hur hamnade jag här?

Sommaren går mot sitt slut

2011-08-21T11:31:00.001+02:00

I dag stänger Guldkroksbadet för säsongen, i torsdags var sista gången jag hann morgonsimma. Sonen T och lilla I har packat ihop alla sina kringströdda prylar och stuvat in dem i den lilla gröna Renaulten. Nu är vi bara några mil från Örebro.
Sensommarens fuktiga luft har dragit med sig mängder av spindlar från sjön, och det mörknar allt tidigare på kvällarna. Vildgässen börjar samla ihop sig för flytt söderut och Tivedens vägkanter lyser lila av ljung. Det är alltid lika vemodigt men rätt som det är blir det jul och det vänder igen.
Dags att summera sommaren som var. Stellas första sommar, min första sommar som mormor.
Fast vi bara fick en semestervecka tillsammans har vi hunnit med en hel del. Nästan en vecka blev det på Gotland i samband med Almedalen och en vecka i Budapest. Sedan har vi varit på många korta utflykter och hälsat på vänner, och fått besök av många vänner. Vi har kunnat tillbringa mycket tid med familjen, vilket är högtidsstunder. Vi har varit friska och sånär som ett par mindre olyckstillbud har det mest varit bra saker som hänt. Det är något att vara tacksam för.
Undrar vad som kommer att hända nu, till nästa sommar?

Att bo på Gotland

2011-07-05T19:11:00.000+02:00

kan se väldigt olika ut. De här dagarna (eller nätterna) bor vi på Gällungs, ca 10-15 min från Visby med bil. Vi har övervåningen i ett tvåfamiljshus som vintertid även inrymmer den här praktiken.
Och värdinnan verkar leva som hon lär. Lägenheten är inredd med änglar, Buddhastatyer, sameprylar, uppbygglig litteratur typ Coelho, Bibeln, McCall Smith, Te enligt Nasse och en miljon till. På väggen sitter lappar med glada tillrop att hojta till sig själv plus tidningsurklipp om hur bra man mår om man bara tror det.
Intressant, på det hela taget...

Tävling

2011-07-01T12:17:00.005+02:00

Jag hittade en tävling som jag bara måste delta i - visserligen har jag både kakformar och kökshanddukar, men de här var ju så extra fina... Från Nordic ware resp Almedahls kommer de.

Det är Skövde-butiken FÖRR som vill att vi tävlar med våra favoritrecept.

Det står ju inte att det måste vara ett kakrecept, så jag delar med mig av ett recept som är mycket aktuellt just nu. I går kväll gjorde min dotter och jag tre satser av detta. En riktig sommarfavorit! Jag brukar frysa in allt utom en flaska som avnjuts direkt. En extra finess är att de avrunna bären också kan ätas, t ex till yoghurten eller glass. Minimalt med svinn, alltså.

Jordgubbssaft

4 liter rensade, ev skivade jordgubbar
3 liter kokande vatten
3 kilo strösocker
1 påse citronsyra (eller 50-75 g)

Blanda allt i en stor bunke eller hink (minst 6 liter). Rör om noga tills allt socker är löst. Låt stå kallt i 3-5 dagar. Sila med saftsilduk och häll på flaskor (plast- eller burkar om saften skall frysas).

Blanda som vanlig saft med vatten eller bubbelvatten vid servering!

Test

2011-06-27T10:06:00.001+02:00

Kollar om det fungerar att skicka bilder till bloggen också. Det är ju
kul om man ser något man vill visa någon annanstans...!

Hej! Eva

Test!

2011-06-25T20:02:00.000+02:00

Märkesdagar

2011-06-19T11:58:00.005+02:00

"Faddrarna" - morbror Theodor och moster Felicia

Lilla Stella Estrid Isabelle har upplevt sin första stora högtidsdag, efter sin födelse. I går fick vi vara med och fira hennes dop i Hjo Kyrka.

Det blev en väldigt fin och stämningsfull högtid, tack vare ett väl planerat program och goda vänner som deltog med sång och musik. Många goda vänner var också med och firade vid mottagningen på Hotel Bellevue efteråt, där familjen bjöd på en somrig buffé och jättegod tårta.

Stella klarade av ceremonin i kyrkan med glans. Att hon lite senare lackade ur och tröttnade får man väl ha förståelse för...

Fotografen själv...

Mamma till sin mamma...

2011-05-25T21:25:00.002+02:00

Hade egentligen tänkt sitta vid datorn och greja med lite "riktigt arbete" eller åtminstone skriva någon recension på Pocketblogg.se, där jag ligger lite väl mycket efter just nu.

Så ringer mamma och är orolig och upprörd. Det är mycket virrigt och det tar en halvtimme innan jag pratat ner henne till nästan normalnivå igen.

Och sedan tar det resten av kvällen innan jag är på fötter...

Jaa, hjälp...

2011-03-12T19:27:00.002+01:00

...hur hamnade jag här, frågar jag mig återigen.

Nu är jag inte bara 50+ utan också mormor med rätt att barnvakta.

Det känns inte alls som jag trodde innan det var aktuellt. Jag kan inte förklara hur det känns. Eller hur jag trodde innan.

Stort och märkvärdigt, men inte så att man går och är helt väck i huvet och svävar på moln.. Mera som en ödmjuk tacksamhet för att man får vara med om en ny människas första tid i livet en gång till. En ny liten människa som är "min" någonting. Min dotterdotter.

Jag hör absolut inte till dem som tvärsäkert säger att det är livets mening att få barn och barnbarn. Inte heller att man inte är en riktig kvinna om man väljer bort barn i sitt liv. Det finns otroligt många erfarenheter i livet som man kan göra och jag går säkert miste om en väldig massa saker hur jag än bär mig åt. Men den här upplevelsen gör mig väldigt glad på ett plan som är svårt att jämföra med något annat. Livets efterrätt, säger en del. Nja, jag hade nog tänkt vänta lite med desserten... men en mellanrätt, kanske?

Självklart är det jättekul att sticka små koftor och virka amigurimi till henne. Men lika mysigt är det faktiskt att byta bajsiga blöjor och bära på henne när hon har ont i magen.

Snart ska jag lära henne att virka och sticka själv. Och steka pannkakor och skala apelsiner. Men inte riktigt än, kanske..

.

Jaa, hur gick det till...?

2011-01-14T14:44:00.003+01:00

I våras konstaterades det att mitt blodtryck var på tok för högt, enligt företagshälsan som gjorde en hälsoundersökning för att få en profil över hela kommunens hälsotillstånd.

Jag skulle motionera - simma, promenera osv - och på det sättet försöka trycka ner värdena. Det gick ju inte. Efter sommaren var det likadant. Jag fick springa till vårdcentralen och kolla upp det, men det var lika illa. Så i oktober ungefär fick jag blodtrycksmedicin.

Testade värdet igen efter några veckor och då hade det gått ner lite grann men inte tillräckligt. Jag kände fortfarande varken av mitt höga blodtryck eller att jag tog piller mot det, så det kunde ju kvitta.

När jag skulle gå och hämta ut en ny burk tänkte jag att det kanske var bäst att testa om det gjorde någon verkan, eller om jag kanske skulle byta sort eller något. Jag fick komma till vårdcentralen och kolla och det låg fortfarande på samma värde.

Jaha, sköterskan som tog blodtrycket gick och rådfrågade en läkare och domen blev: dubbla dosen! OK, så då började jag ju med det. Och resultatet lät inte vänta på sig den här gången. Efter bara några dagar märkte jag av den första biverkningen - en oförklarlig trötthet som bara slog till plötsligt. Sedan kom det slag i slag. Här nedanför följer ett urklipp ur FASS med de biverkningar jag har känt av mer eller mindre. Det här är ungefär hälften av det totala antalet biverkningar som räknas upp. Fortfarande känner jag inte att blodtrycket har gått ner...

I tisdags var det riktigt dåligt, då ringde jag vårdcentralen och frågade hur länge man skulle stå ut, innan det gick över eller man kunde märka resultat på blodtrycket. Upp till tre veckor, sa hon. Oh, hjälp... då hade det gått en vecka. Idag fredag är det bättre men jag känner ändå av att jag är påverkad av en yttre makt. På måndag ska de ringa upp igen och kolla hur det är. Man kan ju inte bara försvinna utan förväntas leva normalt även när man trimmar in nya läkemedel!

*uppdatering några månader senare: Jag såg att jag inte skrivit något om "hur det gick"... Jag fick prata med en rutinerad läkare på VC och han sa att det värdet jag hade ligger lite i överkant, men inte värre än att man kan leva med det. Så han rådde mig att ta bort den extra tabletten igen och bara försöka tänka på att röra på mig lite mer. PUH! Det blev bättre nästan direkt!

Psykiska störningar

Mindre vanlig: sömnrubbningar, irritation, depression

Sällsynt: förvirring, humörsvängningar inklusive ångest

Nervsystemet

Vanlig: huvudvärk (särskilt i början av behandlingen), sömnighet, yrsel, svaghetskänsla

Mindre vanlig: sjukdomskänsla, myrkrypningar (parestesi)

Öron och balansorgan

Mindre vanlig: öronringningar eller öronsusningar (tinnitus)

Hjärtat

Mindre vanlig: snabba hjärtslag (takykardi), bröstsmärta,

Magtarmkanalen

Vanlig: illamående, matsmältningsproblem, magsmärta

Hud och underliggande vävnad

Mycket vanlig: svullna anklar

Vanlig: ansiktsrodnad och värmekänsla (särskilt i början av behandlingen)

Mindre vanlig: stickande känsla i huden (exantem), klåda, nässelutslag, små blödningar i hud och slemhinnor (purpura)

Muskler och skelett (Muskuloskeletala systemet och bindväv)

Mindre vanlig: muskelkramper, ryggsmärta, muskel- och ledsmärta

Njurar och urinvägar

ökat behov av att urinera

Annars, då?

2010-12-10T18:55:00.002+01:00

Jag är mycket medveten om att det blivit mycket lite bloggande från min sida under den här hösten. Dels har jag fått jobba heltid under nio veckor, då det fattades en person på biblioteket där jag har mitt vikariat, och dels har det hänt en hel del stora och omtumlande saker omkring mig, både roliga och tråkiga, och rent sorgliga.

Bokmässa, möte med PocketBloggarna, alltid kul. Men under fredagskvällen fick jag veta att en älskad farbror slutat sina dagar, vilket lade sordin på det hela.

Jobbat mycket, som sagt. Förutom på biblioteket även med flera uppdrag i mitt företag. Sådan skillnad mot förra året! Då hade jag totalt 16 fakturerade uppdrag under hela året, i dagsläget har jag 40 hittills! Det mest regelbundna är min medverkan i Äntligen Länstidningen, där jag skriver en artikel med foto per månad.

Och så har jag blivit ett helt år äldre, och därmed firat the big 5-0. Inte så "farligt" som många ville låta påskina. Jag ville hellre förekomma än förekommas, så jag ordnade en lunch dit alla fick komma som ville - men efter anmälan, så man visste hur många på ett ungefär! Och på kvällen satsade jag stort och bjöd in till restaurangen på Hotel Bellevue, bara ett stenkast från där vi bor. Jag önskade mig underhållning - musik, frågesport osv - av mina barn och de gjorde en massa fint, så jag är så nöjd, så nöjd. Flera fina tal av andra gäster fick jag också. Jag hade också sagt att jag lika gärna som blommor eller presenter tog emot en gåva till jordbävningsoffren i Pakistan genom Erikshjälpen. Jag fick 6 700:- insatt på det kontot, PLUS många fina blommor OCH presenter! Så mycket pengar hade jag ju aldrig skickat iväg själv, och alla presenter jag fick var sådana som jag tycker om och vill använda, t ex en liten häst-lampa från mina barn och en fantastiskt vacker handstickad pläd av min dotters svärföräldrar, som hennes svärmor hade gjort. Flera vackra smycken, bra presentkort som kommer till nytta och mycket mer. Jag blev också glad och överraskad över mina båda svägerskor som ställde upp med en egen sång till gitarr - Facebook, Eva, Facebook! (på melodin Swing it magistern) och en liten ask med bra-att-ha-prylar nu när man börjar bli gammal. Det var jättekul, för de är inte riktigt "den sorten" som brukar göra sådant annars. En del är ju det. Som jag själv till exempel.

Nästa grej som jag måste avslöja här nu, fast de flesta som känner mig vet redan om det, är att jag skall bli mormor i februari. Det är spännande, mysigt och väldigt, väldigt roligt. Det är ju inte säkert att folk vill eller kan få barn bara hur som helst när det passar, så jag är jätteglad för det. Nu är det vecka 30, så det är en rejäl bulle i ugnen! Det är så roligt också att ha dottern R här i staden så man får följa det hela tiden på nära håll. Jag hoppas också bli utnyttjad som barnvakt ofta, ofta. Jag skall bli en sådan där mormor som gör en massa saker, lär barnet sticka och steka pannkakor och så. Min egen mormor jobbade jämt, men jag hade ju min gamlamormor som skötte det pedagogiska. Hon lärde mig handtvätta, virka, you name it...

Nu plingade det på dörren så nu skall vi ha en liten myskväll med de blivande föräldrarna.

Ett nytt kapitel

2010-08-22T11:21:00.000+02:00

Sitter i flyttbilen på väg med yngsta barnet till högskolestudier i Örebro. För bara några dagar sedan blev det klart med lägenhet för honom och flickvännen (som också ska plugga) och därefter har vi befunnit oss i en tornado av saker som bara skulle lagas eller fixas eller skaffas. Samtidigt har jag gjort första veckan på biblioteket efter semestern med en massa nya moment inte minst på skolsidan. Och på stadsbibblan är det personalbyte på gång, så lite osäker och orolig stämning är det på sina håll.(Dock inte från min sida! Jag sitter på mitt vik och gör de arbetsuppgifter jag blir tillsagd tills jag får andra direktiv, ända till nyår.)
Nu när vi slutligen kommer iväg med flyttlasset och jag sitter på passagerarsätet, så blir det lite tid för reflektion. I 27 år, sånär som på några veckor, har vi haft våra barn fast boende hemma. Ett, två eller tre på en gång, och nu är den perioden slut. Nu ska det till något exceptionellt om någon av dem skulle flytta hem till oss igen.
Det är klart att det kommer att bli tomt och konstigt, även om sonen har hållit sig mycket för sig med sitt de senaste åren. Men det är ingen vits med att fastna i sentimentalitet och nostalgi. Allt har inte varit jätteroligt under alla dessa år, men jag är väldigt glad över att ha fått låna dessa människor och ha dem under samma tak ett tag. Vi kommer alltid att höra ihop vad som än händer, och de vet att vi finns och ställer upp för dem när de behöver oss. Hela tiden har man ju vetat att de skulle flyga ur boet någon gång, och jag är också glad för att de vill saker, skaffar utbildning och egna hem och kommer att klara sig på egna ben. Nu är det dags för dem att göra egna misstag och lära sig av dem. Det går inte att som förälder förutse och förebygga allt som kan dyka upp. Samhället och världen ser ju så annorlunda ut mot hur det var för 30 år sedan när jag flyttade hemifrån. Och den ser olika ut för den som är 20 och den som närmar sig 50 dessutom. Jag försöker leva på att jag varit om inte perfekt, så "good enough"-förälder...
Så nu stängs en dörr och nya kommer att öppnas. Någon har jag redan fått glänta på, vilket fyller mig med stor förväntan och glädje inför framtiden. Andra är fortfarande stängda och jag kommer att tvingas välja mellan dem, på olika områden i livet. Men jag tror att det ordnar sig, det måste jag ju tro. Det ser betydligt bättre ut nu än för ett år sedan i alla fall.

Trädgårdsarbete

2010-08-11T20:47:00.000+02:00

Idag tillbringade vi ännu en dag vid stugan trots det utlovade regnet. Igår var det perfekt väder där, och idag skulle det åtminstone inte bli regn före 12.

Ha ha ha. Vi kom dit kl 10. Fem minuter senare började det droppa och inom kort övergick det i ett fint strilande.. Nåja, man kan inte bli mer än genomvåt och plåten behövde ju komma upp på underlagspappen som
vi fick upp igår, så vi stretade på. Efter ca 2,5 timme höll det upp och även om inte solen sken blev det betydligt behagligare och flygfäna lugnade ner sig avsevärt.

Medan jag langade plåtar och var behjälplig med taket tänkte jag förbereda lite för målningen av husfasaden. Baksidan, mot norr, ser särskilt bedrövlig ut med alger och rester av en envis klätterväxt. Dessutom växte det stora ormbunkar precis vid väggen, vilket ju drar dit ännu mer fukt.

Så jag började med att gräva upp dem. Men plötsligt tittade jag några meter bort och såg ännu fler förvuxna ormbunkar som jag också började putsa lite på... Det visade sig att de dolde ett par jättestenar, en alldeles utmärkt grund till ett stenparti - som planteringen troligen hade varit från början, innan ormbunkarna tog över. Ungefär vid tiden då inlandsisen drog sig tillbaka, typ.

Så resultatet av dagens möda blev inte så mycket fasadtvätt. Det blev ett nyåterskapat stenparti. Och ett halvt tak klart, plus lite stenläggning framför den nybyggda förrådsboden.

Undrar om vi någonsin kommer att bli färdiga där uppe?

Bildblogg fran Mallorca

2010-07-31T22:11:00.002+02:00

Har kommer en kort bildsekvens fran semestern pa Mallorca, som jag hade lovat! Sitter pa ett internetcafé, eller Cib@rcafé som de skriver har, och har fem minuter kvar av tiden jag har lagt i peng for, sa det galler att halla tungan ratt i mun. Sarskilt som det hat tangentbordet ar lite knappt...

Har ar en bild fran dagens utflykt till marknaden i Santanyi, dar vi gjorde en hel del fynd.

Igar var vi i Palma dar vi raskt prickade av de viktigaste sevardheterna, t ex katedralen
Vad da finanskris? Vi tror inte pa den efter att ha sett marinan i Cala dÓr...

Paella ar ett maste pa semester i Spanien. Vi har hunnit med tva hittills.

Det har ar den storre stranden, som heter Cala Gran. Massor av folk och ganska kommersialiserat. Det finns en mindre dar vi trivs battre!

OK, nu gar tiden snart ut. ¡Hasta luego, amogos!

Testar lite

2010-07-26T14:30:00.000+02:00

Prövar att lägga in även den här bloggens e-postadress, så man kan uppdatera även när man är AFK. Då får vi se om det går, då.
Hej! Eva

Det är härligt

2010-07-03T21:42:00.002+02:00

att gå ut på balkongen och höra jazztoner från ångbåten Trafik som just stävar ut i den varma sommarkvällen.

Livskvalité!

Semester

2010-06-18T18:35:00.002+02:00

Det är flera år sedan jag hade semester "på riktigt". Egentligen är det nog 8 år sedan. Jag menar en semester då man kan resa bort utan att behöva fundera på om jag har något jobb när jag kommer hem, om mina uppdragsgivare sökt mig när jag varit borta eller om jag skulle ha gjort något annat för att öka mina chanser att få jobb.

Nu när jag har ett långt vikariat med hela fyra veckors semester och dessutom ett stadigt uppdrag att återkomma till, så tänker jag unna mig att resa utomlands. Är man hemma så blir man inte riktigt ledig hur man än gör.

Hittade en mycket prisvärd restresa här. Ser riktigt mysigt ut med ett litet spanskt hotell mitt i stan, med 200 m till två olika sandstränder och 0 m till centrum. Ingen hiss, AC, restaurang, pool eller vattenrutchbana! (Det hade varit oroande om det funnits vattenrutchbana utan pool, måste jag säga!) Tittade på stället på Google Earth och undrar om det är meningen att man skall se bättre hur det ser ut när man väljer 3-dimensionellt..??

Den 27/7 bär det av, lagom länge att förvänta och förbereda. Och "barnen" är hemma, bor i huset och sköter Mowgli. Perfekt!

En fri marknad...

2010-06-16T23:08:00.002+02:00

Här om dagen gick jag åt Apoteket till, ja, Kronans Droghandel heter det ju nu. Kom på att det var slut på vanliga receptfria huvudvärkstabletter hemma.

Det var ju tur att jag kom på det när jag var där och inte mitt i natten klockan 2. I alla fall slank jag in, hittade min lilla ask med en vanlig sort och gick till kassan för att betala.

Va, ingen kö alls! De har skruvat upp effektiviteten en hel del under de senaste åren, konstaterar jag. Jag betalar min knappa femtiolapp och när jag just ska säga hej och gå säger damen bakom disken:"Är det något du undrar över, om dosering, hur de fungerar eller så?"

Jag började nästan skratta men lyckades hålla mig. Nej tack, sa jag. Jag har använt dem förut...

Jag menar, vanliga receptfria huvudvärkstabletter! Det hade väl varit en befogad fråga om det hade varit ett nytt recept jag kom sättande med, eller om jag hade varit 16 år gammal.

Det kändes en aning "service overkill". Tänk om jag skulle välja att gå till ett annat konkurrerande apotek! Jag vet inte ens var närmaste finns - kan det vara i Tibro, 18 km bort? Inte precis cykelavstånd om man inte har vägarna förbi...

Att vädra lungorna

2010-05-31T11:22:00.003+02:00

borde man kunna få på recept.

I går fick jag ett tillfälle att göra det alldeles gratis, när den gospelkör jag är med i gjorde ett bejublat framträdande tillsammans med röstekvilibristen Frank Ådahl.

Givetvis hade vi förberett och övat i månader, men det är inte förrän man står framför en fullsatt kyrka och har det där extra energiknippet med sig som det verkligen lyfter. Vi sjöng några sånger tillsammans, några själva och lyssnade på några solon, bl a den som ligger i klippet nedan.

Annan (mera klädsam) frisyr men samma underbara röst!

Thank you for the music! (Det är en "kristen" sång, vad än Björn Ulvaeus säger...!)

Man är som man är för man blev som man blev

2010-05-03T12:02:00.002+02:00

Ibland undrar jag lite över varför jag inte kan hänga upp handdukar av olika färg (om det är så att det finns lika, alltså). Jag kan inte bädda med udda lakan. Jag måste plocka ut huvudvärkstabletterna från kartan i ordning och blir galen om det är taget lite här och där, eller från flera olika kartor i samma ask.

Jag börjar inte på nästa schampoflaska förrän den gamla är tom, om det inte finns en väldigt speciell anledning. Och jag ställer alltid mjölken i datumordning i kylen.

Jag har jättebra ordning på mitt skrivbord och mitt arbetsbord (där jag har symaskinen). Fast det är lite svårare för andra att se.

Är det någon bokstavsdiagnos eller är det bara så att det är mest praktiskt?

Jaa, hur hamnade jag här?

2010-03-21T12:41:00.002+01:00

Häromdagen fick jag detta mail:

Hej

Finns det något bättre än en mysig mor- eller farförälder ? Det tror jag inte, och nu kan du testa vilken typ av mor- eller farförälder som du är Eva!

Samtidigt deltar du i tävlingen om 5 kg godis som du kan överraska resten av familjen med Kihlström med – som den bästa mor- eller farförälderJ

Klicka här för att genomför testet direkt.

Många hälsningar
Åke Jönsson

Jag frågar mig hur denne Åke Jönsson, som jag inte har en aning om vem det är, kan tro att jag är mormor/farmor? Tydligen har jag anmält mig på en Facebook-sida för att vara med i någon utlottning, men hur kommer de fram till att man skulle vara mor/farförälder? För Åke Jonsson kunde jag lika gärna vara singel, barnlös eller jättegärna vilja ha barnbarn men det kan ju vara så att barnen är singlar, inte vill eller KAN få barn och jag är jätteledsen för det...

Jag är övertygad om att jag kommer att bli en alldeles utmärkt mor/farmor den dag det händer, men än så länge har vi den ynnesten att se fram emot. Ett är säkert: jag kommer inte att överösa dem med 5 kilo godis!!! Det finns väl bättre sätt att vara den "bästa" mor/farföräldern?

Det här var ett riktigt bottennapp i de sociala mediernas värld. Gissa om jag kommer att avregga mig!

Äventyr med hund

2010-03-13T17:30:00.003+01:00

Under några dagar när matte och husse är i fjällen har vi ryckt in och är extra-matte och husse åt dvärgpudeln Gaston.

Promenader på isen är kul, men det finns lite för många stora hundar där...

Man hittar snart ett favorithörn i soffan!

Rondellhund!!

Man upplever världen med fler sinnen...!

Undrar vem som är tröttast?

Sol, snö och hästar!

2010-02-11T17:47:00.003+01:00

Idag följde jag med vännen I till hennes hästar. En strålande vårvinterdag som inte inträffar så många per säsong! Jag red inte idag, utan mockade och vägde upp hösilage och så'nt, som man också måste göra där det finns hästar. Och så gick vi en liten promenad med lilltjejen Yradis, som nu är 2½ år och behöver lära sig att "gå fot". Det gick väldigt bra. I lade t o m på henne en sadel för allra första gången och hon lyfte inte på ögonlocket! Det blir nog en ridhäst av henne också. I red en liten sväng på mamma Freyja medan jag passade på att ta några bilder till.

Titta och njut!

Lunchdags i hagen. Det finns ju inget att beta nu.

Freyja undrar vad jag gör med kameran. Hon gick ända inpå för att undersöka vad det var för något.

Vita vidder... alldeles öster om Hjo

I med Yradis (t v) och Freyja

Det var kallt, så det blev många lager kläder och varmaste mössan... fattar inte att inte hästarna skenade!

Hemlisar...?

Hemma igen. Så här ser stranden ut just idag.

Nya tider, gamla skyltar

2010-02-04T17:14:00.003+01:00

Idag när jag gick förbi apoteket såg jag att de höll på att byta skylt. De hade precis tagit ner den gamla gröna och öppnat lådan där den nya låg.

Jag stannade och kikade för nyfiken är man ju. Jag såg genom glaset ungefär hur den såg ut.

-Nej, men du ser ju inte, sa killen som höll på och grejade. Och så vände han stolt upp skylten för att visa mig.

Nu heter det inte Apoteket längre, med den statligt gröna färgen. Nu heter det Kronans Droghandel. En "träfärgad" skylt med en guldkrona på. Och årtalet 1907.

Skylten ser gammal ut men ändå inte. Fast - den smälter in bättre i Hjo-miljön än den gamla, det medges! Även om den gamla gick bättre i färg med Turistbyrån intill.

Den här var inte dum!

2010-02-03T12:56:00.002+01:00

step 1Supplies
microwave! coffee mug 4 tablespoons flour 4 tablespoons sugar 2 tablespoons unsweetened cocoa 2 tablespoons whisked egg - 1 egg is too much, 1 egg white is too eggy, 1 yolk is too dense, but 2 tblsp is just right! 3 tablespoons milk …

step 2Mix your ingredients
Add all of the dry ingredients to the mug and mix. Add the egg white and combine well. It gets pretty pasty at the point. Stir in milk and oil. Add chocolate chips* and splash of vanilla. Stir well. *if you don't have chocolate chips, try a broken up candy bar - I can't …

step 3Nuke It!
Microwave for 3 minutes in a 1000w oven, or 4 minutes in a 700w oven.It will start to crown over the top of the mug. Don't panic! It will collapse once the heat stops.

step 4Eat it!
Cuidado! Muy caliente!This cake is still good half an hour out of the oven. In fact, I think it gets better the longer it sits, but I can't speak to how it does after that, since there's never any left!Enjoy!

Ett recept jag har kopierat och klistrat in rakt av.

Lite extra möda får man väl ha med översättning, om man nu är sugen på chokladkaka... ser väldans gott ut i alla fall!

Det var ju skidfärden också

2010-01-22T14:48:00.004+01:00

...som jag skulle berätta om. Nu händer inte allt i rätt ordning här på bloggen minsann.

Det var i söndags som M och jag tog en tripp till stugan för att se om taket hängde ihop under all snön. Det gjorde det, men det var lika bra att skotta undan den så att det inte brakar under tyngden när det börjar töa.

M kunde inte låta bli att göra en ängel i den mjuka snön uppe på taket. Hade vi trillat ner skulle vi nog inte slagit oss så värst.

Varje gång jag kommer upp i skogen så får jag den där filosofiska känslan av existens respektive närvaro. Finns den här stugan när vi inte är här? Om det faller ett träd i skogen och ingen hör det, låter det något då? Sjunger fåglarna om de inte har publik?

I söndags var det alldeles, alldeles tyst. Men det var gott om spår från andra livsformer som bor där - när vi inte är där.

Ovanlig utsikt genom rumsfönstret minsann. Det brukar vara hundra nyanser av grönt!

Och hem kom vi också.

Äntligen soffa!!

2010-01-21T20:36:00.005+01:00

Vissa renoveringsprojekt bara hänger upp sig. Det kommer allt möjligt i vägen som gör att det inte blir gjort, eller det inte blir klart.

Den här soffan köpte vi på second hand för kanske 7-8 år sedan. Det är en "riktig Norell-soffa", för den som begriper det. Alltså en sådan som det är värt att klä om och klä om en gång till.

Vi klädde om den direkt, för den var klädd i ett sjuttiotals-brun-orange tyg som inte gick så bra till vår övriga inredning. Tyvärr var det tyget inte så bra, det blev både noppigt och bubbligt, så vi började nästan genast prata om att vi nog skulle göra om det ganska snart. Förra året köpte vi då tyg, på Möbelmässan i Tibro i september - och i slutet av oktober gick jag och fick min diskförskjutning som gjorde allt sittande vid symaskinen helt omöjligt.

Tygrullen har stått inne i klädkammaren och tittat strängt på oss varje gång någon haft ärende dit, så nu före jul bestämde jag mig för att det verkligen skulle bli av!

Och ytterligare några veckor senare, efter lite förtretligheter på vägen, så är den klar. Tillsammans med en ärvd linneryamatta och lite dito 50-talskeramik blev det ju riktigt snyggt. Och Laminofåtöljerna, som också är ärvda, numrerade från 50-talet.

Tavlan på väggen är målad av sonen T.

Ännu ett garninlägg...

2010-01-15T15:33:00.003+01:00

Kanske är jag ännu mera "inne" än jag trodde . Håller man på tillräckligt länge, så!

Nu kan det avslöjas!

2010-01-13T19:07:00.006+01:00

Eftersom Kungliga Postverket är så otroligt snabba ibland, så kan jag avslöja hemligheten från mitt förra blogginlägg en dag tidigare. Alltså idag, tjugondedag Knut. Och inte i morgon, Felicia och Felix.

Det som var lite pilligare att sticka än sockar, var alltså de här torgvantarna med "lock" att fälla upp och ner över fingertopparna. När jag var i Stockholm sist råkade dottern säga att hon tyckte sådana var smarta - vilket hon säkert har glömt nu - och så hittade jag en beskrivning när jag kom hem, vilken tur! Gammal Ica-kuriren, tror jag. Från den tiden när de hade vettiga beskrivningar och recept i den. Jag har skannat in en hel hög, så det var bara att bläddra.

Jag hann följaktligen sticka färdigt dessa varma och goa vantar lagom till namnsdagen, vilken tur! Och nyss ringde hon och tackade, och undrade om jag verkligen hade stickat dem själv. Hon tyckte de var jättesnygga, så jag hade väl prickat rätt med färgen rött/rosa också. (Skall åter reservera mig för färgåtergivningen på kortet, iPhone är inget bra på det... egentligen är de mörkröda och babyrosa!)

Det är sådant här och soffomklädsel man bara gör till sig själv och sina barn. Alla andra får betala DYYYRT!

Nu blir det sockar igen. Till dottern R. Men det är ingen hemlis.

Jag har kommit in i ett stim

2010-01-08T15:39:00.003+01:00

Periodare som jag är kommer jag ofta in i stim av än det ena, än det andra.

Lämpligt nog för denna kalla årstid har jag nu kommit in i ett stim av varma sockar. Att sticka dem, alltså. Det går så bra att bli av med restgarn och dessutom få man lov att köpa ett och annat nytt garnnystan också. Strumpstickning är bättre än bloggning eftersom det tillåter att man samtidigt umgås med "nära och kära". Åtminstone är det mer socialt accepterat. Och det är smidigt framför TV.

Fyra par har det blivit nu på knappt lika många veckor. Ett par till skall det bli, fast just nu håller jag på med något som är mycket petigare. Det skall bli en överraskning, så det blir väl avslöjat senare. Efter den 14/1.

Hon stickar stora...

Hon stickar små...

Tyvärr rätt suddiga bilder, för hur bra min Ajjfåns än är, så inte är kameran något att skryta med... (Färgåtergivningen på de stora sockarna är dessutom helt fel, de är egentligen knallorange och gula i foten. De tillhör sonen T, om någon undrar.)

Man ska aldrig slänga något!!

2010-01-07T17:23:00.004+01:00

Det är rent otroligt vad man kan vara inne ibland! *sträcker på mig*

Åter har jag fått min tes bekräftad att man aldrig skall slänga något, antingen det har gått tre, sju, tolv eller hur många år som helst sedan man såg åt det. Det mesta kan man få nytta av en vacker dag.

Nu när sonen T fick frågan om att hoppa in på sitt sommarjobb under en vecka och köra tidningar till exempel. Cykeln kunde man bara glömma att lasta ner med tidningsväskorna och trampa på genom flera decimeter djup snö, utan möjlighet att ställa ifrån sig cykeln i drivorna med lasten i behåll.

Hans första tanke var "pinnavagnen" - skrindan från 1984 - men tyvärr gick den hädan redan vid senare delen av 90-talet, då äldsta dottern R tillsammans med några kompisar någon gång strax före tonåren tog en åktur nedför pulkabacken bakom vårt dåvarande hus. Men kul hade de nog! Inget blev skadat utom själva fordonet...

Då fick jag snilleblixten! Barnvagnen ligger ju kvar, väl inpackad på vinden, inte använd på drygt 18 år men i bra skick. Underredet var inte lika inpackat och var därför lite rostprickigt, men till detta ändamål duger det perfekt. Det är ju ändå mörkt vid tre på morgonen, så vadå?? Lite silvertejp och saken är biff! Brio har bra kvalitet på sina grejor i alla fall, underredet har hållit för flitig användning åt tre barn varav några månader med extrasits på!

På bilden ovan syns flera bra saker med åtskilliga år på nacken. Dottern F's urvuxna skridskor passar utmärkt på lilla I. Min Stenmarksmössa från ca 1977 dras ner över öronen på sonen och uppskattas högeligen. De gröna vantarna med "halkskydd" på insidan är gamla trädgårdshandskar men funkar utmärkt för att dela tidningar med. Stövlarna som står vid elementet är mer än 10 säsonger gamla men fungerar utmärkt fortfarande. (Jag har ett par näbbstövlar från 1979 på vinden också!) Och dörrmattan inköptes till en helt annan dörr för en massa år sedan.

"That's why they call me Second hand Rose..." - fast jag är "first-hand" också!

Man kommer till korta...

2009-12-09T11:12:00.002+01:00

Några av mina vänner håller på med en diskussion på Facebook om huruvida man kan bli "tillräckligt bra" på t ex piano eller orgel.

Även om man har detta till inkomstbringande sysselsättning kan man tydligen ha sina dubier. Att vi som spelar till husbehov tycker att vi egentligen inte duger, eller rentav är rädda för att bli avslöjade med hur lite vi "kan" spela och hur mycket vi "fuskar", är mindre konstigt tycker jag.

Och så dyker då filmerna på Youtube upp. Som gör att vi alla känner oss utklassade och golvsopade med. Kolla in den här killen!

Med hälsning från sonen T!

2009-11-18T22:03:00.002+01:00

Sonen T plockade fram ett helt underbart youtube-klipp på kvällskvisten! (Och han säger att han börjar tröttna på The Real Group...! Same, same, but different, typ.)

Ett barn vaccinerat!

2009-11-16T16:33:00.002+01:00

Det är lite ovant, det tillstås. Det är ju typ 15 år sedan man skulle hålla koll på att någon över huvud taget skulle vaccineras. Och nu ska plötsligt alla - även jag själv!

Utflyttade dottern R gjorde en mindre operation för 1½ vecka sedan och var på vårdcentralen och tog bort stygnen idag. Eftersom hon jobbar med barn har hon gått och väntat på att få sin vaccinspruta, och passade på att fråga hur det såg ut med vaccinleveranserna när hon ändå var där. Det har ju varit några olika bud, fram och tillbaka. Joodå, de hade börjat vaccinera gruppen upp till 40 år nu! Så hon kunde få sin dos meddetsamma!

När hon kom till stället där de vaccinerade fanns det flera som stod och väntade på att få vaccinera än folk som ville vaccinera sig, så uppenbarligen hade inte informationen gått ut. Kanske kommer det en annons i vår eminenta tvådagarstidning i morgon.

Så nu hänger sonen också på låset! Få se om han hinner hem innan de stänger i morgon eftermiddag, annars får det bli på onsdag. De är ju båda i den mest riskabla åldern och ute bland folk som kan smitta ner dem hela tiden.

Och om ett par veckor blir det min tur! Jag orkar verkligen inte bli sjuk nu...

Klanen på bild

2009-11-09T20:42:00.004+01:00

I helgen träffades vi allihopa i Stockholm. Här sitter vi och väntar på vår middag runt ett litet litet bord på den ovanliga Thai-restaurangen Koh Pangan på Skånegatan. Mycket god mat och spännande miljö!

På bilden syns: Rebecca, Ida, Theodor, Felicia, Michael, Eva och Erik. Hela den bullriga familjen!

(Bilden är justerad med montage)

Nu har jag bakat

2009-11-05T16:09:00.000+01:00

Två jättestora surdegslimpor och en plåt med "white-and brownies"-kakor.

Nu skall jag...

...äsch, orka...

Dagens grattis!

2009-10-28T09:29:00.001+01:00

Till Julia Roberts som fyller 42 år idag.

Grattis till dig, Jullan. Ha en bra dag och ät massor av tårta!

Komparabelt?

2009-10-07T19:37:00.002+02:00

Idag var vi och satte på dörrarna på friggeboden! Detta projekt som vi trodde skulle ta ett par dagar men som nu har tagit massor av tid, som vi inte begriper... Nu är det bara vindskivorna kvar, så kan vi börja inreda sedan. Och få ordning på alla grejor.

Det blåste rätt friskt i skogen idag. Det växer några gamla och jättestora aspar 10-15 meter från huset och boden där vi höll till. Det knakade betänkligt i grenarna, och jag har länge velat ha bort de där potentiella livsfarorna. Jag sa till M att det ju var bra att vi höll till där vid dörrhålet till boden i alla fall, man skulle ju hinna in under taket om man såg en gren komma farande. Det tror du, sa han. Man skulle ju bli ännu mer ihjälslagen om man var därinne när grenen slog ner!

Öööh...?

Då och då...

2009-09-30T15:01:00.002+02:00

... känns det som om inget blir gjort.

Går till affären i alla fall. Smöret är slut.

Då har jag i alla fall gjort någonting!

Öl orsakade denna vackra klänning...

2009-09-10T20:04:00.002+02:00

En "lätt" travesti på det gamla t-shirt-trycket "öl byggde denna vackra kropp" - om nu någon missade det.

Ska bara berätta en liten anekdot ur verkligheten.

Idag tog jag bussen till Skövde för att handla några presenter, som inte går att handla i denna stad, tyvärr. Jag steg bakåt i vagnen som man ska och slog mig ner på andra sidan gången från några typer som verkade känna varandra rätt väl och var rätt glada. Ja, ja, OK. De hade några burkar som de drack ur, och det luktade litegrann, men vadå. Om inte chauffören hade slängt av dem så inte skulle väl jag.

Satt där och läste min pocketbok i godan ro tills det var dags att stiga av vid resecentrum i Skövde. När jag gick av bussen fläktade vinden lätt mot ryggen och jag huttrade till i värmen - nämen, vad var det här? Jag var alldeles våt från strax ovanför midjan och neråt. Som tur var hade jag på mig en jeanskjol så det syntes inte så mycket, men det kändes. Det luktade öl. Inte lite heller. Någon hade troligen spillt någon deciliter över ryggstödet där jag satt, och det hade blivit varmt i solen så jag kände det inte förrän jag gick ut.

Jag tänkte att det torkar väl fort i den här värmen och då kanske det inte luktar så mycket. Jag hade ju inget ombyte med mig precis. Så jag tog promenaden ut till köpcentret Elins Esplanad, vilket tog ca 20 minuter. Inte slutade det lukta. Jag gick och handlade det jag skulle ha och försökte hela tiden förtränga att jag stod i ett moln av alkoholångor. Det gick inget vidare.

Det slutade med att jag gick in i en av klädaffärerna som hade "slutrea" - 70% - och köpte en klänning, som jag bytte till inne på köpcentrets toalett. (Jag kunde inte riktigt med att "behålla den på" direkt i provhytten... Det hade krävt en lång förklaring!) Knölade ner mina öldoftande kläder i plastkassen och gick ut som om inget hade hänt. Nu ligger de och snurrar i tvättmaskinen.

Som tur var hittade jag åtminstone en snygg klänning. Men frågan är om jag någonsin kan använda den utan att tänka på gänget i bussen...

Lägesrapport

2009-09-08T20:55:00.004+02:00

Så här långt har jag kommit idag. Målat ett varv till, eller lager heter det väl när man målar, med det bruna plus de gröna listerna som ska bli dörrfoder. Dörrarna är också brunmålade och står inne i stugan. Taket skall få papp och plåt så småningom, inte presenning...

Som synes behåller vi färgskalan som pappa bestämde när han byggde huset ca 1962.. eller nåt. Till våren skall vi även måla om det stora huset som har blivit lite skamfilat.

Jag fortsätter lova!

2009-09-01T22:34:00.000+02:00

Jag lovade ju att det skulle komma bilder från semestern i sydsverige på detta forum. Det ska det också. Snart.

Börjar få klagomål på att de aldrig kommit, men jag sa faktiskt inte när. Bara att.

Har i alla fall lagt in bilderna på datorn, så några av dem behöver bara väljas ut och fixas lite först. Och läggas i ordning. Så nu vet ni det.

"Spara pengar"

2009-09-01T14:37:00.002+02:00

Det vill vi väl alla i dessa tider och andra. Nu kör ICA en massiv kampanj under detta motto, med förgrundsfiguren Ulf i reklamfilmen som i stället för löneförhöjning får en kostnadssänkning och blir jätteglad.

Tror inte att vi konsumenter skall bli riktigt så jätteglada. Jag sitter och kollar på extrapriser och erbjudanden i veckans blad, nu innan jag går och handlar, och det är också kryddat med "spara pengar"- symbolen. Men jag kan inte hjälpa att jag reagerar lite lätt på vilka produkter som ingår i kampanjen. Pulversåser? Potatismospulver? Läsk? Att toapapper, broccoli, margarin och falukorv är med tycker jag är helt OK, men varför pulversås, när det är så lätt och snabbt att göra en vanlig brunsås minst tio gånger billigare än extrapriset? Och potatismos av "riktig" kokt potatis, nu börjar det ju finnas mogen potatis igen i affären. Läsk är också en helt onödig produkt egentligen, vi har ju världens bästa kranvatten. Vill man ha bubblor skaffar man en soda stream-maskin och vill man ha smak blandar man i saft. Läsk skall vara en lyxprodukt, inte något man köper varje vecka ens!

Till sist: en riktigt, riktigt dålig produkt som jag inte inser att jag någonsin skulle köpa. Färdig sallad att använda direkt ur påsen, "medelhavsmix" med tre olika salladssorter och spenatblad. Visst, det är nyttigt och smidigt att man inte ens behöver skölja. MEN 159.20 KILOT!!! Skulle aldrig någonsin köpa det hem eller ens till stugan, där man vill ha mat som går fort och lätt. Intill syns ett huvud isbergssallad, den kostar 11.90 kilot... Även ett ensamhushåll bör kunna göra av med ett huvud isbergssallad på typ tre dagar utan större besvär! Rucola håller sig i ett par veckor i kyl och röd sallad som det är i mixen är ckså hållbar länge om man köper en kruka och förvarar kallt.

"Spara pengar" - nej tack, inte på Icas sätt. Då tror jag mer på Mats-Eric Nilsson.

Och vad pysslar vi med i stugan egentligen??

2009-08-22T22:16:00.005+02:00

En del av er har undrat lite över vad vi egentligen gör när vi är i eller vid stugan, mitt ute i skogen. Vad finns det att göra där? Ingen el, inget rinnande vatten, ingen sjö, ingen mobil- eller trådlös datortäckning.

Det kan vara väldigt skönt och avkopplande att vara där och bara lyssna på tystnaden eller fågelsången - beroende på vilken årstid det är. Eller titta på löven som faktiskt redan börjar bli gula nu - ja, för det är norrlandsklimat däruppe på berget. Zon 5-6 skulle jag gissa. Det går alltså inte att odla persikor om man skulle vilja. Fast om det gick, skulle ändå tranorna komma och ta upp dem. De var där först, liksom älgarna och lodjuren.

Nu är det emellertid så, att ända sedan vi tog över stället efter mamma och pappa för nio år sedan, har vi tänkt försöka bringa lite ordning bland de verktyg etc som pappa så gärna samlade på. Själv visste han ju precis var allt fanns förstås men det var ett ganska obegripligt system.

Detta har alltså inte blivit av, och under åren som gått har vi flyttat och rensat ur flera garage, förråd och hemma-verkstäder med diverse användbara prylar, som ingen velat ha. Och det har samlats uppe i stugan... trots att vi faktiskt har rensat ut och sorterat!

Nu hade vi kommit till en punkt då det knappt gick att gå in i huset ens. Än mindre försöka sig på att sova över, eller bjuda dit gäster. Och helt fullt i uthuset förstås. Så under semesterns sista skälvande vecka slog vi till och köpte en materialsats till en friggebod. Det vi gör nu däruppe är alltså att försöka sätta ihop denna och sedan bringa reda i kaoset!

Här någonstans brukade vi sova...

Sista lasset hamnade här!

Matbordet i "storstugan" - nu belamrat med spik och skruv

och den minimala köksbänken har länge varit lagringsplats för färg, ogräsättika mm.

Nuvarande förråd. No comments.

Man behöver minst en grillad korv för att orka sätta igång!

Man känner sig lite som Karl Nilsson när man packar upp en sådan här leverans. Ni vet, han som "staplade bräder..."

Idag har vi i alla fall kommit en bit på väg!

Den här dörröppningen har jag sågat. Med en fogsvans.

Så här långt kom vi idag. Taket är som synes kvar liksom dörrarna. Sedan skall det helst målas också innan snön kommer...

Fortsättning lär följa!

Och lite pyssel i mindre format också...!

2009-08-20T14:53:00.002+02:00

Dagens tillverkning: ett iPhonefodral till min nya "Ajfåns"-telefon. Ville ha ett med armstrap, men hittade inget jag gillade i affären. Så det blev det här.

Lite pyssel emellan

2009-08-19T16:37:00.003+02:00

Det är märkligt vad man blir medveten om allt man skulle hunnit med, när man nu fått en "deadline" då man plötsligt inte kommer att ha så många lediga vardagar längre.

Fast det är förstås bra att få undan en del också. Och man hinner mer än man tror ibland.

Dottern R bad mig för länge sedan att hjälpa henne med ett överdrag till deras soffa, och vi började också för ganska länge sedan. Men så har det varit varmt och vackert, och vi har varit borta och gjort andra saker, och plötsligt låg dynorna här hopnålade och inget mer.

Nu i veckan satte jag fart och sydde ihop nästan alla dynorna med blixtlås och allt på en eftermiddag. Det är ju nålandet som tar tid! I går kväll tog jag med tyget som var kvar hem till R och så gjorde vi med gemensamma krafter färdigt besättningstyget (fast det sitter alltså inte fast, utan är lätt avtagbart för tvätt!) Jag klippte och nålade, R sydde nästan alla sömmar (utom de två sista) medan jag nålade nästa bit. På fyra timmar var det klart, och då tog vi t o m lite fika emellan.

Hon blev rasande nöjd! (Kan man bli det?)

Ny soffa prydd med Josef Frank-kuddar

En regnig dag

2009-08-12T15:46:00.005+02:00

går det alldeles utmärkt att göra ett långbakningsprojekt. Deltar man dessutom i en tävling är det desto mer spännande! Så här gick bakningen till:

Degen - jätteseg och mysig

Knådning och utbakning

Jäsa på plåten medan ugnen blev varm

Och så 5 min på ugnens högsta värme

Och 20 min på 200 grader

Klart!

Hungrig...!

Receptet kommer i Brödboken (Kakao förlag/Klonk förlag) som kommer ut i september. Nu får vi se om jag vinner, då...!

Surrealistiskt frukostsällskap

2009-08-12T08:39:00.002+02:00

Är lite frusen idag när jag varit och simmat, efter en natt med hosta och ont i ryggen. Det blir nog lite kallt att sitta ute och äta frukost, så det får bli inne.

Oftast lyssnar jag på P1 när jag äter frukost ensam, samtidigt som jag bläddrar i tidningarna. Idag slår jag av någon anledning på TV. Och någon har av någon anledning haft barnkanalen på sist, varför det blir den som går igång.

Tidningarna domineras av Prinsessförlovning - den andra i år. Och på TV visas - Trazan och Banarne...!

Vad i all sin dar skall denna dagen föra med sig? Ruskar på huvudet och tar en kopp kaffe. Skall se om jag vaknar.

Om en bänk

2009-08-09T17:47:00.004+02:00

Så länge jag minns har det stått en grön bänk på altanen, vid väggen till vår bruna stuga. Dvs drygt 45 år nå'nting. Ungefär då blev stugan färdig, byggd av pappa som trotsade mygg och knott grävande, sågande och spikande så gott som på egen hand.

Den gröna bänken var en bräda som vilade på två bockar, och vi hade bestämt flera sådana bänkar. De kunde användas till mycket, t ex gungbrädor eller sittbänkar där man behövde. Vet inte säkert var de kom ifrån, men tror att min morfar var inblandad i snickrandet av dessa bänkar en gång i tiden.

Den gamla bänkens nya plats vid dammen

Vid den senaste flytt- och garageutrensningen i raden hamnade en ny bänk i vår ägo - en träbänk från ett gammalt kapell som en tid fanns i en annan del av släkten. Vi hade redan två liknande hemma på altanen så den här fick åka upp till stugan för att bli en ny grön bänk. Den gamla var faktiskt rätt sliten, och utan ryggstöd, så detta skulle bli en väsentlig standardhöjning av sittkomforten.

Den nya bänken sätts ihop

och ställs upp för målning

Notera den gamla bänkens färg, uppställd mot väggen. Jämför med fönsterfodren.

Alltså inköptes en burk färg av kulören "naturgrön". Etiketten såg visserligen lite blek ut, men jag tänkte att den hade väl stått i solen eller nåt. Naturgrön, det är ju blad, gräs, såpa? När jag öppnade burken var den blekt cyanfärgad... Målade på ett lager ändå och tänkte att den kanske blir annorlunda när den torkar, men nej. Bänken var o-grön. Definitivt o-grön.

En o-grön bänk. Ni fattar?

Så det blev att köpa in ytterligare en burk på annat håll. Nu fick det bli "mossgrön", vilket visserligen var något mörkare än ursprungsfärgen, men ändå oändligt mycket grönare än den där bleka historien som inte passade till någonting. Till saken hör att vi även tänkte måla fönsterbågar och andra trädetaljer på det bruna huset i samma färg, och det hade INTE blivit snyggt med den första.

En grön bänk. Lite mörk men ändå i ton med skogen runt omkring.

Så här skall det se ut. Jag tror att pappa också är nöjd i sin himmel!

Nu är det i alla fall klart och bänken på plats. Jag är mycket nöjd med att vi köpte ny färg! (Dessutom funkade den gamla som grundfärg så jag behövde bara måla en gång. Massor av färg kvar till snickerierna!)

Jag lovar, jag lovar!

2009-08-03T11:06:00.001+02:00

Jag ska göra en bildblogg från semesterturnén i sydsverige. Jag lovar att den kommer! Ska bara lägga in bilderna från kameran in i datorn och så...

Bröllopsreportage

2009-07-20T12:00:00.009+02:00

Nu måste jag samla ihop mig och göra en kort sammanfattning av förra helgens stora begivenhet, nämligen dotterns bröllop.

Fattar inte riktigt varför det har varit så svårt att få ändan ur vagnen, men kanske har detta inlägg ett extra stort mått av "hur hamnade jag här"-faktor. Jag menar, min DOTTER. GIFT. Trots lång tillvänjning har jag ändå inte vant mig riktigt vid att tänka på henne som "fru Eriksson".

Nåväl. Här kommer några bilder. (Behandlade för web och därför inte lyckade att skriva ut. Kontakta mig om någon är intresserad av papperskopior.) Några fler bilder finns här och här.

"Vi här bak i bilen..." Dottern F, sonen T och lilla I med varsina lurar i öronen.

I mitt esse som kartläsare

En väääldigt lång bro...!

Ett väääldigt högt hotell...! Vi bodde på 10e, 13e och 17e våningarna

Vårt rum

Efter vigseln - fortfarande märkbart rörda

Barnen fick kasta lite ris. Här syns fotografen Peter Tarpgaard i aktion. Obs även min klänning - det här är det enda av mina foton som den fastnade på...

Brudgummens syskonbarn tyckte det var jättekul att få lov att kasta saker för en gångs skull!

Frisörskan och "toast-madamen" lilla A tillsammans med sin J som var "toast-master"
Här är det lite mingel innan vi går in i restaurangen.

Brudparet har tagit plats i festsalen. Obs monogrammet som bruden själv formgivit, det gick igen i alla grafiska produkter: inbjudan, vigselprogram, festprogram och placeringskort.

Brudgummens mor håller tal

Lilla A, sonen T och dottern F läser "telegram" och hälsningar.

De flesta av bröllopsgästerna

Några av de flinka servitriserna serverar tårtan

Inte helt porträttlikt par på tårtan

Snälla, nyblivna mostern lyfter upp Gustav så han skall ha en chans att se...

Paketöppning assisterad av nyblivna svägerskan F

Sonen T och lilla I vid bordet

Promenad i natten genom Köpenhamns centrum, ivrigt påhejade av glada tillrop från alla danskar vi mötte

Lista! Jaaa!

2009-07-17T18:11:00.002+02:00

Orkar inte göra något "eget" inlägg idag heller (jag håller ju på och samlar mig för det stora Bröllopsreportaget) utan publicerar en lista så länge. Listan hittade jag hos pocketblogg-kompisen Emm, på hennes Vildängel-blogg.

1. Hur gammal är du om fem år? Usch, matte. Typ 53½. Hugaligen.
2. Vem var den sista du träffade? Maken M. Han sitter här vid skrivbordet intill vid sin dator.
3. Hur lång är du? 172 cm vid senaste noteringen.
4. Vilken var den senaste film du sett? Hitchkock-filmen på TV härom kvällen. Orkade inte se färdigt. Såg om Babel ganska nyss, den är bra.
5. Vem ringde du senast? Dottern R, tror jag.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Ett sms-inlägg till Bloggy - Går och badar med dottern F och Foppatofflor.
7. Vad är dagens planer? Har tvättat, skrivit en bokrecension och för övrigt tagit det rätt lugnt som planerat. Ska väl äta något snart.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Beror på vad man vill ha framfört. Gillar sms på grund av att det går snabbt och mottagaren kan ta emot meddelandet när det passar. Går dock inte till alla.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta, men min pappa gick bort för 4½ år sedan.
10. När såg du senast din mamma? I måndags.
11. Vilken ögonfärg har du? Blå, men högerögat är lite mörkare.
12. När vaknade du idag? Strax före halv 7. Har programmerat mig på det för att morgonsimma på utebadet kl 7-7.30 under sommaren.
13. Har du någon gång hittat en katt? Ja, men det har inte lett till någon djupare bekantskap.
14. Vilken är din favoritplats? Sverige - det finns många: Bohuslän, Österlen och t o m Hjo
15. Vilken plats föredrar du minst? Arbetsförmedlingen.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Då har jag semester från ett stimulerande och kreativt jobb som jag inte har en aning om vad det är idag. Alternativt går mitt företag så bra så jag kan ta semester från det.
17. Vad skrämde dig som barn? Åska, stora lastbilar/långtradare, snöplogen.
18. Vem fick dig att skratta senast? Mina "barn". Fast de är vuxna.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nä.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Både och.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? "Kläder", nej. Nattlinne eller pyamas. Måste täcka axlarna, annars drömmer jag mardrömmar.
22. Hur många kuddar har du i sängen? 2
23. Hur många landskap har du bott i? 1
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Nej.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota i lätta skor (sommartid).
26. Är du social? Ja.
27. Vilken är din favoritglass? Kola, choklad och andra karamelliga smaker. Men inte för söta. Österhagens Champagnesorbet är fantastiskt god liksom min hemgjorda fläderparfait, om den räknas.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Leva på den tills jag vet att jag får en regelbunden inkomst.
29. Tycker du om Kinamat? Ja, det är OK
30. Tycker du om kaffe? Ja, med mjölk i. Helst värmd.
31. Vad dricker du till frukost? Vatten och kaffe. Fil eller yoghurt på tallrik.
32. Sover du på någon särskild sida? Nä.
33. Kan du spela poker? Nä. Enda kortspelet jag kan är Uno. Och "löjliga familjerna" etc förstås.
34. Tycker du om att mysa? Ja - men det betyder olika saker beroende på humör.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nä, men Franco, El Generalissimo i Spanien, dog på min 15-årsdag om jag minns rätt.
37. Vill du ha barn? Ja, jag hoppas att mina tre inte förnekar sitt upphov utan jag får ha dem kvar. Och barnbarn vet de att jag gärna vill ha.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, franska, spanska och latin enligt gymnasiebetyget. Och så förstår jag lite tyska och kan göra mig förstådd.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja. För tio år sedan då jag fick en "total knäledsluxation" - avancerad arbetsskada för en förskollärare, som jag var då.
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet! Eller Vättern. Inte Östersjöns läbbiga, bräckta vatten som är varken-eller.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Resor och upplevelser med de närmaste. Skulle vilja köpa mer kvalitetskläder.
42. Äger du dyra smycken? Nä.
43. Har du någon gång testat narkotika? Nä.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Kaffe och kaka, som maken M kom ner med till oss på stranden.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Flera, men nyblivne mågen E är nog roligast.
46. Välj ett ärr på din kropp? Oj. Tar det på vänster smalben efter ett födelsemärke jag opererade bort för några år sedan. Det hann aldrig bli farligt.
47. Vad har du för ringsignal? "Telephone talking" med The Real Group
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Yes. Låda på vinden.
49. Flirtar du mycket? Nä.
50. Var togs din profilbild för din blogg? Hemma vid skrivbordet. Automatisk utlösare.
51. Kan du byta olja på bilen? Om jag blir tvungen. Annars finns det folk som har betalt för så'nt.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nä. Men dagsböter för att jag körde ut efter att ha stannat i en korsning, och krockade. Polisen tyckte att det var mitt fel trots att bilen som kom aldrig kan ha hållit hastighetsbegränsningen, så fort som han dök upp...
53. Vilken var den senaste bok du läste? Himmel av Torbjörn Flygt.
54. Läser du dagstidningen? Ja, när jag hinner. Har GP, Hjo Tidning och så SvD på helgerna (fre-sön), så det är inte alltid det går. (Nu när sonen T jobbar som tidningsbud händer det att det kommer hem diverse andra överblivna ex dessutom, så man får bara inse att man inte hinner ens bläddra i alla...!)
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej
56. Dansar du i bilen? Nä, men sjunger om jag är ensam.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P1
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Stödord från vår pocketblogg-konferens i går kväll.
59. När var du i kyrkan senast? I lördags, på dottern R's bröllop.
60. Vilka personer utmanar du? De som likt mig har suttit för länge i solen och behöver ta igen sig inomhus ett litet tag.

Förflyttning pågår!

2009-07-14T15:38:00.004+02:00

Ja, jag lovar att det kommer en bildblogg från helgens bröllop också, men jag hinner nog inte idag.

Efter 33 år flyttar nämligen svärföräldrarna just idag ur sitt hus på Rävstigen till en jättefin lägenhet på Magasinsgatan - inom Hjo, alltså. Alla barnen och en del annat löst folk som genom åren knutits till familjen håller på och kör och bär för fullt. Själv har jag åtagit mig att passa med mat och fika mellan varven.

Det kan låta avancerat med mat till bortåt 15 personer, men det behöver det inte vara. Efter 27 år och växande familj har man vant sig. Idag blev det kall sommarlunch bestående av pastasallad med en massa grönsaker och kassler, lufttorkad skinka, rökt Vätternlax, kokta ägg i klyftor samt en hög med kräftstjärtar. Smör ost och bröd samt flädersaft och jordgubb/citronsaft. Efter det kaffe och Big Pack-glass (man ska inte överdriva...!)

Nu har jag lastat in allt i diskmaskinen och satt på den plus en omgång kaffe. Dags att ladda maskinen igen. Om en kvart är det eftermiddagskaffe med nybakt sockerkaka.

Nej, jag tänker inte starta lunchrestaurang!

Fr v Michael, Dan, Martin, Tobias, Franco (pojkvän till Annes dotter), Anne, svärfar John, sonen Theodor, Ida (hans flickvän), Eva, Johan (gift med Eva) och svärmor Inger. Själv står jag där jag brukar, bakom kameran.

Även de nygifta, Erik och Rebecca Eriksson, tittade in på väg mot Stockholm (längst t h)
Stor balkong är bra!

Jag vill ha mitt berg kvar!

2009-07-09T11:09:00.003+02:00

Återigen försöker kommersiella krafter att få bryta det uran som finns i västgötabergen. Till skillnad från förra gången hotet kom (i början av 70-talet) påstås det att det skulle gå att utvinna uranet enbart genom gruvor och inte i dagbrott. Så sent som idag fanns en artikel om detta i Göteborgsposten. Tyvärr finns den inte på nätet - i alla fall inte än.

Jag som äger två hektar mark mitt över denna fyndighet har ingenting att säga till om när utländska bolag kommer och prospekterar och vill göra borrhål på mina ägor. Vilka sällsynta växter eller biotoper jag än kan visa fram. Jag tvivlar också på att jag skulle få en enda krona av värdet på det uran som möjligen skulle kunna utvinnas som ett resultat av denna prospektering. Allt ligger i händerna på stora nationella och multinationella bolag. Allt styrs av pengar över huvudet på oss markägare.

Jag vill inte att marken undermineras. Jag vill inte att grundvattnet förstörs eller sjunker, så att hjortronmossen försvinner. Trots att myggorna föder upp sin avkomma i samma mosse. Svalorna skall ju också ha mat.

Dessutom är jag ingen stor vän av kärnkraft. Det finns mycket i sol, vind och vågor som ännu inte är färdigutforskat. Vi som var med i skiftet 1970-1980-tal drar öronen åt oss. Titta och fundera:

Skriv på namninsamlingen här!

En sista reflektion om MJ

2009-07-08T10:08:00.005+02:00

I flera dagar, ja, det börjar bli veckor nu, har media vältrat sig i Jacksoniana. Spekulationer, sensationer, skandaler om den så tidigt bortgångne världsartisten. Jag vill inte skriva "alltför tidigt", eftersom det med hans leverne inte var så förvånande att hans liv blev kort.

Redan när bilderna på honom sovande i syrgastält kablades ut över världen, tänkte jag i mitt stilla sinne att du, det där bestämmer inte du. Och den människospillra som höll presskonferens inför de 50 planerade "come-back"-konserterna såg ut som om han var ihopsatt av diverse överblivna delar, som knappt höll ihop. Näsan, kindbenen och hakan passade inte ihop och den tunna, tunna fågelkroppen såg inte ut att orka med en enda moonwalk till. Ändå sägs det att de som såg repetitionerna inför konserterna tyckte att han såg ut att vara i bra form. Men det var nog många som inte blev så värst förvånade i alla fall, när dödsbudet kom.

Ett tragiskt slut på ett, utifrån sett, tragiskt liv. Fullt av jämförelser med andra tragiska slut, Elvis ligger ju nära till hands. Och man spekulerar om hur det skulle kunna ha varit om det hade varit annorlunda.

Jag är nästan jämngammal med Michael och har förstås följt hans karriär, om än på avstånd. Jag tillhör inte hans "fans", precis, och ju mer konstigheter som kommit ut omkring honom ju mindre begriper man. Jag skulle aldrig hosta upp en miljon på svarta marknaden för att få gå på minnesstunden efter honom. Inte ens hundra spänn. Det räckte med att följa TV4's bevakning i går kväll.

Samtidigt kan man inte annat än beundra den unika artisten som Michael Jackson ändå var. Hans sång- och dansbegåvning och långt driven perfektionism behöll han hela livet, om det så berodde på en pådrivande far eller på hans egna ambitioner. En röst på miljarder kombinerad med en kropp som lydde med millimeterprecision kan man inte annat än imponeras av. Med facit i handen kan man dessutom välja ut de bitar av honom som man vill minnas och glömma bort de andra. Bland mina favoritlåtar finns bl a

och

(snacka om påkostad video!)

Dagens fniss...

2009-07-07T17:06:00.001+02:00

Dagens Eko rapporterar att det finns ovanligt bra tillgång på omogna blåbär i skogen i år.

Det konstaterar en KART-läggning som SLU har gjort.

Rackatta-kisch!

Det var huggar'n!

2009-06-25T19:44:00.005+02:00

"Jag staplar alla vedträn i en prydlig liten hög..."

Idag var det helt perfekt väder att vara vid stugan. Varmt men lite blåsigt så mygg och knott höll sig på avstånd. Några lite större bitande insekter fanns det, men de var inte många. Och så en och annan fluga förstås, som ropade på sina tio kompisar när jag råkade skrapa sågen lite lätt mot knät så det blev ett pyttelitet sår.

Så här ser stenpartiet ut nu. Det behövs nog några fler "fylleriblommor"

Vad gör man då alldeles ensam i stugan? Det finns massor att göra varenda gång. Rensa ogräs, städa, ta ner träd mm. Idag satte jag några sommarblommor i stenpartiet som jag grävde fram för några veckor sedan, och högg upp lite ved som jag gjorde en liten stapel av. För att avreagera mig lite. Sedan försökte jag att bara lukta på blommorna också...

Rosa Canina- ja, vanlig nyponros

Midsommarrea

2009-06-22T19:17:00.003+02:00

Idag "liftade" jag till Jönköping. Ja, jag stod inte med tummen vid vägkanten precis, utan jag passade på att följa med dottern R när hon skulle ner och prova sin brudklänning. Knappt tre veckor kvar nu! Jag var förstås inte med utan gick på sta'n medan hon nålades och stoppades upp, sedan gick vi på sta'n ytterligare en stund och åkte även ut till köpcentret A6. IKEA har ju prylarna som alltid fattas i varje välsorterat hem.

Fynd idag? Nja, jag har faktiskt inte "tjänat" riktigt så mycket pangar idag som jag brukar göra. Men ett par jeans för 150:- och en storskjorta/klänning med korta ärmar för 200:- var rätt hyfsat. Och några hårprylar med 70% rabatt på. Det som drog ner det totala resultatet var en mojäng som R övertygade mig om att jag måste ha. Ett underplagg som formar och håller upp diverse kroppsdelar som börjar ge upp kampen mot tyngdlagen, dvs rumpa, mage och de små retliga valkarna på ryggen. Det var riktigt bekvämt att ha på sig faktiskt.

Typ sådana här jeans var det. De satt bra, men inte riktigt så på mig, det är en förarglig valk ovanför linningen...

Ja, jag vet att jag ska gå ner de där typ tre-fem kilona. Också! Men det är risk för att om jag lyckas gå ner dem, så är det inte de som sitter just där som försvinner, utan kanske t ex överarmarna eller kinderna. Så att det som är mjukt idag blir löst och sladdrigt om ett par månader. Det där plagget kommer jag säkert att ha användning för ändå!

För att undvika sladder har jag även inköpt ett badkort på den kommunala badanläggningen idag. Det finns ju tyvärr bara utomhusbassäng men å andra sidan ligger den bara på andra sidan ån, ca 150 m hemifrån, så när det är öppet så får man passa på. För att "tjäna" på detta måste jag nu gå och simma varje dag (som vi är hemma). Hela sommaren. Minst 10 gånger. Jag började lite mjukt idag med 250 meter. Ska försöka ta det dubbla i morgon och se vad ryggen säger då...

Ketchup än en gång

2009-06-18T10:40:00.004+02:00

Jag har varit urdålig på att blogga de sista veckorna, vilket jag skall försöka ta igen nu.

Tiden har nämligen gått åt till en massa bestyr IRL. Förra helgen hade vi ju student här i huset. Från början hade vi tänkt vara hos dottern R, eftersom sonen T ville fira sin examen utomhus i en trädgård, men eftersom väderleksrapporten förutspådde regn fick vi tänka om och vara här hemma i stället. Fördelen med det var att både dottern R och vi fick städat ordentligt i trädgård resp hem. Men det flöt på bra här också efter noggranna förberedelser, med drygt 35 gäster som fick rökt Vätterlax, kycklingfiléer, potatissallad av färskpotatis med vinaigrette och sockerärtor, grönsallad, fruktfat med melon och päron samt en tårtbuffé med jordgubbstårta, chokladtårta och rabarberparfait.

Det innebar också att dottern F kom hem från Stockholm och hade med sig en av de vintage-klänningar som hon köpt eftersom den hade "potential". Så när studentfesten var avklarad, med som vanligt alldeles för mycket mat när jag gör iordning till "Öppet hus", var det dags för nästa huvudbry. Hur skulle nu denna klänning förvandlas utan att man gjorde sönder för mycket av det gamla tyget - det var ju närmast hopplöst att börja jaga nytt tyg till överdelen, som matchade den is-mint-gröna kjolen. Dessutom skulle den läggas upp, och var och en som gett sig på att lägga upp en cirkelskuren kjol vet vad det vill säga. Det var handsömnad som gällde, små stygn. Tre lager: Hel cirkelskuren taft, halvcirkelskuren kjol i undertyg och så en underkjol i våder med en kraftigt rynkad hård tyll på, som skall hålla ut hela härligheten... Det bortklippta tyget räckte väl till den nya överdelen och det fungerade efter en del tankemöda att få ut delarna någorlunda trådrakt. I går onsdag blev den färdig och tvättad, så nu skall den bara strykas och stärkas.

Klänning med potential - före

("efter"-bild kommer senare eftersom det är lite hemligt än så länge)

Söndagsmiddagen åt vi på restaurang Strand här i Hjo, där mamma och syrran bjöd hela familjen. Klockan 12 var vi på plats och åt en "sommarbuffé" - som var helt OK, men jag såg ingen större skillnad på den och deras "vinterbuffé"... Men god och rejäl mat, utan krusiduller. Det gick att sitta ute och dricka kaffet efter i alla fall, det var skönt i solen. Och lilla I skulle med bussen hem vid 14 så det blev alldeles lagom.

På söndagseftermiddagen vid 14.30 skulle sonen T iväg till studentbal och ha skjuts till Grevbäck några km norr om sta'n, där hans "dam" för balkvällen bor. Därifrån fick de sedan skjuts till balen i Skövde i en tjusig tomatröd "veteranbil" från 60-talet. Eftersom de dessutom ville ha fotografering så blev det jag som ställde upp på detta också förstås. Så efter diverse pyssel med att få på honom smoking med alla tillbehör, inklusive ett par likadana, hela, svarta strumpor och struken näsduk i fickan, kom vi iväg och fick denna leverans avklarad. Kl 02.30 fick jag äran att hämta ett lass trötta ungdomar i Skövde. Jag löste det genom att lägga mig tidigt och ställa klockan...

När sonen lämnats av i Grevbäck var det lagom att byta om och gå till Hjo kyrka där gospelkören jag är med i hade sommarkonsert, med övning 1½ timme före. Jodå, det gick bra alltihop och jag stod på benen och sjöng hela konserten. Fick bara ett mindre hostanfall. Vi fick stående ovationer och efteråt hördes mycket uppskattning från publiken. Så det var roligt.

Direkt efter konserten var kören inbjuden till en av medlemmarna för att grilla lite och fira sommaravslutning, men vid det laget hade den smygande huvudvärken gjort sig omöjlig att ignorera, så det hoppade jag faktiskt över. Gick hem i stället och sträckte ut min trötta rygg på soffan en liten stund, tänkte jag. M hade åkt iväg för att skjutsa dottern F till Stockholmståget vid det laget. Jag vaknade en halvtimme senare när han kom hem, med ännu mer huvudvärk, och mådde riktigt illa. Men jag hasade mig upp och åt lite och drack några glas vatten, vilket lungade magen en del. Sedan satt jag vid TV'n en liten stund och gick som sagt och lade mig tidigt för att orka upp och skjutsa missinassen, som jag hade lovat. M skulle ju upp och jobba dagen efter så det var inget alternativ att köra upp honom då. Men det gick bra, vid det laget hade huvudvärken givit med sig och jag var riktigt pigg.

På måndagen gick ansökningstiden ut till ett jobb jag sökt - ja, till flera jobb, men det här var ett sådant där jobb som var speciellt eftertraktat. Jag kollade in på hemsidan och såg att 105 pers hade sökt, och modet sjönk, men jag kunde inte låta bli att fortsätta hoppas. Så där kom spänningshuvudvärken tillbaka när man gick där och försökte låta bli att tänka, medan jag sydde klänning och gjorde lite annat fix och jox.

I går morse fick jag besked om att jag inte gått vidare i urvalet till det jobbet. OK, bra att få reda på det så fort, men man blir ju ledsen ändå. När jag hade fått färdigt den där klänningen ringde jag upp ett par andra arbetsgivare och satte mig och gick igenom platsannonser som samlats på hög under den senaste veckan och gjorde en lista på vilka jag skall försöka med nu. Visserligen har jag ytterligare ett antal ute som jag inte fått svar på än men jag fiskar med långrev. Det är både fördelar och nackdelar med att skicka in ansökningar per mail, det går fortare och billigare men det medför också att det är minst 100 sökande på varje tjänst, varav många inte är ett dugg kvalificerade. Arbetsförmedlingen kräver ju att de som får A-kassa söker ett visst antal tjänster för att de skall få behålla den, och när det inte finns tjänster inom deras kompetens söker de verkligen allt. Med trål. Vilket är en nackdel för arbetsgivaren förstås, som för att spara tid tar första bästa kontakt de har, eller går högst schablonartat efter kvalifikationer och arbetslivserfarenhet - vilket inte gynnar mig...

Jahapp. Så nu skall jag sy ihop min egen finklänning av siden och taft, som blir något alldeles extra. Det kommer att gå av bara farten och nästan inte kräva någon tankemöda alls! Och skriva ansökningar. Och göra bildbehandling på alla fina foton jag har tagit på studenten. Och skriva en bokrecension på pocketbloggen.

Nitiska väljare

2009-06-08T13:08:00.002+02:00

Läste just nyheterna på sr och hittade en artikel om ett par underåriga personer som först försökt muta varförrättarna för att få rösta, sedan försökt hindra andra som inte röstade på det parti som de ville rösta på.

Hur tänkte de, tro?

Och man undrar om siffrorna om lågt valdeltagande verkligen stämmer! I min kommun var det i alla fall drygt 48%, det kan man känna sig lite stolt över.

Blöta flaggor

2009-06-06T16:05:00.002+02:00

vajar över staden, och det känns som om man aldrig skall bli torr och varm igen.

Tidigare sken solen och blåsorkestern klarade sig någorlunda torrskodda till den provisoriska scenen Stadsparken där firandet gick av stapeln. Under det stämningsfulla talet tätnade dock molnen och började så smått släppa sin vattenlast, och under körens framträdande (där jag var med) blev det mer och mer ihållande. Efter detta fick M rycka in och dela ut kommunens kulturpris i egenskap av kommunfullmäktiges ordförande, eftersom kommunalrådet fick hasta iväg av familjeskäl. Det gick bra att improvisera trots en startsträcka på 0...

Och nu dricker vi kaffe, som Marit Paulsen säger i sin reklamfilm för Europaparlamentet.

Glöm inte att rösta i morgon!

Blom-blogg

2009-05-24T19:31:00.002+02:00

I min serie "bild-bloggar på bokstaven B" har vi nu kommit fram till denna vackra bild. Ja, blommor och blommor, men det är meningen att det skall komma både rosor, liljor och irisar här så småningom.

Detta är mitt senaste projekt som tog dagen i anspråk nu när vi var vid stugan sist. Här syntes inte att det var ett stenparti innan jag började. M undrar ibland varför jag sätter igång och krafsar mycket målmedvetet på något bestämt ställe i trädgården vid stugan. Joo, jag vet ju till skillnad från honom var pappa hade sina rabatter. Och stenpartier. Och dammar - fast de är lite lättare att lokalisera.

Så jag sätter igång likt en pirat på målmedveten skattjakt. Och si - här fanns det ett stenparti! Fast det var mest gräs i det. Det löser man enklast genom att, när man grävt upp allt, dela och flytta plantor från andra håll i trädgården, och plocka upp det som sprider sig i gräsmattan (primulor och prästkragar t ex) och sätta där man vill ha dem i stället för att köra över dem med gräsklipparen senare. Då vet man nämligen att man får sorter som överlever klimatet här uppe på berget, där vi har växtzon 5 ungefär, mot 3 som vi har hemma.

Eftersom alla gener från pappa inte har förts vidare till mig, har jag inte frösått nya blomplantor att sätta ut där det blir plats över. Jag inser att det finns folk som jobbar med sådant, och går till dem och köper så många plantor jag behöver för några kronor styck. Det går det också.

Jag har inte som målsättning att hålla allt i det skick som det var när pappa var i sin krafts dagar. Men jag skall försöka gräva fram en rabatt per säsong och fixa den lite grundligare, och hålla de jag har grävt upp någotlunda öppna. Nu när vi inte har någon trädgård i sta'n kan det kanske vara rimligt. Det finns totalt 8 större och mindre anläggningar i trädgården. Och JA, jag gjorde detta parti mindre än vad det egentligen var från början...

Bröllops-blogg

2009-05-23T14:33:00.003+02:00

Man hinner ju inte med! Den här möhippan/svensexan ägde rum förra lördagen, den 16/5. Dottern R fick utstå en hel del av det snällare slaget, men blivande mågen E fick både köra go-cart, bada i Vättern (fast med våtdräkt) och flyga segelflyg. Se flera bilder från dagen på Facebook (publik länk, tillgänglig för alla!)

Bäbis-blogg

2009-05-23T14:25:00.003+02:00

Jättesuddig snap-shot-bild på mig med släktens senaste nytillskott, Lotta. Hur blir vi släkt tro? Jag är gammelfaster till henne - hon kommer alltså att bli syssling till mina kommande barnbarn. Det gäller att hålla ordning på det där!

En något bättre bild på en pigg 5-månaderstjej med bestämda åsikter om vad som är kul här i livet. Äta = kul. Våt blöja = inte kul. Ganska okomplicerat än så länge.

Konstutställning

2009-05-19T17:14:00.006+02:00

Affischen om utställningen.

En mapp att stoppa allt det fina i...

Med sonen T's tillåtelse publicerar jag här några av hans alster från gymnasieutbildningen på Estetiska programmet på Fågelviksskolan i Tibro. Ovan ses specialarbetet: en modern parafras på en Zorn-tavla med ett känt fotografi som modell i förgrunden. Olja.

Det fanns ett antal kroki-bilder... (kol)

Bild föreställande en klasskompis, pastell.

Självporträtt, olja.

Strandpromenaden i Hjo, olja - tyvärr med reflekterande glas framför.

Motiv på glastallrik - Leif GW Persson...

Återvunnen picnic-väska, plexiglas från gammalt skåp

Ännu ett självporträtt? "Teddy", lera

Anti-reklam, Photoshop.

Dukning för en u-båtskapten. Glas, keramik, textil.

Kvinna av träbitar - fantastisk balans!

Gipsavgjutning av höger hand.

Dagens lyckorecept

2009-05-12T13:41:00.002+02:00

När jag cyklade hem från styrketräningen i morse hade affärerna redan fått upp löpsedlarna till kvällstidningarna.

Jag skymtade "gå ner 5 kilo till midsommar" och "låna 100 000 utan ränta" med decimeterhöga bokstäver.

Vanitas vanitatis...

Vad är det med islandshästar...?

2009-05-09T22:53:00.005+02:00

Förutom det att de är lagom stora, nästan utan undantag är gulliga och trevliga, lydiga men med temperament? Att de människor som har med islandshästar att göra för det mesta är bra att ha att göra med?

Att tölt på islandshäst är en av de bästa metoderna för att träna dålig rygg och balans? Att de kan gå ute större delen av året och därmed är en av de mer lättskötta hästraserna, då de mer eller mindre sköter sig själva?

Jag vet inte. Men i går hade jag nöjet och förmånen att ta en tur tillsammans med några vänner. Första gången på minst ett år, och första gången sedan jag blev dålig i ryggen i höstas. Men det gick bra!

Här är ett bildsvep från gårdagen på Is-Kroken i Tidan.

Boningshuset - inbäddat i blommande fruktträd

Vännen I, som drar ut mig på äventyr...

Typisk "mellan-öronen-vy"

T väntar på att gå över vägen

Hela gänget, jag på Fossa längst fram i mitten. Hon ville gärna gå längst fram eftersom hon tyckte att hon var lite finare än andra, förklarade vår ledare E.

Solnedgång

Fika i huset efter ritten

Alla med "snygga" hjälm-frisyrer!

Vad gôtt det skulle va

2009-05-05T19:11:00.002+02:00

att bara dra iväg lite.

Eftersom vi var på Menorca med Solresor förra sommaren så skickar de fortfarande små käcka erbjudanden till mig. Idag blev jag väääldigt lockad av det här.

Det skulle kosta 1995:- per pers från Landvetter, den 7/5 - alltså på torsdag. Väääldigt frestad är jag.

Men så kommer jag att tänka på att alla reseledarna pratar som Charlotte Perelli*. Och blir en aning tveksam ändå.

*på Menorca var de 4 eller 5 tjejer i gula skjortor med exakt samma dialekt, jag lovar!

Min lyckade plastikoperation

2009-05-04T19:14:00.003+02:00

Jag berättade ju för ett par veckor sedan om min oförhappandes plastikoperation. Nu kommer bildbevis på hur stiligt det blev!

Alldeles nygjort

Syns inget!!!

Valborgsblogg

2009-05-01T08:48:00.006+02:00

Igår var det Valborgsmässoafton. Något som kanske egentligen borde varit Sveriges nationaldag.

Det är väl inte någon helgdag som svenskarna firar så intensivt som Valborg? Att våren kommer tillbaka, år efter år - naturens krafter är starkast trots allt. Vi lever inte i Narnia med "en evig vinter men ingen jul". Vi behöver ha våra högtider och vi behöver påminnas om att inte ta allting för självklart.

Jag befann mig i och vid en hembygdsgård vid namn Torp ett par mil söder om Hjo i går kväll. Den gospelkör där jag är med skulle medverka och jag blev även ombedd att stötta upp altstämman i kyrkokören, som skulle stå för de traditionella vårsångerna, eftersom det var flera av deras medlemmar som inte kunde vara med. Javisst, de sångerna kan man ju i ryggmärgen sedan decennier... men det innebar alltså att jag var därute mellan 18 och närmare 22! Ett mycket svenskt landsortsfirande med, förutom körsång och vårtal, kaffe med kakor och lotterier. Helst skulle man också skriva på ett upprop för bevarande och upprustning av den lilla byskolan, fast det ingick inte i programmet.

Hur körsången lät kan vi kanske lämna därhän och låta försjunka i glömska. Det har funnits andra tillfällen, då jag medverkat, som jag är mera stolt över, om vi säger så. Men tanterna och farbröderna i kyrkokören var så glada över att de hade fått hjälp (även om det inte gjorde så stor skillnad) så då har jag kanske gjort en liten god gärning ändå. Gospelkörens bidrag gick i alla fall hyfsat får man väl säga med tanke på omständigheterna. Nog om det!

När skymningen sänkte sig drog man sig ut ur den lilla byggnaden och tände på elden, som var konstfullt förberedd uppe på en kulle. Eldningsförbudet gällde inte i Hjo kommun, så det var fritt fram. Och efter tal och sånger kom fyrverkeriet. En helkväll på den svenska landsbygden!

I denna lilla hembygdsgård samlades 165 personer...!

Elden tar sig

Något viktigt måste meddelas NU - eller är det en direktblogg, tro? Numera finns det mobiltäckning även härute!

I går såg jag

2009-04-28T17:46:00.002+02:00

Kitty Jutbring på Urban Outfitters på Biblioteksgatan i Stockholm.

Plötsligt kände jag mig väldigt färglös och platt i håret...

Pigmentförändringar

2009-04-23T18:16:00.002+02:00

För några år sedan, närmare bestämt 5, tog jag bort ett födelsemärke på underbenet. Efter analys visade det sig att det innehöll ett förstadium till malignt melanom, så de skar bort lite till, och förmanade mig att a) absolut inte sola mera i hela mitt liv och b) komma in till hudspecialisten en gång/år och kolla så jag inte hade fått några nya märken eller att de gamla hade ändrat på sig.

Efter ett år och två år fick jag kallelse, då hade det inte hänt något. Sedan gick tiden och jag började undra. Ringde till vårdcentralen här och frågade, och de hänvisade direkt till hud på sjukhuset. Så det blev att passa telefontider och knappmeddelanden (har förresten just läst Bodil Malmstens kluriga "För röstmeddelande, tryck stjärna". Läs den!). Slutligen fick jag en kallelse till idag på morgonen. Jag hade faktiskt upptäckt en ny ljusbrun fläck på örats kant, men om den var farlig kan ju inte jag se.

Så fick jag veta att jag inte behöver åka in och kolla om det inte är så att jag känner mig orolig eller har upptäckt något med "egenkontroll" som det heter. Nähä, det var ju bra. Och det jag hade upptäckt på kanten av örat var inget födelsemärke utan - en "åldersvårta"... har aldrig hört talas om det, doktorn kunde väl åtminstone sagt det på latin så det hade varit något att blogga om!

Hur som helst så tyckte hon väl lite synd om mig, för hon sa att "den kan jag nog skrapa bort, ska du se!" Och gjorde så, samt frös lite på den, som man gör med fotvårtor, så skall den vara borta i alla fall ett tag. Det gjorde inte ens ont!

Känner mig lite plastikopererad idag. Fast troligen kommer ingen att se något, eftersom håret döljer det hela. Men jag själv vet ju hur mycket snyggare jag har blivit!

Och jag tänker nog fortsätta sola lite lagom i alla fall. I smyg.

Solig bildkavalkad från skogen

2009-04-21T17:42:00.003+02:00

I lördags blommade stora mattor av blåsippor i trädgården runt stugan.

Dagens projekt: förflyttning av diverse biomassa. Grenar och löv.

Vad är det för likhet mellan arga katter och mig? Ja, "likheter", då...

Kalla pannkakor att äta med händerna är aldrig fel som matsäck, hur gammal man än blir!

Hos Malou

2009-04-20T11:25:00.001+02:00

i en annan del av Sverige - eller av universum, skulle det kunna vara, så främmande är det.

Där sitter Malin Berghagen, strålande vacker, och berättar leende om sin barndom som "kändisbarn", sin modellkarriär som ledde till bulimi, sitt förhållande till sin ex-make Tommy Nilsson och hans alkoholmissbruk och sitt liv som yoga-tränare och "sökare". Kontentan är, som så ofta förr, att man måste vara sann mot sig själv och "följa sitt hjärta".

Det ser så lätt ut att sitta i Malous soffa och "följa sitt hjärta".

Här sitter jag och läser platsannonser. Mitt hjärta säger att jag SKALL HA minst ett dussin av de där jobben. Hur följer man det? Kan jag få ett råd, Malin Berghagen?

Plogfritt jordbruk

2009-04-18T22:46:00.002+02:00

hörde jag talas om. Det lär vara mera ekologiskt än det traditionella i vår kultur. När man plöjer och vänder jorden kommer mikroorganismer och maskar upp till ytan som inte var tänkta att göra det. Och de som skall vara vid ytan hamnar nere i jorden och kvävs.

Fattade inte riktigt vad man skulle göra i stället. Tyckte mest att det lät väldigt avigt och konstigt.

Efter nästan hela dagen i skogen vid stugan funderar jag på om man kan få till ett gallringsfritt skogsbruk också. Så träden som är överflödiga bara liksom rasar ihop, kvistar sig och lägger upp sig på tork i prydliga vedtravar. Och flisar upp kvistarna så att de snabbt bryts ner till näring.

Fast det är klart, det skulle vara svårt för träden att förstå vilket trä som skulle bli plankor, vilket som skulle eldas och vilket som skulle bli massaved...

Glad Påsk!

2009-04-08T15:46:00.002+02:00

Med Sveriges största påskris placerat på stadens torg. Ja, jag vet inte om det är det snyggaste, snarare är det lite roligt.

Med motorsågen på nya äventyr

2009-04-04T20:03:00.003+02:00

Idag kom vi äntligen ut i skogen igen. Fina vårdagar är det som allra bäst däruppe - innan mygg och knott gör det omöjligt att vistas där mellan mitten av juni och slutet av juli...

Nja, omöjligt, men det är lite jobbigare att gå med alla kläder på sig hela tiden mitt i sommaren.

Nu har vi i alla fall försökt göra det lite luftigare runt tomten så att myggen kanske blåser iväg lite fler dagar framöver. Det växer massor av stora granar och andra förvuxna träd ända in på stugknuten och när luften står still och det är varmt och fuktigt ordnar mygg och knott stora släktkalas, eller om det är konferenser, hos oss när vi är där. (Det kanske de gör när vi inte är där också, men då får väl fåglarna lite att äta å andra sidan.) Dessa små kryp har nämligen en "barnkammare" i myren som ligger någon halvkilometer från stugan.

Här kommer en bildsvit från Sydbillingen mitt i Svea Rikes vagga... där koltrasten spelar och blåsippan ute i backarna står!

En nyvaken liten vän. Vi såg bl a en citronfjäril också som flög iväg över snön varje gång jag hade lagt ifrån mig kameran!

Storebror D och lillebror M gestaltar "Motorsågsmassakern" Eller om det var "Rödluvan"? Obs snömängden i skogen!

Fikapaus i stekande sol

Hepatica Nobilis - fast numera utan skylt! Ni som kände min pappa förstår vad jag syftar på.

Psykbryt i vårstädningen

2009-04-01T09:46:00.002+02:00

Solen skiner och fåglarna kvittrar. På hamnplan har en gatsopningsmaskin varit igång sedan sju-snåret för säkerhets skull, så att ingen i närområdet skulle försova sig.

Som rubriken antyder så är det här ingen bra dag. Lika bra att inse. Varje gång man vänder kalenderblad till en ny månad och man inte har en aning om hur denna månad kommer att se ut. Varje månad tänker jag att nästa månadsskifte så har jag fått ett fast jobb - om jag ens vågar tänka den tanken fullt ut. De jag levererar mina uppdrag till är så nöjda med mitt arbete - varför kan då ingen ge mig ett varaktigare jobb eller återkommande uppdrag? Och jag söker och söker på alla annonser som finns.

Och försöker komma på och utveckla egna produkter att sälja i marknadsföringssyfte.

Ont i hela kroppen efter gårdagens styrketräning på sjukgymnastiken. Det är inte roligt och det gör bara ont, men någon gång måste det väl ge resultat. Fast jag tror inte att jag kommer att bli helt bra i ryggen igen, utan kommer alltid att få tänka mig för. Man måste väl ha några ålderskrämpor.

När jag i denna sinnesstämning kom ner i köket och skulle sätta på lite kaffe var hela diskhon full med smutsig disk och massor av plats i diskmaskinen. Sådant räcker för att jag skall börja stortjuta i ren desperation. Klart att jag kan plocka disk och städa toaletter, men när det är det enda jag verkligen behövs till känner jag mig gravt understimulerad och börjar nästan klättra på väggarna. Jag måste få göra annat också. Helst något som ger lite lön och pensionspoäng.

Och på TV sjunger BWO "You're not alone". Tack, jag vet. Det är mellan 30 och 500 sökande på varenda tjänst jag söker.

En lätt chock

2009-03-30T11:42:00.002+02:00

Idag började jag dagen, den nya veckan och "sommartiden" med ett egenhändigt komponerat träningspass innehållande 45 min ganska hårt cyklande plus 15 min blandade styrkeövningar från sjukgymnastens program, samt lite stretching på det. Så nyttigt, så.

Efter dusch och fixning blev därför frukosten lite sen och jag slog på TV'n vid frukostbordet lite efter 10. Den råkade vara inställd på SVT 1 vilket så dags betyder utbildningsprogram.

Det var ett svartvitt program. Aha, från förra seklet. När jag gick i skolan brukade det handla om mellankrigstiden typ. "Nutidshistoria". Väldigt 1900-tal.

Jag lyssnade med ett halvt öra medan jag ögnade igenom tidningen. Rätt som det var lystrade jag till. Lediga lördagar i skolan. Beatles. Högertrafikomläggning. Barnprogram med Gullan Bornemark. Fluorsköljning. Sifferbetyg 1-5. Demonstrationer mot USA's krig i Vietnam. Månlandning. Fler och fler grejor som jag ju kom ihåg...

Fick en smärre chock när jag insåg att denna antika "journalfilm" faktiskt handlade om min egen barndom. Och kände mig plötsligt ganska antik själv.

Piggelin

2009-03-17T12:00:00.002+01:00

En rolig sak med alla nya kontakter man får på Bloggy är att det rätt som det är dyker upp gamla minnen och associationer till dem som man inte själv skulle ha gjort. Det piggar upp.

Jag har en Bloggy-kompis som heter @tesa (man heter @sådär på Bloggy för att man skall hitta sig själv och varandra). Hon hävdar att precis allt går över med en Piggelin.

I går skrev hon i en nybildad "grupp" som heter "glad" att "Piggelin gör en gladast i världen" varpå en annan kompis, @dabitch kallar hon sig, genast associerade till det här:

Snacka om utvecklande kommunikation, eller hur?

Förresten

2009-03-15T19:45:00.002+01:00

För den som vill ha statistik: så här jämnt var det i toppen går kväll!

Hela listan - publikens röster

1. Malena 18% 322 657

2. Caroline 18% 318 952

3. E.M.D. 13% 231 098

4. Alcazar 11% 199 014

5. Måns 10% 182 651

6. H.E.A.T 10% 178 283

7. Sarah D F 8% 146 300

8. Molly 3% 51 467

9. Agnes 3% 49 819

10. Emilia 3% 48 844

11. Sofia 1% 19 885

Totalt antal röster:

1 748 970

Radiohjälpen fick

3 457 434,50 kr

(källa Aftonbladet)

En av alla krönikor som förklarar vad som hände finns här. Spännande var det i alla fall!

Kommentar till gårdagen

2009-03-15T19:43:00.001+01:00

Mellanakten är ofta roligare att titta på än själva melodifestivalen. Här kommer ett av inslagen i årets festival! Håll till godo.

Abibliofobi - ett nytt favoritord

2009-03-13T11:54:00.003+01:00

Och bokrea har det varit. De senaste åren har jag beställt böcker på Bokus. Jag är inte den som står och köar i bokhandeln mitt i natten. Har aldrig varit.

Böcker måste man ha. Vi som lider av en skräck för att inte ha något att läsa har en särskild diagnos, har jag nyss lärt mig. Vi har abibliofobi. Rädslan för att vara utan böcker, ordagrant. En väldigt bra diagnos att svänga sig med om man har brist på sådana. Inte kan det bevisas om man är hypokondriker heller.

Fast jag tror att jag är en äkta abibliofobiker. För trots att Stadsbiblioteket ligger 200 meter härifrån måste jag ha olästa böcker hemma också. Tänk om de inte är öppet när fobin slår till!

Här är årets skörd från Bokus. Fast jag skall inte ha riktigt alla själv.

Gympa - ööörk

2009-03-12T12:06:00.002+01:00

Allt som liknar gymnastik med lek och idrott är kombinerat med traumatiska minnen för mig.

70-talets jämlika "Hej Matematik"-skola där alla skulle kunna och vilja lika mycket och lika bra, var förödande för det intresse som möjligen kunde ha funnits från början.

Tvång att delta i alla övningar från friidrott till redskapsgymnastik gav inspiration och uppslag till mobbing på avancerad nivå. Den som kunde knepen visste precis var akilleshälen satt.

Att inte komma över bocken. Att bli vald sist, eller bland de sista, till laget, antingen det gällde brännboll eller volleyboll. Eleverna måste ju i sann demokratisk anda själva dela upp sig i lag, varför läraren valde de mest populära personerna till att välja - vilka sedan valde i samma hackordning som varade i nio år.

Gympasalen var en historia för sig själv. Luktar gympamattor svett när de är nya också? Jag har aldrig kommit in i en gympasal där det inte luktar gympasal. Hur kan någon vilja bli gympalärare?

Detta barndomstrauma har suttit i. Jag har verkligen försökt gå på gruppgymnastik, på gym och spinning, men det är fortfarande - ööörk. Ut och promenera med stavar eller cykla går an, men jag tycker inte det är speciellt roligt. Absolut inte svettas i grupp, om det inte är som "friskis" med ganska enkla övningar som man lär sig snabbt.

Nu när jag är tvungen att träna upp min rygg nere hos de underbara sjukgymnasterna vid vårdcentralen, gör de verkligen allt för att jag ska kunna tycka det är liiite roligare. Jag har sagt att jag vantrivs på gym, med allt folk som går hit och dit och hög dunka-dunka-musik, och jag är rädd att göra fel (för att bli betraktad som knäpp OCH för att jag skall knäcka till ryggen igen.)

Så nu, under våren, får jag gå nere hos dem i ett litet gym där högst fyra får plats samtidigt. Jag har mitt eget träningsprogram, som min sjukgymnast övervakar, och jag vet precis vilka maskiner och inställningar jag skall ha. Om det är något annat än ljud av de som tränar, så kommer det från en radio. Skulle jag vara ensam så får jag gärna ställa in P1 om jag vill. (Annars kanske jag också får det, men då bör man ju fråga de andra om det är OK)

Än så länge hjälper det inte mycket för att jag skall tycka det är kul. Jag går för att jag måste. Men om några veckor kanske jag har fått "tränings-sug" och börjar få rutor på magen. Då kanske det är jättekul. Man ska aldrig säga aldrig.

Utmaningar

2009-03-08T22:09:00.003+01:00

Då och då får man bloggutmaningar. Ibland direkt och personligen, ibland utkastade i blogosfären som ett bredspektrumpenicillin, så att alla bakterier som känner sig träffade kan svara.

En sådan hittade jag just här. Alldeles nyss.

Men den kräver lite funderande, så jag ber att få återkomma!

Den som vill får gärna ta åt sig och göra ett eget inlägg om det medan jag funderar färdigt.

Med öronen fulla av storbandsmusik

2009-03-07T21:46:00.003+01:00

Så var man hemma igen efter en tripp till Skövde och konsert med Nya Stadens Storband från Lidköping och den alltid lika klurige och glädjespridande Ingemar Olsson från Örebro.

Jag har hört båda förut, men inte tillsammans. Lite udda kändes det att höra Ingemars lite "proggiga" visor med storband, och en rocklåt t o m omarrangerad till swing... Men inte helt fel. Och texterna bär till alla slags musik, skulle jag tro. Och de bär till och med utan musik.

Det var några år sedan jag träffade Ingemar senast och faktiskt hade glädjen att få sjunga tillsammans med honom. Ja, det var "några till" där, eftersom det var arrangerat som en kördag, men lite duett blev det faktiskt. Det är kul att ha gjort... Han är ju lite "ikon" i den musikaliska miljö där jag är fostrad. Han var en av dem som gick i "bräschen" och gjorde popmusik med budskap som man kunde gå och tugga länge på, och var igång redan vid skiftet mellan 60- och 70-tal. Typ när jag gick på mellanstadiet!

Han har skrivit några av mina favoritsånger också. I kväll hade han valt att sjunga två av dem. Jag vill dela med mig av en liten bit av varje, om det är så att du som läser inte har upptäckt denne "singer/songwriter" än. Först "Verkligheten är större" - en sång om att det trots allt vi hittar på ändå finns fler och större möjligheter än vi anar. Några rader i texten lyder:

Jag vill jobba hårt, och betyda nå't, i ett större sammanhang
Där fler än jag själv kan få glädje av allt som jag vill och kan.
Verkligheten är större, högre, djupare, mycket mycket mera än så -
den är större, högre djupare, mycket mycket mera än jag kan förstå...

En affirmation och pep-talk som är nog så bra när man för jag vet inte vilken gång i ordningen får beskedet "Tack men nej tack" från den som man trodde skulle bli den nye arbetsgivaren, och inspirerart att söka nya jobb. Och nya jobb. Det finns något åt mig, fast jag förstår inte vad...!

Den andra heter "Hoppet som bär mej". I kväll berättade han att det tog ungefär ett år att skriva den - en i och för sig ganska enkel sång, men innehållande en djup insikt om vad som är viktigt i livet. Andra versen i den lyder:

Vissa människor kan göra mycket
andra bara finns
Vissa lyckas i sitt eget tycke
vem är störst och minst
Kanske allting som sker av kärlek har ett värde som varar
medan allt annat ytligt, märkvärdigt bleknar bort
Ingen mänska har levat förgäves
som i kärlek har gjort vad som krävdes
Det är hoppet som bär mej....

Det finns massor av andra bra låtar som också skulle kunna nämnas, men sök rätt på någon inspelning och lyssna själv! Hitta en favorit för varje tillfälle i livet.

Hoppas att både storbandet och Ingemar håller på och gör sina grejor i många år till! Det behövs mycket glädje och musik i den här världen.

Gulle-hästarna!!!

2009-03-05T23:06:00.005+01:00

Islandshästar är väl de gulligaste hästarna i alla fall. Som en vuxen människa kan rida på åtminstone. De flesta är väldigt trevliga till temperamentet också.

Idag har jag träffat många. Jag blev "kidnappad" av vännen I för att följa med henne ut och titta på en gård några mil härifrån som ett par andra vänner till henne skaffat för att driva "aktivitetscentrum" med islandshästar: turridning, konferenser, kurser, ridläger...

De håller på att göra i ordning det hela nu. Stort gammalt hur med 70-talsinredning inkl heltäckningsmatta i alla rum utom kök och badrum. Stall med för få boxar i, men desto mera skräp och brôte. Förvuxen trädgård med massor av fruktträd som skrek: Beskär mig, beskär mig!!! Nu hade de flugit hit 8 st hästar direkt från Island i lördags. Ja, när man såg hur det såg ut just nu så blev man inte avundsjuk alls... Men det kan säkert bli bra, om det blir som planerat!

Måste dela med mig av några bilder på dessa "naturbarn"!

I med sina egna hästar Yradis (dotter, t v) och Freya (mor). Lika som bär!

Hela raden hästar ställer upp sig för fotografering på gården "Kroken" - fast egentligen var de mest intresserade av hunden som sprang runt och gjorde sig märkvärdig

"Hörru, det kliar, det kliar!" Fattar inte hur hästarna vet var på den andra hästen det kliar!

Troligen har de dragit på sig någon loppa eller annan insekt som de inte tål. De är inte ens vaccinerade än! Importerade islänningar kan vara mycket känsliga för t ex vanliga stickmyggor, som inte finns på Island. Och de här var vettskrämda för fåglarna som kvittrade från träden - de ser dem ju inte där uppe! På Island finns ju inga träd som fåglarna kan gömma sig i.

Det här är min favoritfärg på islandshästar. Mörkt nougatbrun med ljus man och svans. Den kallas brun-silver. De har fortfarande sin jättelurviga vinterpäls, men så här års börjar de tappa den i stora tussar. På sommaren är de blanka och fina.
OBS de fina grimmorna i Islands färger...

Vita vidder, gnistrande skare...

2009-02-28T15:47:00.007+01:00

När det är både strålande sol och lördag måste man ju passa på och göra något av det.

Idag gjorde vi verkligen det.

Eftersom vi inte hade varit uppe vid stugan sedan vi hämtade julgranen, så tyckte vi att det var dags att titta till det åtminstone, så det inte låg en gran över vägen eller så. Nädå, det gjorde det inte, och stugan låg kvar.

252 m ö h och långt inne i skogen är det alltid kallare och mer snö än hemma. Rena alpklimatet, faktiskt. Men en så'n här dag kan det ju vara dagsmeja där också. Så jag beväpnade mig med tjocka sockar, gummistövlar och broddar. Inte helt fel, visade det sig, för sista grusvägen, ca 2 km, var belagd med glansis med ett tunt lager pudersnö, som vi inte vågade halka in på med bilen, utan fick begås per fot.

Strålande väder däruppe också förstås! Skarsnö som höll att gå på, öfsadrôp och små, små videkissar. Korpen flög omkring och letade efter sin fru (lät det som), men det var han ganska ensam om än så länge. Om en månad kommer fågelsången att vara öronbedövande.

Stugan

M provar skaren

Jag kollar så öfsadrôpet sköter sig från taket till "lillastugan" som vi har som förråd

Lotta Lotass på besök?

Några blåsippe-blad trycker intill husväggen

Och knoppar, på väg att brista ut till blad...

Aldrig

2009-02-26T13:17:00.003+01:00

Kören, ja. I mitt förra inlägg skrev jag att det är en av de friskvårdsaktiviteter jag försöker ägna mig åt för att inte tappa greppet om verkligheten.

Jag skrev också att texterna kunda användas som affirmationer och positiv förstärkning när man känner sig "down". Jag har ju ganska många sådana texter lagrade på min inre hårddisk, men det får alltid plats fler.

Idag är en sådan dag, när man behöver plocka fram en sådan. När man fått tre negativa besked i klarspråk inom ett par timmar, då behöver man det. Och när jag måste upp på banan för en ny intervju i morgon.

Jag tänker dela med mig av en text som finns med i Ulf Nomarks collage "Från tvivel till tro" som vi framförde i lördags. Det fanns flera bra texter där, men det här blev min favorit. Det måste finnas någon starkare som ser till att det blir en morgondag, när jag inte orkar mer. Sången heter "Aldrig".

Bäcken som porlar, svalkar din fot, vattnet är friskt och klart
Solen får värma din frusna kind, vinden känns underbar
Den talar om livet, som föds på nytt, en gryning som nalkas här
Den viskar en sanning du hade glömt bort, den talar om vem jag är

Jag skall aldrig, nej, aldrig lämna dig - Jag skall aldrig, nej, aldrig lämna dig
Att knoppar spricker ut till blad är mitt löfte om en morgondag
Jag skall aldrig lämna dig

Du trodde att mörkret för alltid var ditt, förtvivlan och hopplöshet
men se hur den svagaste blomma får kraft i vårfrusen jord, den ler
Den sträcker sig långsamt mot vårsolens ljus, en hälsning till Skaparen
Den ropar den sanning du hade glömt bort: I allt har du mig som vän

Jag skall aldrig, nej, aldrig lämna dig - Jag skall aldrig, nej, aldrig lämna dig
Att knoppar spricker ut till blad är mitt löfte om en morgondag
Jag skall aldrig lämna dig

Mitt i ditt tvivel din blick möter min, en glimt av en evighet

Jag skall aldrig, nej, aldrig lämna dig - Jag skall aldrig, nej, aldrig lämna dig
Att knoppar spricker ut till blad är mitt löfte om en morgondag
Jag skall aldrig lämna dig

Friskvård

2009-02-25T09:32:00.004+01:00

Gårdagens mysko släng av vad-det-nu-var har gått över - tror jag! - men jag hörde om att det varit fler som haft magsmärtor som sedan har mynnat ut i flera influensaliknande symtom, feber osv. Jag kanske inte ska ropa hej än, men det känns bättre i alla fall.

Dagen började hos sjukgymnasten kl 8.15. Hon kunde konstatera att diskarna har läkt nu, tack vare envis träning. Men jag känner fortfarande av ryggen, både där och uppe mellan skulderbladen där jag haft ont av och till sedan tidigare. För att det inte skall bli sämre tycker hon nu att jag skall börja träna på riktigt. Alltså träna-träna. Typ som på gym... AAaaagh...

Jag har verkligen försökt att gå på gym. Flera gånger har jag försökt. Både aerobics, spinning och maskiner och jag TYCKER INTE ATT DET ÄR ROLIGT!!! Hög musik, högt tempo, en massa människor som fladdrar omkring... Näää...

Träning som jag kan fördra i grupp: vattengympa och "friskis"-pass som HGF kör här i sta'n. Om jag inte får hosta. Och, i det senare fallet, om det inte är en massa hopp och spring i den. Man har ju sina veteranskador - knäet gör sig också påmint. Annars vill jag helst träningscykla framför TV eller gå stavgång med P1 i öronen, alldeles ensam.

Nu ska jag i alla fall få gå till sjukgymnastikens lilla träningslokal där det är högst ett par stycken till får plats att träna samtidigt. Jag måste få upp bättre styrka och stabilitet i kroppen, ja, det vet jag ju, och kanske, kanske kan jag komma över min aversion mot att gå på gym och fortsätta träna som "alla andra" sedan. Två gånger i veckan. Hela våren. OMG, hur ska det gå...

För att väga upp detta har jag också lovat mig själv att satsa torsdagskvällarna på körsång nu under våren åtminstone. Jag tar en termin i taget och ser hur det ser ut. När jag inte har någon kör att sjunga i, blir det inte av att jag gör mina sångträningar ensam heller, och då hostar jag mer. Nu har jag hittat en "ny" kör som jag hoppas det skall funka med. Jag började redan i höstas, men då krockade det med flera andra grejor, så nu skall jag försöka planera in detta.

Körsång är ju friskvård på flera plan, inte bara ren muskelträning för min andningsapparat. De som är med i kören är positiva, snälla och trevliga människor och ledaren är kunnig och vet vad han håller på med (det är viktigt). Sångmaterialet är baserat på gospel, med en del avstickare till andra genrer, vilket gör att texterna också bidrar till friskvården. Positiv förstärkning, affirmationer, ren kognitiv terapi... I lördags framförde vi Ulf Nomarks sångcollage "Resa mellan tvivel och tro" i en nästan fullsatt Hjo kyrka. Så här såg det ut då. (Foto Marie Bergström)

Denna dagen - ett liv (... igen)

2009-02-24T09:01:00.005+01:00

sade "farbror Melker" på Saltkråkan. Fast när han hade suttit och fiskat i flera timmar ändrade han sig och sa "Denna dagen - inte ett liv..."

Ibland undrar jag vad det här är för ett liv. Att mest bara gå och vänta på besked. Nu har jag åtminstone fått några konkreta uppdrag i företaget så jag har något att göra medan jag väntar, alltid något. Om jag inte hade mitt företag, hade jag nog varit ännu mer knäckt.

Denna dagen började med att jag vaknade vid halv 6 och det var stört omöjligt att somna om. M skulle ju som vanligt åka vid halv 7 och då brukar jag somna om en liten stund, om jag inte har någon tid att passa. Men idag var jag uppe och duschade och var klar långt före 7. Trots att det är alldeles tomt i almanackan. Jag var bara helt rastlös i hela kroppen.

Meckade ihop min vanliga rejäla frukost, den enda lyx jag kostar på mig. Kaffe latte, mackor, gröt och en apelsin. Två dagstidningar idag. Slog på datorn och kollade mailen medan jag plockade fram detta. Inget nytt där.

Precis när jag satte mig vid bordet bröt kallsvetten fram och jag höll på att svimma. Det högg i magen som om det satt en kniv i den. Detta satt i under flera minuter och inga åthävor hjälpte. Paniken steg. Är det magsår eller vad? Men så småningom lättade det en aning och jag började frysa lite. Eftersom maten stod färdig på bordet provade jag att äta lite, och det kändes OK, så jag lyckades pilla i mig det mesta. Men jag är fortfarande skakig och frusen efter en dryg timme.

Satte mig vid datorn igen för att kolla upp mina prenumerationer på platsannonser samt mina sociala livlinor bloggy och facebook, och konstaterar att Expressen gjort scoopet om kronprinsessans förlovning - genom min bloggykontakt Thomas Mattson. Vad gjorde man före mikrobloggen? Och i Ring P1 får man mail som säger att man inte får lägga kråkägg i kungens rede... år 2009! En annan tant meddelar beskäftigt att " i min familj säger vi att den som vill ha jobb, han får jobb!" Jo, tack.

Och dagen känns ännu mera surrealistisk.

Behöver nog lägga mig i soffan en halvtimme och se om det blir rätsida på upp och ner. Just nu är det ingen rätsida på någonting.

Jaha - och?

2009-02-17T13:39:00.003+01:00

Fick just ett brev på posten. Det kom från Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Lungmedicin och allergologi. Bara det gör ju att man hanterar brevet med största respekt och tänker att detta måste vara något allvarligt och viktigt besked.

Under förra året åkte jag ner till Göteborg ett par gånger och gjorde ytterligare undersökningar med anledning av min hosta. Genom tester i Skövde (återkommande undersökningar med ojämna mellanrum sedan 1991) hade de konstaterat "sensorisk hyperreaktivitet" men Sahlgrenska ville ändå kolla igenom några tester en gång till, för att se om det var något avvikande i resultatet. Den enda avvikelsen de hittade var att jag faktiskt reagerade på astmamedicin, men från extremt bra utblåsningsresultat, till ännu bättre... Jag har alltså inte astma eftersom jag har så bra reslutat innan jag tar medicinen, och inte reagerar det minsta på olika allergitester. Hostan dyker också upp helt irrationellt, ibland på direkt provokation men oftast helt utan. Nu har jag dessutom gjort s k PEF-test hemma under flera veckor och blåst och blåst och blåst... men av diagrammet har jag själv förstått att det inte visar något resultat alls. Bara en jättebra lungkapacitet (idrottsman eller sångare, sa de i Göteborg! Pick your choice!)

Svaret jag fick idag löd: Utredningen som förväntat har inte visat några hållpunkter att du har astma och således finns det ingen anledning att behandla dig med astmamedicin. Däremot är det diagnosen sensorisk hyperreaktivitet ställd sedan tidigare och denna förklarar ju också din symtombild.

Ööööh? Ja, jag har skrivit av exakt som det står. Detta är en utbildad, leg läkare som har skrivit. Om han var osäker på svenskan (att döma av hans namn kommer han från ett land utanför Sverige, men inte alltför långt bort) kunde han ju bett någon läsa igenom formuleringen. Men det var inte poängen just nu.

Jag bara undrar varför de skickade denna "sammanställning" av utredningen över huvud taget. Den innehåller ju ingenting av vikt! Det står ju inte ens om utredningen kan ses som avslutad, om jag skall höra av mig någonstans om besvären kvarstår eller om de sparar mina uppgifter för pågående forskning om "symtombilden". För jag vet att det finns sådan forskning på SUS.

De kunde sparat portot och bekostat en kvarts semla med den utgiften. Och skickat ett mail.

Med blandade känslor

2009-02-09T13:44:00.002+01:00

... lagar jag matportioner åt mamma, att frysa in så att hon kan tina upp och värma i mikron. En låda i taget. Bara en låda, säger jag varje gång vi pratar om det. För pappa kommer ju inte hem och äter mer. Han behöver ingen mat längre. Det är drygt fyra år sedan.

Några gånger har hon sparat lite mat i portionslådan. Ifall det kommer någon till kvällen som vill äta. Det spelar ingen roll hur många gånger man säger att det inte kommer någon, hjärnan vägrar att förstå. Det har hänt att någon låda blivit upptinad och bortglömd i kylskåpet, men det är i alla fall mycket mindre mat som får slängas nu än innan jag började med det här systemet. När hon lagade kålpudding eller lutfisk för 4 eller 6 personer, åt av det en eller kanske två gånger och glömde bort det. Lutfisk som har stått i tre veckor är inte kul, kan jag säga.

Vi ser också till att någon av oss följer med och handlar färskvarorna en gång i veckan, så att det inte köps fyra semlor som ingen äter upp, eller ett jättepaket stekfläsk som blir liggande. För att pappa vill nog ha det. Konstigt nog tycker hon att det går ganska bra, verkar det som. Fast vi är ganska "stränga". Det är ju en ekonomisk fråga också.

Jag tycker inte att det är så mycket jobb att göra 15 portioner på en gång och frysa in. Man kokar några portioner pasta, gör potatismos eller bulgur och fördelar i burkarna, pytsar i frysta grönsaker ur färdigblandade påsar (typ ärter/majs/paprika eller sommargrönsaker) och så har man korv, kassler, laxfiléer, kycklingfiléer, köttfärs etc att sprida ut över detta. Några olika råvaror varje gång och med viss variation, så att det inte blir exakt lika i mer än 2-3 burkar. Det tar inte mer än ca tre timmar varannan vecka.

Medan matlagningen går av sig själv, funderar jag på vilket projekt det är att laga mat egentligen. Det som har gått av sig själv även för mamma i en massa år, visserligen lite svårare sedan bilolyckan som nästan kostade henne livet för drygt 30 år sedan, fungerar knackigt nu när hjärnan saktar in ännu mer, med ålderns rätt. Det är sorgligt att se att hjärnan helt enkelt inte är kapabel till planeringen och överblicken längre, fast hon själv märker ingen skillnad förrän hon skall sätta igång. För då blir det för mycket eller inget alls.

Jag menar, så många moment: 1) vad skall det bli? Kolla extrapriser/säsong, vad är familjen och jag sugna på? är det möjligt att laga med hänsyn till arbetstid osv.? 2) Gå och handla - vad finns i kylskåp och torrskafferi? Är det något som står och blir gammalt, som måste "göras av med" först? Ta på ytterkläder och lämpliga skor, vantar? Bara handla det som står på lappen, inte för mycket impulsköp som inte blir tillagade eller infrysta! Inte handla till någon som inte kommer hem och skall äta! 3) Komma hem med varorna, hänga av sig ytterkläderna, lägga in det som skall vara kallt resp torrt, förpacka t ex stora "fynd"-förpackningar i mindre för infrysning. 4) Ta fram det som skall tillagas i lagom tid, beräkna åtgång, tillbehör, olika tillagningstid för olika råvaror och så laga till detta. Komma ihåg att ta fram tomaten eller salladshuvudet som ligger i grönsakslådan i kylen, och skära till det. 5) Duka, lägga upp maten, äta. 6) Plocka in ev rester i rätt typ av förpackning, eller slänga direkt. 7) Diska.

Själv säger hon ibland att hon skall baka något, eller brodera eller virka, "när hon blir bättre". Så hon får förstås ha ingredienser, t ex bakpulver och torrjäst, hemma ifall. Men det händer inte längre. Hon har handarbeten på gång också, men det händer inte mycket med dem heller. Jag säger trots allt inte emot, för så länge hon har känslan av att hon kan göra saker, så håller hon humöret uppe, och det är viktigt. Konstigt nog blir hon inte ledsen eller arg på sin egen oförmåga när det inte blir något av. På något sätt märker hon det inte. Eller när vi för femtioelfte gången säger att pappa inte kommer hem och äter. Nej visst nej, konstaterar hon då. Jag tror att medvetandet har en naturlig, barmhärtig skyddsbarriär som träder in vid vissa lägen.

Så att vi, som fortfarande orkar med, får ta den större delen av frustrationen och sorgen efter den mamma vi hade för länge sedan. Hon finns ju kvar därinne och glimtar fram ibland ändå. Nu får vi gilla läget. Och finna en viss tröst i att vi kan hjälpas åt att få vardagen att fungera för henne i det här läget. Hur det blir sedan får vi ta då.

Ännu en grå dag

2009-02-04T18:11:00.002+01:00

och jag kom på att jag inte har skrivit på denna blogg på ett tag. Jag har ju lite mer att skriva om på Min blogg mot horisonten - där jag skriver om arbetsrelaterade och arbetslösrelaterade saker. Inte för att det händer så mycket, det är mest inuti mitt huvud som det händer. Det flyger sannerligen inte några stekta sparvar in i munnen i form av jobberbjudanden. Jag jagar ju både uppdrag till mitt eget företag och tillsvidaretjänster, och just nu är det trögt på båda fronter. Men nu MÅSTE jag verkligen få något mera fast. (Ja, jag vet att jag har sagt det i snart tre år men jag förtränger det.)

Det tråkigaste är att gå och vakta telefonen. När jag förflyttar mig här hemma, där jag ju också har mitt kontor, går jag ofta med en telefon i varje hand. Bokstavligen. Och kollar mailen, nu har jag begränsat mig till fem gånger om dagen, annars blir man helt rutig i huvudet. Man får ju inte fler mail för att man kollar oftare.

En ljusglimt och en livlina till yttervärlden, som jag hittade i slutet av oktober, är min mikroblogg. Det låter helknäppt, men där finns andra människor som också vill ha någon att prata lite strunt med emellanåt. Många som jobbar ensamma och en del som tar en paus lite då och då och skriver en rad. En del sms-ar från tunnelbana eller tåg, eller promenad med hunden. Och så kan man svara på varandras inlägg om man vill. Och lägga in bilder. Många i mediabranschen, men också en del andra, t ex lärare och annat "löst folk".

Det häftigaste hittills är att vi fick vara med om en födsel nästan i realtid! Läs här! Annars är det mest snack om att man är sugen på en semla, att man ska på intervju, att man just har fått influensa eller att barnen sagt något kul. Ungefär som man pratar på den fikarast, som man saknar så när man inte har några arbetskamrater...

En dag i Stockholm

2009-01-28T16:05:00.007+01:00

Så har man då varit i Stockholm och kommit hem igen. Lite småjobbigt att åka över en dag, men ganska OK eftersom vi fick tag på billiga tågbiljetter med X2000 ena vägen - då tar det 2 timmar från Skövde, annars tar det 3 1/4... Då går det åt stickning, podradio, matsäck, pocketbok och så sover man en stund!

För alla er som undrar varför man åker till Stockholm en vanlig sketen tisdag i januari när man kan vara i det härliga, grå Hjo kommer här en rapport om vad vi gjorde egentligen.

Först gick vi och mötte dottern F vid hennes jobb och åt lunch med henne. Hon fick sin namnsdagspresent (från den 14/1) - en specialgjord jättebautanecessär för alla hennes flaskor och tuber som hon har i plastkasse när hon är ute och reser - och blev vittnen till när hon höjde budet på lägenheten hon höll på att köpa till 1 250 000:-. Tyvärr gick motparten upp för högt sedan, så hon fick ge sig. Men det kommer nya visningar! Vi hann också med att gå och köpa en julklapp som vi inte fick tag i till henne före jul - 6 st pastatallrikar. Sedan måste hon tillbaka och göra kataloger.

Därefter gick M och jag på sta'n lite, tills det blev lagom tid att gå till Rosenbad - vårt egentliga ärende. Att gratulera en sittande minister på 50-årsdagen får man inte många chanser till i livet, så det var bäst att passa på.

Uppenbarligen var det fler som tänkte så. Här kommer stora delar av regeringen för att gratulera sin socialminister. Utanför bilden finns bl a Anders Borg. Även oppositionen gratulerade. Nu kunde jag konstatera - på riktigt - att Maria Wetterstrand inte bara har endast ett ansiktsuttryck. Hon har också endast en frisyr. Det måste vara ganska enkelt och rationellt att ha det så.

Medan vi stod och väntade på vår tur träffade vi på flera "gamla bekanta", t ex dessa båda jobbarkompisar till M från tiden då han vikarierade på Socialdepartementet. Idag tjänstgjorde de + några till som "gatekeepers" IRL och såg till så att bara de som stod på gästlistan kom in. (Märklig känsla att stå på en gästlista!) Följaktligen behövde inte min väska genomsökas, och följaktligen slapp jag lämna in min stickning på förvaring hos någon vakt... :)

Så småningom var det vår tur att lämna ett gratulationskort - med Hjo-motiv, förstås. Gåvan till BRIS hade vi redan satt in på kontot enligt jubilarens önskemål.

Så var det dags för små, eleganta snittar. På en normal assiett fick det plats typ 7 st. Jag åt 5, sedan var man faktiskt ganska mätt, konstigt nog. Bubbeldricka av olika slag till. Och så skulle man ju stå och mingla bland hundratals människor - det blev ganska hög volym i salen där vi var! Och M känner ju "alla".

En av minglarna - svågern och tillika riksdagsmannen D som dagen till ära även spelade gitarr till riksdagsgruppens egendiktade sång för femtioåringen. Svågern känner jag i alla fall. Ganska väl.

Och så ut igen, förbi alla vakterna...

Ut på sta'n, där det nu hade hunnit bl mörkt. Faktiskt sitter ljusslingorna kvar över Drottninggatan - de sitter väl inte där året runt? De är i alla fall inte tända året runt!

När vi (och fötterna) tröttnat på att springa runt och titta på saker som vi i alla fall inte skulle köpa nu, tog vi en fika på anrika Konditori Vetekatten. M passade på att ringa några samtal. Han var ju i alla fall i tjänst, tyckte han. Den gigantiska marängen fick vi ta med hälften av och äta upp på tåget.

Och så blev det dags att åka hem igen. Det var i alla fall roligt att vara med. Även om ett par extra skor att byta med inte hade suttit fel...

För fyra år sedan

2009-01-25T19:37:00.003+01:00

... satt vi, de allra närmaste, och vakade under pappas sista timmar på jorden. Han själv var redan en bit på väg när de ringde efter oss, men eftersom hörseln är något av det sista som lämnar människan pratade vi och sjöng medan vi höll honom i handen, vi pratade med varandra och satt tysta emellanåt. Allt var lugnt och fridfullt, han fick smärtstillande mediciner och det var ingenting uppslitande eller skrämmande med att en gammal och sjuk mans varma hjärta slutade att slå frampå morgontimmarna.

Han fick ett långt liv med många vänner och släktingar omkring sig. Han hade många och varierande intressen och hobbies: körsång, sällsynta blommor och växter, broderi, silversmide, träslöjd, heminredning och så vidare i det oändliga.

De sista åren kom sjukdomarna slag i slag och han tappade gnistan efter hand. Ändå var han inte riktigt färdig med livet. När han insåg att det närmade sig slutet var han väldigt ledsen en tid, grubblade mycket och tyckte att det hade gått för fort - att han inte skulle få vara med någon mer vår och se sina primulor komma upp ... Efter ett par veckor dämpades den känslan och han verkade mer tillfreds. Kanske var det den växande tumören som påverkade något område i hjärnan, men i så fall på ett väldigt barmhärtigt sätt. Den förändring som sjukvårdspersonalen hade förberett honom på - att han inte skulle känna igen oss, hans närmaste - hann aldrig inträda. Till den sista dagen han var kontaktbar kände han igen oss, och jag är glad att jag fick chansen att säga till honom att han varit den bästa pappa jag kunde fått och hur mycket han betytt för oss.

Det går inte en dag utan att jag tänker på pappa. Den första tiden var det fortfarande en del om "gammalt" som man skulle fråga honom om någon gång - men sedan insåg man ju direkt att det var för sent. Nu är det oftare man tänker på saker vi gjorde medan han var den levande pappa och morfar. Färger, dofter, ja till och med platsannoner kan väcka minnen! (Förra veckan kom en annons om att Saltviks Camping söker butikspersonal för sommarsäsongen - genast var jag där i barndomslandet, ute och fiskade med kastspö från klipporna...)

Ibland ser jag i tidningen att barn eller makar sätter in "minnesannonser" på familjesidan på årsdagen av en anhörigs död. Ibland en dikt, ibland "vi saknar dig", ibland ett stort VARFÖR? Inget skulle vara mig mer främmande än att sätta in en sådan annons om pappa. Vem sätter man in den för? Den man riktar sig till kan ju inte läsa några tidningar längre. Att vi saknar honom förstod han ju innan, han kan ju inte komma tillbaka för det. Och varför en gammal människa som levt ett långt och i stort sett bra liv sedan slutar sina dagar - det behöver vi väl inte undra över i tidningen? Alla som kommit före oss har ju dött och lämnat efter sig någon som saknar, i alla tider. Det är en del av att vara människa.

Försöker vi rationalisera bort döden i vårt effektiva samhälle? Det går ju inte! Förr eller senare har vi levt färdigt, antingen livet blir 5, 20, 34, 57 eller 89 år långt. Alla kommer inte att få en stilla och värdig bortgång, det händer faktiskt olyckor och sjukdom med riktigt unga människor också.

I dödsannonsen och på begravningen sägs många vackra ord. Det är uteslutande för de anhörigas skull, kan man bara krasst konstatera. Man bevistar ju också någons begravning för att visa deltagande med de anhöriga, och för egen del avsluta relationen - inte för den dödes skull i första hand ... Därefter finns det i de flesta fall en grav eller minnesplats dit man kan gå och sätta en blomma eller tända en lykta om man vill. En del finner tröst i att berätta för den döde om vad man tänker eller vad som händer - det gör man ju också för sig själv egentligen. Och det må vara hänt.

Vad jag tror är viktigt är att släppa frågan "varför" och försöka acceptera livets gång även efter den omskakande upplevelse ett dödsfall alltid är. Man sörjer absolut inte mindre för det, ibland kan jag sakna pappa, eller någon annan som jag tyckt om, med våldsam kraft. Visst kan man tycka att unga människors liv som plötsligt släcks kan vara totalt onödiga och obegripliga händelser. I min bekantskapskrets finns flera som varit med om sitt barns begravning och det är DET VÄRSTA. Utan jämförelse. Men en av dessa mammor sa, med tårar i ögonen, till mig "Vi som är kvar, vi måste ju välja livet! Ingenting blir bättre för att vi lägger oss ner och deppar resten av våra liv!" Visst gråter man emellanåt, och kanske ganska ofta, men däremellan går livet faktiskt vidare.

De döda finns kvar så länge det finns någon som minns dem. Pratar om dem. Pappa finns i hög grad i mina tankar och handlingar och syns ibland i de arvsanlag mina barn har. Sorgen försvinner inte, men om den får ha sin naturliga gång kan den tunga svarta stenen bli en vacker diamant, som i filmen "Jim och piraterna Blom". Bara vi inte så förtvivlat klamrar oss fast vid frågan "varför", som hindrar oss från att gå vidare.

Sonen bakar tårta

2009-01-21T20:55:00.005+01:00

För första gången i sitt liv bakar sonen T en princesstårta. Alldeles själv från början och till slut.

Dock krävdes det en hel del handledning, så jag var inte långt bort...

Denna stiliga skapelse tillägnas förstås inte mig, hans Ömma Moder, utan skälet till hans Ömma Låga - lilla I, som fyller 19 år i morgon. Därför var det extra viktigt att han skulle göra allting HELT själv. Vilket han också gjorde.

Som vanligt när sonen T gör något så går det bara inte att göra en sak efter gängse mall. En princesstårta skall vara grön med rosa ros, överpudrad med florsocker, punkt. Nejdå. Den blev helt personlig även om några grundläggande kännetecken är kvar. Grön marsipan. Ros. Florsockret skall pudras på i morgon, har han lovat.

Tittar man noga, ser man bokstäverna som karamellerna formar...

Inuti tårtan finns det dock helt traditionell fyllning av hallonsylt och äkta gräddvaniljkräm, kokt på spisen av äggulor, potatismjöl och grädde. T tror att tårtan kommer att explodera när lilla I tar första biten, så fullproppad är den av gräddkräm...

Nu kan han det här! Vad skall det bli nästa gång? Plankstek med hemgjord Bearnaise-sås? I form av Homer Simpson?

Bättre gå på is

2009-01-19T18:03:00.003+01:00

..och ha det glatt än att gå i blötsnö och sörja, skulle man kunna säga, travesterande ett gammalt ordstäv.
Så här ser det ut på vår strand idag. Får vi det lite gladare så blir det snart gångväg till Östergötland.

Nytt år - ny design!

2009-01-15T19:24:00.002+01:00

Eftersom jag har ändrat designen på min andra blogg en del så kände jag att det kanske var dags att fixa lite med den här också. Annars kanske den blir ledsen och känner sig åsidosatt.

Vem vet hur det blir när den är färdig. Så här ser den ut idag. Kanske ändrar jag den i morgon.

Vill man vara fin

2009-01-09T20:21:00.002+01:00

får man antingen lida pin eller gå till lilla A (som förresten har öppnat egen salong nu, i december).

Vill man vara extra fin så får man göra bådadera.

Det gjorde jag i förra veckan, fast jag har inte hunnit blogga om det förrän nu. Men, men, bättre sent än aldrig, om jag nu skall fortsätta tala i ordspråk.

Först gick jag då och klippte mig hos lilla A. Det blev så bra, så bra. Hon klippte upp det lite mer den här gången, så att det blir lite lättare att "pluppa till det" nu.

Efter ett par dagar kände jag mig ändå lite beige så då kom jag på att jag hade ett paket Mood från Jane Hellen liggande i badrummet. Tänkt och gjort, jag satte omedelbart igång att klippa till folieark och röra ihop färg. Men jag hade inte tänkt på vad klockan var... nämligen strax före 8 på fredagskvällen... Och jag som hade tänkt be snällt att M skulle hjälpa mig, eftersom jag fortfarande blir lite trött i ryggen emellanåt. Det var ju ingen idé, eftersom På Spåret är det enda på hela veckan som verkligen KLISTRAR fast M vid TVn.

Jag lyckades i alla fall pillra i rätt många slingor, ungefär 2/3 så mycket som jag hade tänkt. De sista minuterna satte jag i den sista lilla slatten färg som "highlights" och gick och hängde tvätt.

Ojoj, vad ljust det blev! Men efter en vecka har jag vant mig.

Öööh.. man undrar varje gång om det verkligen ska ha den här färgen...! Kanske lite väl "Plupp".

Före - obs matchande Big T-shirt

Och så var det folie-antenner. Jorden anropar!

Och - voilà! Inte det minsta blått! Fast i verkligheten är det inte riktigt så vitt som i blixtljuset...

Seger # 2 eller "Stjärnor på is"

2009-01-03T22:41:00.004+01:00

Jag fortsätter min kamp mot de envisa ryggbesvären, som inte riktigt vill släppa taget. Då och då får jag ett genombrott. Då känner man sig lite nöjd, tills nästa bakslag. Nåja, det går åt rätt håll åtminstone. Det finns de som har värk i skov som bara blir värre och värre, det vet jag så väl - och lider med dem.

Idag vid frukosten läste jag om Annie Seel i både GP och Svd. Vilken människa! Beundransvärd eller bara dumdristig, man undrar, men ändå! "Trotsar fördomar, faror och förslitningar"... Raden om "tre diskbråck som gör sig påminda dagligen" berörde mig givetvis mest. Jag, som efter tisdagens artikel i HT om den fina isen på Mullsjön möjligen skulle våga... nja, kanske inte ... eller jo... det är säkert fem år se'n!

Nä, friskt vågat. Kan Annie, så kan väl jag. Och faktiskt, det blev en delseger idag också! Jag satte från början gränsen vid "en kvart" som iofs blev lite längre, för det gick förvånansvärt bra. Dock tog jag inte långfärdsskridskorna eftersom jag har för låga kängor till dem för att det skall kännas stadigt i dagsläget. Det blev de gamla vita med taggar.

En sak konstaterade jag dock. Skridskor med taggar är dåligt kompatibla med progressiva glasögon OCH knagglig strand-is. Men bara lite längre ut på sjön var isen som en spegel, så vi höll oss där!

Och inte mer ont i ryggen, snarare tvärtom.

Loki loki! På ett ben i taget!

Och M ville helst fortsätta över till andra sidan. Det får bli nästa gång!