Om språkcafé. Del 31/100

En gång i veckan går jag på språkcafé ett par timmar efter jobbet.

Man blir inte någon bättre människa för att man går dit, snarare tvärtom. Efteråt tar man bussen hem till residenset, där kyl och frys är fulla av mat och garderoben full av kläder. Skåpen är fulla av fotoalbum från barnens uppväxt, arvegods och egna mest eller mindre nödvändiga inköp. Familjen har all den trygghet man kan ha i detta land, barnen är friska och färdigutbildade och klarar sig själva i egna bostäder och med egna inkomster. Ändå lyckas man alltid hitta ilandsproblem.

Men man blir en lite mera positiv människa av att träffa alla dessa nya vänner. De vill så gärna prata, prata och åter prata för att få igång flytet i svenskan. Vi pratar inte så mycket om hur de kom hit och sånt, mera om familjenyheterna vad de vill jobba med när de lärt sig svenska. För jobba vill de alla, utan undantag. Så fort som möjligt vill de stå på egna ben. 

Många av de jag har pratat med har flera års akademiska studier bakom sig. Flera av de yngre har precis blivit klara med en högre utbildning, eller har tvingats avbryta den med kort tid kvar. När man frågar vad de vill jobba med svarar de ofta undersköterska eller städare, för de vet att det är där det finns jobb. Några vill gärna bli lärare för elever i sin egen språkgrupp, men är tveksamma till att svenskan ska räcka. Flera av de unga som jag har träffat är enormt klipska och kan redan flera språk - idag talade jag med en kille i 20-25-årsåldern, från Albanien, som förutom sitt modersmål kunde flytande grekiska, italienska och engelska. Nu kämpar han med svenskan på egen hand i väntan på att få börja på SFI. Vilken tillgång han kommer att bli på vilket jobb som helst!

Trots att de i många fall saknar sin släkt, bor trångt och inte vet något om framtiden lyckas dessa nyanlända världsmedborgare hålla ångan uppe och vara hur glada och trevliga som helst. De är otroligt tacksamma för att få sitta och prata med svenska människor en stund, och få ställa sina frågor och berätta om sitt hemland. Ibland blir det på lite blandade språk, ibland åtar sig någon att agera tolk, men varje gång kommer det lite, lite ny svenska in i ordförrådet.

Egentligen är det jag som skulle vara mera tacksam, för att det finns möjlighet att på ett så här enkelt sätt få möta och göra något för en annan människa. Alla klarar av det, det finns många bland volontärerna som ställer upp vecka efter vecka som inte kan något mer än västgötska, men det är lika tacksamt för de nykomna. Bara de får prata.

Om uppdrag. Del 30/100

En del tror att man skär guld med täljkniv när man har eget företag. De kunde inte ha mer fel.

Man måste ligga i som en igel, i alla fall i min bransch. Och har man varit med om en sådan sjukdomsresa som jag var förra året, så orkar man inte det.

Nu har jag i alla fall skickat iväg min andra faktura för i år. Inte stor, men ett återkommande uppdrag.

Tur man har ett fast arbete på deltid numera.

Idag hittade jag dessutom en potentiell ny uppdragsgivare med möjliga återkommande uppdrag - på facebook! Man måste ha ögonen med sig överallt. Hoppas jag ror hem det...

Om dagens barnkommentar. Del 29/100

Ibland har jag förmånen att få hämta mitt barnbarn på förskolan vid lunch och tillbringa eftermiddagen med henne. Det kommer alltid något tänkvärt yttrande eller roliga kommentarer från den unga damen, som nu hunnit bli 5.

Hon gillar sånger, sagor och alla slags berättelser och börjar förstå att det finns dubbla betydelser i en del ord, även om hon ännu inte knäckt systemet med vitsar och gåtor.

Idag ställde jag den klassiska gåtan :Vad gör tuppen när han står på ett ben? Svaret ska ju vara "han lyfter upp det andra" - men det var svårt. Till slut fick jag visa att när jag står på ena benet så måste jag ju lyfta upp det andra, annars står jag inte på ett ben. Då förstod hon. Hon förklarade för mig att hon tänkte att jag menade att han skulle lyfta upp benet som han stod på också. "Och DÅ skulle han få jätteont i rumpan..."

Om sommartid. Del 28/100

Om sommartid och omställningen till en timme tidigare kan man diskutera hur mycket som helst.

Jag blir alltid jetlaggad i flera dagar innan jag vänjer mig. Sammanfaller det dessutom med lite mixtrande med blodtrycksmedicinen så är det snudd på sömnsjuka.

Gött i alla fall att det fanns en extra helgdag att ställa om sig på i år, så det inte blev måndag direkt!

Om biltvätt. Del 27/100

Oftast lånar M en bra lokal och åker iväg själv för att tvätta bilen. Men någon gång om året eller så får jag följa med till den automatiska varianten.

Och får omedelbart vibbar från filmen Vi hade i alla fall tur med vädret (där pappa fastnar mellan borsten och bilrutan...)

Om alla sånger man kan. Del 26/100

Man kan ju miljoner bra sånger och lika många dåliga. Hälften är barnsånger.

Om man inte har några barn hemma så får man väl sjunga själv, då. Och låtsas lite.

Om långfredagen i bilder. Del 25/100

Om köttbullar. Del 24/100

Tittar på Plus som testar färdiglagade färska köttbullar och noterar att vi lyckades köpa den vinnande köttbullen när vi var och handlade i eftermiddags.

Yes.

Plötsligt händer det.

Om folkhälsa. Del23/100.

Påsk betyder god mat och godis för de flesta. I Facebook kryllar det av tips. Och fast ungefär en sjättedel av mitt flöde håller på med chiapuddingar och 5/2-dieter så finns det gott om onyttigheter också.

Och sedan reklamen kom in verkar tre av fyra företag ha fastnat på det får med "gilla och dela". Oavsett vilket företag så är det nästan alltid påskägg fyllda med godis nu. Gärna också gissa vikten på det, och då talar vi om kilo.

En enda annons har jag sett där man kan vinna ett flak med vanliga riktiga ägg till påsk. Det skulle jag uppskatta betydligt mer.

Om helger 2. Del 22/100

Som jag skrev för några dagar sedan så kommer det inte hem några barn till påskhelgen. Två av de tre träffar vi inte alls.

Men härom dagen började M prata omm att vi ju måste ta fram LITE påskpynt i alla fall. Annars har det alltid varit jag som har släpat den där kartongen fram och tillbaka.

Så nu fick jag väl ta tag i det på min hemma-dag. (Mina uppdragsgivare har ju ändå inte hört av sig - jag börjar fundera på att påminna dem!)

Och två påskägg har jag fyllt. Till de båda som vi hälsar på på annandagen.

Om att rocka sockor. Del 21/100

Dagarna kommer och går fortare och fortare. Knappt har det varit palmsöndagen och vårdagjämning förrän det är dags för Blå måndag och Down's syndrom-dagen.

Den sistnämnda har de senaste åren uppmärksammats genom att man använder olika - udda - socknar, efter en idé av Anthéa, som själv har en syster med detta funktionshinder.

En av få manifestationer som inte kräver ett dugg att medverka i.

Olika är bra! Rocka sockarna!

Om helger. Del 20/100

Nu har vi kommit en femtedel på vägen mot hundra inlägg.

Snart är det påsk i vår lilla stad. Sedan ett antal år har handelsföreningen ordnat ett jättestort påskris i form av en björk på torget, där julgranen brukar stå i december.

De första åren var det en jättebjörk. I år är det en betydligt nättare variant.

Jag tycker nog att den här är bättre.

Om godis. Del 19/100

Ja, jag vet att jag skrev om godis för bara ett par dagar sedan, men här kommer ytterligare en tanke om detta i-landsproblem.

Jag har ända sedan jag var liten gillat Dumle. Och då menar jag klubban av riktigt seg kola med ett tunt lager mjölkchoklad runt, inslagen i rödblåvitt papper med twist och gul text på. Det är den jag verkligen gillar.

För ett antal år sedan kom så Dumle som kola - en betydligt mjukare kola med mycket tjockare choklad runt. NJA, den kan passera.

Men på senare tid har det även kommit en Dumle som chokladkaka - och nu är fyllningen helt kladdig, nästan flytande, och mjölkchokladen tar över. Det är nästan 3/4 choklad nu. Förmodligen är choklad billigare än kola. Ändå står det "original" på förpackningen.

Nu undrar vän av ordning: vad är det för skillnad på denna Dumlechoklad och Plopp???

Om blomsterprakt. Del 18/100

Svärmors tunga kan faktiskt blomma. Den har vackra spretande vita kronblad som ser ut som en stjärna.

I går kväll när jag drog ner rullgardinen såg jag att några av knopparna på en av mina växter hade slagit ut. Tänkte först hämta telefonen och ta en bild direkt. Men iddes inte, jag gör det i morgon...

Idag såg den ut så här. Redan visset.

Om julgodis. Del 17/100

Jag tror aldrig att jag har gjort lagom mycket julgodis någon gång sedan jag började med eget hushåll. Lagom, så det är slut vid tjugondedag knut alltså.

Det blir alltid kvar. Fortfarande finns det pepparkakor i burkarna, fudge i frysen och mozartkulor som börjar bli torra på den svala hyllan vid vindstrappan.

Fast jag bara gjorde halv sats pepparkakor. Och så fick vi en massa godis från andra håll.

Nötter att knäcka har jag inte köpt på många år. De blir alltid kvar i nån skål till nästa jul. Den här julen fick vi en stor fruktkorg. I den låg det en påse med typ 1/2 kilo nötter av blandade sorter.

Idag tvingade jag mig att äta upp de sista. Nötter är ju i alla fall nyttigt.

Om helger. Del 16/100

Det har blivit mer och mer klart att det inte kommer att komma hem några barn i påsk.

För första gången sedan 1984 firar vi påsk utan barn. En åker utomlands på semester och de andra två är hemma i sina nya hemstäder i sina nya hem som de delar med nya familjemedlemmar.

Det finns en första gång för allt. Och man vet inte alltid när den plötsligt inträffar.

Vi är i alla fall inte osams med våra barn. Det bara passade inte den här helgen, och det finns fler föräldrar att ta hänsyn till. Och på annandagen tar vi en dagstripp till Örebro.

Och vi hittar säkert på något mer att göra!

Om rosor på kinden... Del 15/100

Den här kroppen man släpar omkring på, den kräver inte precis MINDRE underhåll med åren. Och det ger så mycket om man unnar sig något lite extra någon gång.

Därför gjordes jag idag en klassisk ansiktsbehandling - djuprengöring, massage och fuktgivande mask - på en av stadens salonger. Jag har gjort det några gånger, och jag tycker det är allra skönast den här tiden på året när man känner sig allmänt blek och glåmig. Och det blir en bra grund för en jämn och fin solbränna så småningom.

Alla som möjligen kan avvara några hundra att spendera på sig själv borde göra det här emellanåt. Bara ligga på en brits i en timme och trekvart, och ha en vänlig människa som borstar, masserar, pillar och klämmer medan hon pratar om hur skönt det är att det är ljust ute, hur roligt det är att jag har jobb nu, hur lite rynkor jag har och hur fina ögonbrynsbågar jag har - för hon släpper inte iväg mig utan plockade ögonbryn! 

När man kommer ut är man så ren och nyfejad (!) så det känns som man ska lyfta. Ja, ett halvt hekto lättare är man nog efter allt det som hon rensade ur porerna (och när man jobbar med mycket papper och sånt så är det mycket partiklar i luften som bildar pormaskar - tänk vad lite man vet!). Och en lång stund efteråt kryper och pirrar det lite lätt i de fortfarande lite väl rosiga kinderna. Som om huden börjar gro eller nåt - fast man får hoppas att det inte är nya pormaskar som växer!

I ett anfall av övermod - jag menar, man vet ju inte alls hur länge man lever - beställde jag en ny tid. Till nästa år vid den här tiden. Med löfte om att vi hörs om det skulle uppstå något förhinder. 

I min ålder är det ju så lätt att glömma.

Om simning 2. Del 14/100

Dagens kilometer kändes betydligt kortare än sist. 

Visserligen var kollegan, som enligt egen utsago har en knubbsäl i släkten, också där och plöjde fram i det blå, men på min sida om snöret fanns inte mindre än två "harar".

Vadå, harar i bassängen, tänker vän av ordning.

Jo, eftersom jag simmar så sakta som jag gör trots att jag tar ut mig så jag blir flåsig, så är det väldigt sällan jag simmar förbi någon. Någon gång kanske det kan finnas nån gammal tant som simmar lika sakta, men det är ingen idé att försöka tävla.

Men någon gång händer det. Den här gången var det alltså två personer som simmade extremt sakta, så jag lyckades simma förbi fyra gånger. Då känner jag mig jättespänstig...! Jag "leker" att de är normalmotionärer och jag en tävlingssimmare i toppklass som bara forsar förbi. 

Ibland har jag sett att de har med såna där "dragare" i tävlingar, fast mest i sprinterlopp på land förstås. Kan man få låtsas lite, om det gör motionen lite, lite roligare?

Om sömnbrist. Del 13/100

Tänk att man ska hitta förklaringen till allt på nätet om man bara slösurfar lite.

Till exempel i den här artikeln. Fientliga, arga och deprimerade, alltså. Ingen skugga på PMS eller något annat.

Då fick vi veta det!

Om att vända sig... Del 12/100

Jag såg en artikel i tidningen. Om en konstgräsplan som INTE är uppvärmningsbar. Den är alltså inte tänkt att kunna användas på vintern.

För några veckor sedan lanserades stora planer på att göra Skövde till ett nytt vintersport-mecka. I så fall ska man väl inte smälta bort den snö man har?

För några år sedan byggdes torget om här i grannstaden. Då var det ett himla hallaballoo över att det byggdes rör för att ta vara på varmvattenöverskott för att hålla gångstråken RUNT torget snöfria vid behov. Det är ändå ytor som medborgare använder för att uträtta ärenden, inte för att springa runt och leka på.

Hur man än vänder sig har man ändan bak, det är då ett som är säkert.

Om simning. Del 11/100

Jag fick några "håltimmar" idag och passade på att gå och simma. Som anställd i Skövde kommun har man förmånen att dels kunna ta ut en timme friskvård/heltid på arbetstid i veckan, dels ha tillgång till gratis gym i Stadshuset och simning på Arena. Alltså, inte i Sveriges bästa äventyrsbad utan i motionsbassängen strax intill.

Så nu har jag betat av ytterligare en kilometer. Jag simmar så sakta så det tar minst trekvart, helst vill jag ha en timme på mig. När jag plaskade runt där kom en kollega och hoppade i också, och visade sig simma nästan dubbelt så fort. Vid en av mina vändningar då jag skulle flytta en kula på "min" kulram (jag är dålig på att hålla räkningen också nämligen) hade en gubbe parkerat precis intill. Ja, det var en GUBBE. Stor och plufsig. Bara stod där. När jag makade mig framåt för att flytta kulan säger han "värst vad du flåsar, var det jobbigt idag?" Tänkte först inte svara men han tittade uppfordrande på mig. "Det är väl meningen att man ska försöka ta i så gott man kan", sa jag, vände och simmade iväg. Sur. Vad vet han om min kondition, min lungkapacitet och min hosta? Har inte han ett dugg med att göra. Min simning är en pulshöjande aktivitet även om det inte går så fort. Måste ha lärt mig fel teknik från början.

När jag simmat en bit bytte det musik i högtalarna. Ut strömmar temat till fimnen Titanic...

När jag en stund senare varit och handlat och kör mot jobb pratas det i p1 om det urgamla simsättet crawl. Det var tydligen allmänt känt över större delen av världen för flera tusen år sedan. Varför fick vi inte lära oss det i simskolan?

Om vädret. Del 10/100

I morse när bussen körde från Hjo sken solen från en klar himmel. Strålande vårväder. Jag satt och läste min pocketbok.

En bit efter Värsås ändrade sig ljuset på ett konstigt sätt. Jag kastade en blick genom fönstret och såg bara några meter ut - dimman omslöt oss som en blöt filt. Lite längre bort, vid Husebykorset, blev dimman ännu tätare. Det var som att åka genom mjölk. Det bildades en lång, långsam kö. Det tog nog 6-7 minuter att komma förbi korsningen.

Bara någon kilometer efter korsningen klarnade det plötsligt upp igen och över centrala Skövde har det varit ett fantastiskt väder hela dagen.

Av kollegorna som rest in från andra håll mot Skövde fick jag höra samma iakttagelse. Dimman låg som en krans runt stan under morgonen.

Ett märkligt fenomen.

Om återerövringar. Del 9/100

Du som har följt mig ett tag irl eller i sociala media känner till att jag gick genom en stor operation för ungefär ett år sedan, med en kraftig infektion som följd. Så sjuk har jag aldrig varit i hela mitt liv.

Efter denna pärs har jag börjat känna mig som min ålder. Hemskt men sant. Jag kämpar fortfarande för att komma igen helt och räknar varje pyttelitet framsteg som en seger.

Förra påsken var dottern R i London och köpte tre ljuvliga småmönstrade bomullstyger som hon bad mig hjälpa henne att sy ärmlösa blusar av. Självklart skulle jag det. Har ju alltid sytt och det har aldrig varit någon större match förut.

Men hej. Mönster blev ritat. Tyget blev tillklippt. Men det tog nästan hela sommaren och sedan blev det liggande. Det var just jämt att jag fixade att sköta mitt arbete, sedan fick allt annat vänta.

Snart ska dottern med familj åka på solsemester och det är väl märkvärdigt om jag inte ska fixa till de där blusarna.

Och konstigt nog, nu när jag tog fram det och började så var det som om händerna har längtat efter något att sätta i symaskinen - något som inte bara var lagning och ändring, för det har jag gjort litegrann trots allt.

Nu är blus nr ett klar och ska bara strykas. Härlig känsla.

Om gradvis förfall. Del 8/100

Först tappade jag matberedarens skål i köksgolvet så den gick i bitar. Fast rivskivan var redan skev och oanvändbar, så det var bara att kassera. Det blir lika dyrt att köpa en reservdel till en gammal apparat som att köpa en ny.

Bara ett par dagar senare använde jag elvispen med degkrokar. Klick, sa det - inte på ett bra sätt. Ena kroken gick tvärt av. Men visparna funkar ju fortfarande.

Idag skulle jag breda ut lite smet på en plåt och tar en slickepott i lådan. Knak, säger det, och där står jag med två bitar i näven.

Är det bara mitt hushåll eller håller jorden sakta men säkert på att gå under??

Om telefonförsäljare. Del 7/100

Om telefonförsäljare tycker jag inte. Det är nog i särklass det argaste jag är på. 

Sedan några veckor har jag en som förföljer mig och ringer precis när som helst, morgon middag kväll, jag bara vägrar svara. Hur jag vet att det är en försäljare? Första gången det ringde från det numret googlade jag det naturligtvis. 

Sedan jag för några år sedan råkade ut för ett synnerligen otrevligt försök till bedrägeri just via telefonförsäljning svarar jag aldrig aldrig i mobilen om jag inte känner igen numret eller har namnet i min telefonbok.

Jag tror inte att jag har gått miste om så väldigt många exklusiva erbjudanden i alla fall. Jag har inte saknat något. Jag handlar i affärer eller på nätet när jag behöver något. Aldrig per telefon.

Om familjespel. Del 6/100

I eftermiddag har vi "morföräldrar-vabbat" eftersom vårt barnbarn lilla S's föräldrar låg för ankar i förkylning och feber och behövde vila ut ordentligt.

Lilla S har blivit 5 och går på förskolan på vardagar. Hon är förstås van att det händer saker hela tiden och vill gärna träffa folk även när hon är ledig. Men hon är rolig och lättsam att ha att göra med och blir ytterst sällan gnällig - i så fall är hon väldigt trött eller sjuk.

I eftermiddag har vi bland annars spelat spel. Poletten har precis trillat ner när det gäller tärningsspel, memory och Löjliga Familjerna. Man behöver inte fuska alls för att vi ska vinna ungefär lika mångas gånger var. Fast när det gäller Memory är vi totalt chanslösa. Hur gör du, frågar vi gång på gång. 

Man måste ju tänka lite och komma ihåg hur de ligger, säger lilla S.

Just det. Det är ju det.

Om våren. Del 5/100

I år har pelargonerna fått övervintra i fönstret i tvättstugan. Det betyder att jag har haft bättre koll på dem än om de hade varit på vinden. Eller kvar i stugan, som jag testade förra året utan framgång.

De fick några konstiga löss men det var lätt avhjälpt med lite såpvatten. Och för ett par veckor sedan började de sträcka lite på sig tyckte jag. Så det var dags att plantera om och sätta sticklingar.

Jag testade ett tips jag sett att göra planteringskrukor av tidningspapper till sticklingarna. Det var jättelätt och dessutom gratis. Det borde ju vara bättre för de små bebisplantorna att slippa slitas ur krukorna utan bara grävas ner i mer jord när de vuxit till sig lite. Tidningspapperet löser ju upp sig och blir jord det också när det grävs ner.

Nu står det sådär 30-40 småplantor här och väntar på bättre tider. Vad ska jag med alla dem till, kan man undra. Jo, vi har ju fyra blomlådor och dito amplar på balkongen hemma och två bamsekrukor vid stugan som ska fyllas. Så det lär gå åt.

Om fredagsmys. 4/100

I kväll medverkade vår kyrkokör inklusive mig själv tillsammans med Hjo kyrkokör och några solister i en orgel- och körkonsert för att inviga den nya kororgeln i Hjo kyrka. Orgeln är till stor del byggd av återvunna orgelpipor från England, därför byggde konsertprogrammet till stor del på engelsk musik.

Det var en del som var rätt avancerat, den svåraste var Brittens Festival Te Deum som går i flera olika taktarter och tonarter. Men vi lyckades peta ihop den!! Och det lät bra, sa de som lyssnade. Inte så pyttelite publik heller för att vara en fredagskväll. Det var ganska många som ville fredagsmysa med oss!

En an solisterna framförde 23 psalmen i den version som är signatur till The vicar in Dibley, eller Ett herrans liv som serien heter på svenska. Det är ju egentligen en väldigt vacker melodi, men lite full i skratt blir man.

Så kom vi hem, fixade lite mat och slog på TV. Vad är det på 7-an om inte den kära prästen Geraldine...?!? Passade utmärkt att avrunda myset med!

Om en ny prins. Del 3/100

I går kväll fick vi en ny prins i Sverige. Prinsessan Estelle fick en lillebror och "kronprinsessparet" - som det heter - blev tvåbarnsföräldrar.

Idag har det skjutits salut och namnet Oscar Carl Olof har kungjorts, liksom att han blev hertig av Skåne.

Hoppas att prins Carl Philips barn får hertigdömet Bohuslän. Det var ju synd om dem, som aldrig har haft någon hertig eller hertiginna. Fast det är ju fint där ändå.

Lite fånigt är det kan man tycka. Men ändå lite roligt med traditioner.

Om rödbetor. Del 2/100

Note to self: rödbetor bakade i mikron blir inte alls lika lätta att skala efter tillagningen som om man kokar dem i vatten. Man blir dock lika röd om fingrarna när man försöker. Och de blir nästan lika goda om man bara har tvättat rödbetorna innan. Det är säkert nyttigt att äta mer fibrer. Fast skalet är lite beskt, det är det.

Dags igen! Del 1/100

Så har vi åter blivit utmanade till ett Blogg100-race. Och jag vore inte Eva om jag inte hakade på.

Ännu en gång kommer jag att under 100 dagar framöver publicera 100 inlägg på denna adress. Enligt mina egna regler kommer jag även att skriva 100 inlägg på "Min blogg mot Horisonten". Dock inte säkert att det blir ett varje dag, det kan bli två som kompensation om det kommer något emellan. Jag är ingen slav. Det ska vara roligt också.

Välkommen med på resan!