den vinnande köttbullen när vi var och handlade i eftermiddags.

Yes.

Plötsligt händer det.

Om folkhälsa. Del23/100.

Påsk betyder god mat och godis för de flesta. I Facebook kryllar det av tips. Och fast ungefär en sjättedel av mitt flöde håller på med chiapuddingar och 5/2-dieter så finns det gott om onyttigheter också.

Och sedan reklamen kom in verkar tre av fyra företag ha fastnat på det får med "gilla och dela". Oavsett vilket företag så är det nästan alltid påskägg fyllda med godis nu. Gärna också gissa vikten på det, och då talar vi om kilo.

En enda annons har jag sett där man kan vinna ett flak med vanliga riktiga ägg till påsk. Det skulle jag uppskatta betydligt mer.

Om helger 2. Del 22/100

Som jag skrev för några dagar sedan så kommer det inte hem några barn till påskhelgen. Två av de tre träffar vi inte alls.

Men härom dagen började M prata omm att vi ju måste ta fram LITE påskpynt i alla fall. Annars har det alltid varit jag som har släpat den där kartongen fram och tillbaka.

Så nu fick jag väl ta tag i det på min hemma-dag. (Mina uppdragsgivare har ju ändå inte hört av sig - jag börjar fundera på att påminna dem!)

Och två påskägg har jag fyllt. Till de båda som vi hälsar på på annandagen.

Om att rocka sockor. Del 21/100

Dagarna kommer och går fortare och fortare. Knappt har det varit palmsöndagen och vårdagjämning förrän det är dags för Blå måndag och Down's syndrom-dagen.

Den sistnämnda har de senaste åren uppmärksammats genom att man använder olika - udda - socknar, efter en idé av Anthéa, som själv har en syster med detta funktionshinder.

En av få manifestationer som inte kräver ett dugg att medverka i.

Olika är bra! Rocka sockarna!

Om helger. Del 20/100

Nu har vi kommit en femtedel på vägen mot hundra inlägg.

Snart är det påsk i vår lilla stad. Sedan ett antal år har handelsföreningen ordnat ett jättestort påskris i form av en björk på torget, där julgranen brukar stå i december.

De första åren var det en jättebjörk. I år är det en betydligt nättare variant.

Jag tycker nog att den här är bättre.

Om godis. Del 19/100

Ja, jag vet att jag skrev om godis för bara ett par dagar sedan, men här kommer ytterligare en tanke om detta i-landsproblem.

Jag har ända sedan jag var liten gillat Dumle. Och då menar jag klubban av riktigt seg kola med ett tunt lager mjölkchoklad runt, inslagen i rödblåvitt papper med twist och gul text på. Det är den jag verkligen gillar.

För ett antal år sedan kom så Dumle som kola - en betydligt mjukare kola med mycket tjockare choklad runt. NJA, den kan passera.

Men på senare tid har det även kommit en Dumle som chokladkaka - och nu är fyllningen helt kladdig, nästan flytande, och mjölkchokladen tar över. Det är nästan 3/4 choklad nu. Förmodligen är choklad billigare än kola. Ändå står det "original" på förpackningen.

Nu undrar vän av ordning: vad är det för skillnad på denna Dumlechoklad och Plopp???

Om blomsterprakt. Del 18/100

Svärmors tunga kan faktiskt blomma. Den har vackra spretande vita kronblad som ser ut som en stjärna.

I går kväll när jag drog ner rullgardinen såg jag att några av knopparna på en av mina växter hade slagit ut. Tänkte först hämta telefonen och ta en bild direkt. Men iddes inte, jag gör det i morgon...

Idag såg den ut så här. Redan visset.

Om julgodis. Del 17/100

Jag tror aldrig att jag har gjort lagom mycket julgodis någon gång sedan jag började med eget hushåll. Lagom, så det är slut vid tjugondedag knut alltså.

Det blir alltid kvar. Fortfarande finns det pepparkakor i burkarna, fudge i frysen och mozartkulor som börjar bli torra på den svala hyllan vid vindstrappan.

Fast jag bara gjorde halv sats pepparkakor. Och så fick vi en massa godis från andra håll.

Nötter att knäcka har jag inte köpt på många år. De blir alltid kvar i nån skål till nästa jul. Den här julen fick vi en stor fruktkorg. I den låg det en påse med typ 1/2 kilo nötter av blandade sorter.

Idag tvingade jag mig att äta upp de sista. Nötter är ju i alla fall nyttigt.

Om helger. Del 16/100

Det har blivit mer och mer klart att det inte kommer att komma hem några barn i påsk.

För första gången sedan 1984 firar vi påsk utan barn. En åker utomlands på semester och de andra två är hemma i sina nya hemstäder i sina nya hem som de delar med nya familjemedlemmar.

Det finns en första gång för allt. Och man vet inte alltid när den plötsligt inträffar.

Vi är i alla fall inte osams med våra barn. Det bara passade inte den här helgen, och det finns fler föräldrar att ta hänsyn till. Och på annandagen tar vi en dagstripp till Örebro.

Och vi hittar säkert på något mer att göra!

Om rosor på kinden... Del 15/100

Den här kroppen man släpar omkring på, den kräver inte precis MINDRE underhåll med åren. Och det ger så mycket om man unnar sig något lite extra någon gång.

Därför gjordes jag idag en klassisk ansiktsbehandling - djuprengöring, massage och fuktgivande mask - på en av stadens salonger. Jag har gjort det några gånger, och jag tycker det är allra skönast den här tiden på året när man känner sig allmänt blek och glåmig. Och det blir en bra grund för en jämn och fin solbränna så småningom.

Alla som möjligen kan avvara några hundra att spendera på sig själv borde göra det här emellanåt. Bara ligga på en brits i en timme och trekvart, och ha en vänlig människa som borstar, masserar, pillar och klämmer medan hon pratar om hur skönt det är att det är ljust ute, hur roligt det är att jag har jobb nu, hur lite rynkor jag har och hur fina ögonbrynsbågar jag har - för hon släpper inte iväg mig utan plockade ögonbryn! 

När man kommer ut är man så ren och nyfejad (!) så det känns som man ska lyfta. Ja, ett halvt hekto lättare är man nog efter allt det som hon rensade ur porerna (och när man jobbar med mycket papper och sånt så är det mycket partiklar i luften som bildar pormaskar - tänk vad lite man vet!). Och en lång stund efteråt kryper och pirrar det lite lätt i de fortfarande lite väl rosiga kinderna. Som om huden börjar gro eller nåt - fast man får hoppas att det inte är nya pormaskar som växer!

I ett anfall av övermod - jag menar, man vet ju inte alls hur länge man lever - beställde jag en ny tid. Till nästa år vid den här tiden. Med löfte om att vi hörs om det skulle uppstå något förhinder. 

I min ålder är det ju så lätt att glömma.

Om simning 2. Del 14/100

Dagens kilometer kändes betydligt kortare än sist. 

Visserligen var kollegan, som enligt egen utsago har en knubbsäl i släkten, också där och plöjde fram i det blå, men på min sida om snöret fanns inte mindre än två "harar".

Vadå, harar i bassängen, tänker vän av ordning.

Jo, eftersom jag simmar så sakta som jag gör trots att jag tar ut mig så jag blir flåsig, så är det väldigt sällan jag simmar förbi någon. Någon gång kanske det kan finnas nån gammal tant som simmar lika sakta, men det är ingen idé att försöka tävla.

Men någon gång händer det. Den här gången var det alltså två personer som simmade extremt sakta, så jag lyckades simma förbi fyra gånger. Då känner jag mig jättespänstig...! Jag "leker" att de är normalmotionärer och jag en tävlingssimmare i toppklass som bara forsar förbi. 

Ibland har jag sett att de har med såna där "dragare" i tävlingar, fast mest i sprinterlopp på land förstås. Kan man få låtsas lite, om det gör motionen lite, lite roligare?

Om sömnbrist. Del 13/100

Tänk att man ska hitta förklaringen till allt på nätet om man bara slösurfar lite.

Till exempel i den här artikeln. Fientliga, arga och deprimerade, alltså. Ingen skugga på PMS eller något annat.

Då fick vi veta det!

Om att vända sig... Del 12/100

Jag såg en artikel i tidningen. Om en konstgräsplan som INTE är uppvärmningsbar. Den är alltså inte tänkt att kunna användas på vintern.

För några veckor sedan lanserades stora planer på att göra Skövde till ett nytt vintersport-mecka. I så fall ska man väl inte smälta bort den snö man har?

För några år sedan byggdes torget om här i grannstaden. Då var det ett himla hallaballoo över att det byggdes rör för att ta vara på varmvattenöverskott för att hålla gångstråken RUNT torget snöfria vid behov. Det är ändå ytor som medborgare använder för att uträtta ärenden, inte för att springa runt och leka på.

Hur man än vänder sig har man ändan bak, det är då ett som är säkert.

Om simning. Del 11/100

Jag fick några "håltimmar" idag och passade på att gå och simma. Som anställd i Skövde kommun har man förmånen att dels kunna ta ut en timme friskvård/heltid på arbetstid i veckan, dels ha tillgång till gratis gym i Stadshuset och simning på Arena. Alltså, inte i Sveriges bästa äventyrsbad utan i motionsbassängen strax intill.

Så nu har jag betat av ytterligare en kilometer. Jag simmar så sakta så det tar minst trekvart, helst vill jag ha en timme på mig. När jag plaskade runt där kom en kollega och hoppade i också, och visade sig simma nästan dubbelt så fort. Vid en av mina vändningar då jag skulle flytta en kula på "min" kulram (jag är dålig på att hålla räkningen också nämligen) hade en gubbe parkerat precis intill. Ja, det var en GUBBE. Stor och plufsig. Bara stod där. När jag makade mig framåt för att flytta kulan säger han "värst vad du flåsar, var det jobbigt idag?" Tänkte först inte svara men han tittade uppfordrande på mig. "Det är väl meningen att man ska försöka ta i så gott man kan", sa jag, vände och simmade iväg. Sur. Vad vet han om min kondition, min lungkapacitet och min hosta? Har inte han ett dugg med att göra. Min simning är en pulshöjande aktivitet även om det inte går så fort. Måste ha lärt mig fel teknik från början.

När jag simmat en bit bytte det musik i högtalarna. Ut strömmar temat till fimnen Titanic...

När jag en stund senare varit och handlat och kör mot jobb pratas det i p1 om det urgamla simsättet crawl. Det var tydligen allmänt känt över större delen av världen för flera tusen år sedan. Varför fick vi inte lära oss det i simskolan?

Om vädret. Del 10/100

I morse när bussen körde från Hjo sken solen från en klar himmel. Strålande vårväder. Jag satt och läste min pocketbok.

En bit efter Värsås ändrade sig ljuset på ett konstigt sätt. Jag kastade en blick genom fönstret och såg bara några meter ut - dimman omslöt oss som en blöt filt. Lite längre bort, vid Husebykorset, blev dimman ännu tätare. Det var som att åka genom mjölk. Det bildades en lång, långsam kö. Det tog nog 6-7 minuter att komma förbi korsningen.

Bara någon kilometer efter korsningen klarnade det plötsligt upp igen och över centrala Skövde har det varit ett fantastiskt väder hela dagen.

Av kollegorna som rest in från andra håll mot Skövde fick jag höra samma iakttagelse. Dimman låg som en krans runt stan under morgonen.

Ett märkligt fenomen.

Om återerövringar. Del 9/100

Du som har följt mig ett tag irl eller i sociala media känner till att jag gick genom en stor operation för ungefär ett år sedan, med en kraftig infektion som följd. Så sjuk har jag aldrig varit i hela mitt liv.

Efter denna pärs har jag börjat känna mig som min ålder. Hemskt men sant. Jag kämpar fortfarande för att komma igen helt och räknar varje pyttelitet framsteg som en seger.

Förra påsken var dottern R i London och köpte tre ljuvliga småmönstrade bomullstyger som hon bad mig hjälpa henne att sy ärmlösa blusar av. Självklart skulle jag det. Har ju alltid sytt och det har aldrig varit någon större match förut.

Men hej. Mönster blev ritat. Tyget blev tillklippt. Men det tog nästan hela sommaren och sedan blev det liggande. Det var just jämt att jag fixade att sköta mitt arbete, sedan fick allt annat vänta.

Snart ska dottern med familj åka på solsemester och det är väl märkvärdigt om jag inte ska fixa till de där blusarna.

Och konstigt nog, nu när jag tog fram det och började så var det som om händerna har längtat efter något att sätta i symaskinen - något som inte bara var lagning och ändring, för det har jag gjort litegrann trots allt.

Nu är blus nr ett klar och ska bara strykas. Härlig känsla.

Om gradvis förfall. Del 8/100

Först tappade jag matberedarens skål i köksgolvet så den gick i bitar. Fast rivskivan var redan skev och oanvändbar, så det var bara att kassera. Det blir lika dyrt att köpa en reservdel till en gammal apparat som att köpa en ny.

Bara ett par dagar senare använde jag elvispen med degkrokar. Klick, sa det - inte på ett bra sätt. Ena kroken gick tvärt av. Men visparna funkar ju fortfarande.

Idag skulle jag breda ut lite smet på en plåt och tar en slickepott i lådan. Knak, säger det, och där står jag med två bitar i näven.

Är det bara mitt hushåll eller håller jorden sakta men säkert på att gå under??

Om telefonförsäljare. Del 7/100

Om telefonförsäljare tycker jag inte. Det är nog i särklass det argaste jag är på. 

Sedan några veckor har jag en som förföljer mig och ringer precis när som helst, morgon middag kväll, jag bara vägrar svara. Hur jag vet att det är en försäljare? Första gången det ringde från det numret googlade jag det naturligtvis. 

Sedan jag för några år sedan råkade ut för ett synnerligen otrevligt försök till bedrägeri just via telefonförsäljning svarar jag aldrig aldrig i mobilen om jag inte känner igen numret eller har namnet i min telefonbok.

Jag tror inte att jag har gått miste om så väldigt många exklusiva erbjudanden i alla fall. Jag har inte saknat något. Jag handlar i affärer eller på nätet när jag behöver något. Aldrig per telefon.

Om familjespel. Del 6/100

I eftermiddag har vi "morföräldrar-vabbat" eftersom vårt barnbarn lilla S's föräldrar låg för ankar i förkylning och feber och behövde vila ut ordentligt.

Lilla S har blivit 5 och går på förskolan på vardagar. Hon är förstås van att det händer saker hela tiden och vill gärna träffa folk även när hon är ledig. Men hon är rolig och lättsam att ha att göra med och blir ytterst sällan gnällig - i så fall är hon väldigt trött eller sjuk.

I eftermiddag har vi bland annars spelat spel. Poletten har precis trillat ner när det gäller tärningsspel, memory och Löjliga Familjerna. Man behöver inte fuska alls för att vi ska vinna ungefär lika mångas gånger var. Fast när det gäller Memory är vi totalt chanslösa. Hur gör du, frågar vi gång på gång. 

Man måste ju tänka lite och komma ihåg hur de ligger, säger lilla S.

Just det. Det är ju det.

Om våren. Del 5/100

I år har pelargonerna fått övervintra i fönstret i tvättstugan. Det betyder att jag har haft bättre koll på dem än om de hade varit på vinden. Eller kvar i stugan, som jag testade förra året utan framgång.

De fick några konstiga löss men det var lätt avhjälpt med lite såpvatten. Och för ett par veckor sedan började de sträcka lite på sig tyckte jag. Så det var dags att plantera om och sätta sticklingar.

Jag testade ett tips jag sett att göra planteringskrukor av tidningspapper till sticklingarna. Det var jättelätt och dessutom gratis. Det borde ju vara bättre för de små bebisplantorna att slippa slitas ur krukorna utan bara grävas ner i mer jord när de vuxit till sig lite. Tidningspapperet löser ju upp sig och blir jord det också när det grävs ner.

Nu står det sådär 30-40 småplantor här och väntar på bättre tider. Vad ska jag med alla dem till, kan man undra. Jo, vi har ju fyra blomlådor och dito amplar på balkongen hemma och två bamsekrukor vid stugan som ska fyllas. Så det lär gå åt.

Om fredagsmys. 4/100

I kväll medverkade vår kyrkokör inklusive mig själv tillsammans med Hjo kyrkokör och några solister i en orgel- och körkonsert för att inviga den nya kororgeln i Hjo kyrka. Orgeln är till stor del byggd av återvunna orgelpipor från England, därför byggde konsertprogrammet till stor del på engelsk musik.

Det var en del som var rätt avancerat, den svåraste var Brittens Festival Te Deum som går i flera olika taktarter och tonarter. Men vi lyckades peta ihop den!! Och det lät bra, sa de som lyssnade. Inte så pyttelite publik heller för att vara en fredagskväll. Det var ganska många som ville fredagsmysa med oss!

En an solisterna framförde 23 psalmen i den version som är signatur till The vicar in Dibley, eller Ett herrans liv som serien heter på svenska. Det är ju egentligen en väldigt vacker melodi, men lite full i skratt blir man.

Så kom vi hem, fixade lite mat och slog på TV. Vad är det på 7-an om inte den kära prästen Geraldine...?!? Passade utmärkt att avrunda myset med!

Om en ny prins. Del 3/100

I går kväll fick vi en ny prins i Sverige. Prinsessan Estelle fick en lillebror och "kronprinsessparet" - som det heter - blev tvåbarnsföräldrar.

Idag har det skjutits salut och namnet Oscar Carl Olof har kungjorts, liksom att han blev hertig av Skåne.

Hoppas att prins Carl Philips barn får hertigdömet Bohuslän. Det var ju synd om dem, som aldrig har haft någon hertig eller hertiginna. Fast det är ju fint där ändå.

Lite fånigt är det kan man tycka. Men ändå lite roligt med traditioner.

Om rödbetor. Del 2/100

Note to self: rödbetor bakade i mikron blir inte alls lika lätta att skala efter tillagningen som om man kokar dem i vatten. Man blir dock lika röd om fingrarna när man försöker. Och de blir nästan lika goda om man bara har tvättat rödbetorna innan. Det är säkert nyttigt att äta mer fibrer. Fast skalet är lite beskt, det är det.

Dags igen! Del 1/100

Så har vi åter blivit utmanade till ett Blogg100-race. Och jag vore inte Eva om jag inte hakade på.

Ännu en gång kommer jag att under 100 dagar framöver publicera 100 inlägg på denna adress. Enligt mina egna regler kommer jag även att skriva 100 inlägg på "Min blogg mot Horisonten". Dock inte säkert att det blir ett varje dag, det kan bli två som kompensation om det kommer något emellan. Jag är ingen slav. Det ska vara roligt också.

Välkommen med på resan!

Nej, den här bloggen är inte död.

Den sover bara.

Jag får väl gå in här och skriva lite då och då så jag slipper sitta och radera spam-inlägg.

Och nu hände det igen!

Nu har jag raderat en massa inlägg som någon har spammat ner min blogg med. Bara  för att den är vilande f n. Trots att jag bytt lösenord ett par gånger!

Scary!

Ber om ursäkt!!

Jag upptäckte nu att någon under det senaste kvartalet har publicerat en massa hälso-artiklar på engelska på denna adress. Mitt konto har alltså blivit hackat.

Nu har jag tagit bort alla dessa artiklar (även om de kanske var bra i sig, så har ju inte jag skrivit dem...) och byter även lösenord.

Välkommen tillbaka! Mina senaste blogginlägg finns på Min blogg mot horisonten

Nej men vad trött jag blir!! Del 7/24

Här håller man på med Blogg 24-utmaningen och känner sig sååå duktig som bloggar varenda dag - och så visar det sig att jag håller på och bloggar i en annan blogg än den som jag hade anmält... Hm.

Jag får helt enkelt fortsätta blogga i den andra bloggen, som du hittar här, min blogg mot horisonten.

Ber så mycket om ursäkt och visar i alla fall den utlovade bilden från Liseberg.

Adventsutflykt. Del 6/24

Sedan några år tillbaka äter vi julbord tillsammans med M-s jobb på regionen. Vi har varit på några olika ställen, men de senaste åren har vi varit på en av restaurangerna i Gothia Towers. Den är väl tilltagen med plats för massor av gäster men smart planerad så det blir aldrig jättelånga köer någonstans. Därtill ingår inträde till Jul på Liseberg.
Eftersom arbetslaget hade förlagt en planeringsdag i anslutning till detta, åkte jag tåget ner till Göteborg vid lunchtid och gick på stan lite. Inte för att man egentligen saknar något, men det är ju kul att titta i någon annan stad än Hjo och Skövde. Och man hittar ändå en del som man "behöver"...
I år kostade vi också på oss lyxen att ta in på hotell för att slippa stressa genom Liseberg och åka hem. Tar man sista tåget är man mer död än levande efteråt. I alla fall vi. Det var väldigt bokat i Göteborg just nu, bl a var det invigning av det tredje Gothia-tornet och premiär på någon show, men vi fick ett rum på Clation Post till överkomligt pris. Det var det värt!
Vi lyckades också med konststycket att äta "lagom" (dvs bara LITE för mycket) så vi hade ork att gå och strosa i en dryg timme på Liseberg innan vi tog vagnen till hotellet. Det var ju inte så kallt, och lagom mycket folk som tur var, så det gick fint att gå i sin egen takt och verkligen titta på de fina miljöerna som byggts upp. Jag hade med mig min nya företagskamera, en kompakt system-, som jag håller på att lära mig använda. Den funkade väldigt bra i mörkret. Tyvärr har jag ännu inte lärt mig wifi-funktionen, så jag får lägga in en bild eller två på bloggen i morgon i stället.
Nu ser vi fram emot hotellfrukost och hoppas att vi hinner bli liiite sugna igen till dess...

Dagens id. Del 5/24

Var barnvakt i några timmar och gjorde då det årliga husbygget. Det var rätt skönt att ha bakat delarna i förväg. Det ska jag nog göra några år framåt.

Bob Hund hela dan! Del 4/12

Om någon har missat det så har indie-punk-rockbandet Bob Hund intagit Skövde Kulturhus under ett par dagar och genomför värsta happening-en. Heter det så i bestämd form?
I alla fall är det fullt av kreativa infall. Jag har t ex stått och serverat den nya uppfinningen "Biblioteksöl" nu på kvällen under en litterär diskussion.
Jag tycker det är jättekul med annorlunda saker och händelser som man kanske inte helt förstår syftet med. Men det är uppenbart att inte alla fixar det, utan vill hålla sig inom sin trygghetszon. Rör inte min arbetsplats, typ.
Intressant.

Nu blir jag lite ledsen... Del 3/24

Jag skrev ju faktiskt ett inlägg i går kväll och nu har det seglat iväg i cyberrymden och försvunnit! Jag kan ju inte ha publicerat det ordentligt, helt enkelt. Inte kommer jag ihåg vad det handlade om heller. Jag tror det var nåt med krisen och nyvalet (eller "extra valet",som media envisas med att kalla det)!
Nåja, här kom ett nytt avsnitt 3. Raskt vidare till del 4!

Uppdatering: Nu har det tidigare inlägget seglat in och lagt sig prydligt på sin plats i alla fall! Ja, den cyberrymden, den är makalös...!

Omtumlande dag - del 3/24

Denna dagen ett liv, skrev Astrid Lindgren, och så heter även en ny bok om henne som nämnts i media flera gånger idag.

Det är dock inte dagens största nyhet, snarare den att Sverigedemokraterna har fällt Socialdemokraternas regering genom att inte rösta på deras budget.

Hela dagen har detta ältats i radio, tv och sociala media. Nu blir det omval den 22/3. 

Alla skyller på varandra och bedyrar att de har minsann tagit ansvar.

Nu gäller det att Svensson också tar ansvsr och lägger sin röst, så inte sd blir ännu större.

Kreativt jobb! Del 2/24

Chefen såg en bild av en julgran på nätet. Det vore väl kul att ha en sådan i biblioteket? Jo visst, särskilt nu när vi får besök av Bob Hund och de tänker servera kaffe och (lätt)öl från en bardisk klädd med avlagda bokomslag inne hos oss...
Så i morse gick jag ner i magasinet och släpade upp en rejäl hög av makulerade böcker som blivit liggande där. (Ingen annan hann,eller ville). Lite sortering efter storlek krävdes förstås för att det skulle bli stadigt, men efter ca en timme var den klar! Inte den största granen men jag tycker ändå att jag lyckades få till en gran-form på den.
Undrar om den står kvar i morgon...? Chefen ska fixa en ljusslinga också har hon lovat. Pricken över i.

Dags igen! 1/24

Så har man hakat på en bloggutmaning igen! Fast nu är det inte 100 inlägg i potten utan mera modesta 24. En julkalender-blogg, helt enkelt.

Man måste ju pröva. Annars vet man inte att man kan.

Nystart

Hösten har kommit och nu är det oundvikligt. För många har hösten blivit ett alternativt nyår, när man på något sätt ger sig själv en ny utmaning, börjar med något nytt eller skärper till sig i allmänhet.
Själv tycker jag att det är lite jobbigt när det bara blir mörkare och kallare. Så jag försöker pigga upp och förnya mig utan att kräva för mycket. Vara lite snäll mot mig.
Idag hade jag sedan länge bokat in en klipptid och hade nog inte tänkt så mycket på det. Men igår kväll kom jag på att jag kanske skulle ta chansen och göra något radikalt. Började googla på bilder och fick bl a fram de här två:

Resultatet blev som följer:

Dåligt, dåligt...

Har du nyligen besökt den här bloggen så har du kanske förvånats över att det har legat flera stycken inbjudningar till olika spel här. Det måste vara någon som har lyckats komma in och lagt dem där utan min vetskap. Eller om det har gått via något av mina nätverk.

Jag gillar inte spelande och vill inte har en massa inbjudningar själv. Så jag ber så hemskt mycket om ursäkt än en gång!

Spam - eller?

Upptäckte just att en lite åtgärd på LinkedIn hade genererat ett par blogginlägg på denna plats, som har legat här i några dagar - någon vecka. Har också upptäckt att LinkedIn på eget bevåg har skickat ut en massa kontaktförfrågningar till folk som troligen inte har intresse av att ha en yrkesmässig kontakt med mig, fast de råkar finnas i mina mailadresslistor.

Bu för sådant. Jag har lite lust att gå ur LinkedIn på stört. Jag vill inte skicka förfrågningar som jag inte vet om och inte lägga sådana tiggar-inlägg i min blogg!!!

Jag ber så mycket om ursäkt!

Värt ett blogginlägg!!

Igår var vi på ett stort svenskt möbelvaruhus i mellansverige, som säljer möbler företrädesvis i platta paket. Eftersom vi kom i lagom lunchtid passade vi på att inta en family-lunch på den vidhängande restaurangen. Jag valde laxlasagne med tomatsås - ett tillbehör som jag gott kunde valt bort inser jag i efterhand. 

Jag var för dagen iförd en tunika från Gudrun Sjödén, första gången jag använde den och jag hade redan vid provningen känslan av att denna äggskalsvita kreation med blå folklorebroderier skulle bli en användbar favorit i garderoben.

Döm om min förskräckelse när jag sätter mig ner vid bordet och på något sätt lyckas sprida gott och väl ett par matskedar av denna rödaste av såser över tunikans framparti... Jag började nästan gråta. Jag slet av mig plagget - ja, jag hade på mig ett linne av det mera klädda slaget under - och använde en del av mitt dricksvatten för att blöta upp fläckarna med. Hade även plastpåsar i handväskan, det är alltid bra att ha. 

Direkt efter lunchen störtade jag in på toaletten och blötte upp fläckarna rejält och tog t o m lite tvål på för att de inte skulle fixeras. Tomat är ju en av de värsta fläckarna som finns men jag hade bestämt mig för att det SKULLE gå att få bort.

När vi efter ett antal timmar var hemma igen tog jag direkt itu med mitt delikata problem. Först behandlade jag med ocy-action-pulver (gegga ihop med vatten och gnugga fläckarna, verka en halvtimme, skölja bort och tvätta i maskin, hade även i en extra skopa pulver i maskinens tvättmedelsfack) plus en sprayning av "det rosa" (vanish) innan jag lade tunikan i maskinen. Först i en 60-graderstvätt, sedan en 40-, en 60-, en 40- med samma dunderkur. Fortfarande var fläckarna tillräckligt framträdande för att synas. (Ja, jag hade annan tvätt i maskinen samtidigt som tålde denna behandling, även om det för all del inte var fulla maskiner). 

Jag rannsakade mina njurar efter gamla huskurer och blekmetoder som inte skulle ta med varken äggskalsfärgen eller bleka broderierna. Jag är tveksam till klorin och sådant av miljöhänsyn.

En titt i städskåpet visade att jag någon gång köpt på mig en extraflaska av det gamla hederliga fläck- och blekmedlet Remol, som jag hade glömt. Vid det här laget var jag beredd på en timmes blötläggning med hett vatten och stinkande ångor men läste igenom bruksanvisningen och beslöt pröva tillsats i tvättmaskinen + tvättmedlet i 60-graderstvätt i stället.

Och dessutom var all ljus tvätt numera bländande ren, så jag fick med dåligt samvete köra ett ensamt plagg i maskinen... Så jag valde ett kortare program (om än inte det allra kortaste). 

Men!! Heureka! Fläckarna gick verkligen bort! Det var nästan så jag inte trodde det men det fungerade! Och färgerna klarade sig.

Nästa gång jag får den typen av fläckar, det blir säkert fler, så testar jag med Remol direkt. Särskilt om jag inte har möjlighet att ta tag i fläcken precis när den uppstått.

Enda fördelen med denna process är att jag nu kan vara säker på att varje spår av ev formaldehyd eller andra tillsatser i plagget ska vara utraderade...

Sommar, sommar

Sommar betyder mer ledighet för de flesta. Och kanske mer tid att göra sådant som man inte hinner så mycket annars - att blogga till exempel. 

För mig har den här sommaren blivit helt tvärtom. Efter en dryg månads ofrivillig "ledighet" (= intensivt jobbsökande) i maj-juni har jag jobbat mer än nånsin under några veckor, en ny erfarenhet som kafébiträde. Nu när semestrarna börjar ta slut kommer jag att ha schema på 1-2 dagar/veckan i kafé/butik plus uppdraget att kontinuerligt uppdatera webshopen, som jag har börjat med parallellt med kaféjobbet. (Det var egentligen det som behövdes hjälp med när jag tillfrågades, men samtidigt uppstod akut personalbehov i kaféet och då ställer man ju upp!)

De dagar emellanåt, när jag inte varit schemalagd, har jag ändå försökt att vara lite ledig, eftersom min andra hälft förstås haft semester som alla andra normala människor. Vi har träffat vänner, åkt på några kortare utflykter och så bygger vi en ny lillstuga vid fritidshuset, vilket också tar en del tid förstås.

Vi var ju iväg på en vecka i Budapest i april, så jag känner inte att det är nödvändigt med någon mer sammanhållen resa just nu, när jag får jobba. Fast det vore skönt att bli färdig med byggprojektet uppe i skogen.. Utvändig målning och all inredning är kvar ( inkl isolering av väggar). Det tar tid!!

Nej, nu tog den här stunden slut och jag ska in och jobba. Titta gärna in på Förr på Helénsgården i Skövde om du har vägarna förbi!

Om "shellack"

Kärt barn har många namn, jag har sett det stavas gel lack och t o m jelly lack, men vad jag talar om är en fantastisk metod att få snygga naglar som man slipper hålla på och pilla med på flera veckor.

Jag gjorde en manikyr i Budapest som höll i nästan fyra veckor innan det började släppa i kanterna. Då hör jag till kategorin som använder händerna till väldigt mycket, typ plantera växter och baka. 

Lackningen bygger på att man lägger på många lager med olika lack, två lager med somliga tror jag, och härdar i typ 1/2 minut mellan varven. Hela behandlingen, inkl filning och fix av nagelband och sånt, tog ca en timme. När det var klart kändes det helt annorlunda än med vanligt nagellack, som börjar flaga efter någon dag (med mitt sätt att hantera naglarna). Efter ca 2 1/2 vecka filade jag lite på längden och fyllde på med lite vanligt nagellack i samma färg i utväxten.

Nu har det alltså gått drygt fyra veckor och jag får ta itu med detta. Tänkte fila till så att det fortfarande är kvar där det sitter fast och så lacka över resten.

Lite hemgjord lösning, men jag tror det funkar i ett par veckor till.

Att göra en ny shellack-behandling på salong i Sverige kostar 4-5 gånger så mycket som att göra det i Budapest. Så för min del är det ren lyx, som man kanske kunde kostat på sig om man skulle på något alldeles extra - bröllop, nobelmiddag eller så. 

Men nu har jag sett att det har kommit ett hemma-kit för att göra hela proceduren. Kostar knappt vad det kostar att göra en enda behandling på salong. Man får såklart fylla på med de olika lacken efter hand, men det är ändå ett prisvärt alternativ för såna småpyssliga typer som jag. 

Men jag får fundera lite till innan jag klipper till. Om inte annat, så kommer ju Mors Dag lite lägligt att önska sig saker till...!

 

Spränger målsnöret

och publicerar dag 100 på Blogg100-utmaningen. Inte utan viss stolthet.

Jag har publicerat minst ett inlägg varje dag, på den här platsen eller på systerbloggen "Min blogg mot horisonten". Bloggen har följt mig från kallaste januari, över resan till Budapest där försommaren redan hade kommit och så tillbaka till våren i Hjo. Och pendlat från hopp till förtvivlan och allt däremellan, precis som det gör i livet.

Och vi var ju på WebCoast också tillsammans, bloggarna och jag. Där var det synnerligen svårt att hinna blogga, när det var så mycket nya tekniska grejor man ville testa efter workshopsen..! Och jag fick träffa ytterligare en handfull vänner som jag tidigare bara träffat på datorn. Nu är jag nog uppe i ett tjugofemtal i alla fall, vänner som jag lärt känna på nätet och även träffat IRL. Som jag utan vidare skulle ta emot som övernattande gäster i mitt hem - eller, det går såklart bra med bara en fika också!

Jag kommer inte att sluta blogga, men kanske det blir lite glesare mellan inläggen. Det kanske blir två-tre inlägg/vecka, och då kanske det blir mera att jag varvar med min andra blogg.

Jag skriver ju ett och annat på PocketBlogg.se också, den har fått sitta emellan lite nu.

Jag har i alla fall fått en hel del nya läsare på båda mina bloggar. Inte vet jag om det är samma personer som kommer igen och läser eller om det är nya, men ni är hjärtligt välkomna att fortsätta följa mig i alla fall. Jag länkar väl liksom förut på Facebook och Twitter, så får vi se vad jag taggar med!

Rejält!

En 85-åringsuppvaktning ägde rum i eftermiddags.

På landet - ja, det riktiga landet, en by ett par mil från "staden" Hjo.

Ett hundratal gäster bjöds på ett par olika sorters smörgåstårta, vetebröd, mjuk kaka, flera sorters småkakor (jag räknade inte antalet) och en tårtbuffé (räknade inte antalet tårtor heller).

Ska det va' kalas, så ska det va' rejält. I alla fall på landet, i alla fall i Skaraborg!